För varje dag som går får vi mer och mer rutiner och jag blir mer och mer en egen liten individ. Mer och mer vilja visar jag också för varje dag och det är trots min ålder och storlek, JAG som bestämmer där hemma. Jag har lättare att tala om vad jag vill nu och mamma och pappa är duktigare på att förstå vad jag menar. Jag tycker dock att de har varit ganska duktiga från början med att förstå mina signaler. Det kan ha att göra med att de missnöjda signaler jag skickar- inte skickas så ofta. Jag har redan från första dagen varit en nöjd pojk och när jag visar mitt missnöje genom att smågnälla lite är mamma och pappa ganska snabba på att fatta. Om inte annat får man ju som förälder köra uteslutningsmetoden som i regel består av; bajsat, hungrig eller trött? När jag är trött har jag ett speciellt ljud som jag valt att ha kvar då mamma och pappa förstår direkt. Jag mummelgnäller och det låter ungefär såhär; uuh, uuuh, uuuh, uuuh. Det kan också vara som så att är jag lite smågnällig så vill jag bara ha uppmärksamhet. Självklart vill jag att mamma och pappa ska se precis allt som jag gör. För mig är det ju minst lika spännande som för dem när jag gör nya grejer och som vi ju alla vet så är upplevelser till för att delas med någon. Dessutom är det en trygghet att ha med mamma och pappa när jag provar nya saker.
Jag äter det mesta som jag får i min mun. Gröt och välling älskar jag men det är även gott med vanlig mat med potatis och kött. Det enda jag inte kunnat svälja är lax. Så där har vi ytterligare en likhet med far min. Jag klöktes när jag åt lax och potatis så det slapp jag äta. Fruktpuré brukar jag få till efterrätt och det är mumma. Katrinplommonpuré har jag ätit länge nu men jag tycker fortfarande att det är jättegott. Det är så bra för magen också ju, så då slår vi två flugor i en smäll. Det både smakar gott och gör gott för magen. Det är dessutom ganska roligt att äta. När mamma säger "gapa", och gapar så tycker jag att hon ser helknasig ut.
Malte är någon som jag tycker jättemycket om. Har helt plötsligt fått upp ögonen för honom och jag är jätteintresserad av honom. Detta visar jag genom att ta tag i hans sköna päls men han tycker tydligen inte om det lika mycket som jag…. Han går därifrån och ibland morrar han till litegranna för att markera att det där var inte skönt. Hur som helst kommer vi nog bli bra kompisar den dagen jag förstår honom bättre och jag tror att han kommer tycka det är roligt med en liten kille som springer runt och busar här hemma. Den här veckan gick som de flesta andra- väldigt fort. Babysimmet blev inställt denna veckan så jag fick bada i baljan hemma istället. Det är en himla skillnad på att bada nu när jag vet vad det går ut på. Jag sprattlar så bra jag bara orkar med både armar och ben och nu har mamma och pappa lärt sig att det går inte vara någon annan stans än i badrummet med baljan för ALLT runt omkring blir blött när jag badar. Jag sprattlar så mycket att jag ibland får kallsupar, men det bekommer mig inte särskilt mycket.
Att babysimmet blev inställt var så klart tråkigt men jag har hittat på en massa skoj den här veckan i alla fall. Jag har träffat kusin Nore hemma hos mormor och det har ni nog redan förstått att jag tycker är roligt. I torsdags hade jag en superdag. Vi var borta och provade på att sjunga i församlingshemmet vid kyrkan i Öja. Vi hade tänkt promenera dit jag och mamma eftersom det var helt underbart väder men eftersom pappa skadat fingret och är sjukskriven några dagar så tyckte han att vi alla skulle ge oss ut i skogen för att plocka svamp. Då gjorde vi rätt i att inte ta ut oss och gå ända bort till Öja och sparade kraft till skogen istället.
Vi begav oss ut i skogen, jag tänker inte tala om var….hihi, en svampplockare ska aldrig avslöja sina svampställen har jag lärt mig. Det är kanske ganska vettigt att lyssna på mamma och pappa ibland....det tror jag att jag ska fortsätta göra.
Jag satt i babybjörn-selen på mammas, sen pappas mage. Det spratt i hela min kropp när vi gick runt i skogen och letade kantareller. Jag hade riktigt roligt och det hade storebror Malte också. Han sprang runt som en tok bland moss och sten, och var ibland tvungen att stanna och vila sina trötta ben. Hihi, det lät som ”Hoppe, hoppe, hare” som jag och mamma brukar sjunga och lyssna på i bilen. Efter ett par timmars svampletning och plockning var jag alldeles slut. Jag somnade gott mot pappas bröst och jag drömde mig bort till skogens underbara lugn och fridfullhet.
Efter några timmars vandring kände vi oss allihop väldigt nöjda. Sist vi var och plockade svamp allihop låg jag i mammas mage och då hittade vi oförskämt mycket svamp. Den här gången blev det kanske en sjundedel om man jämför med sist men en hel korg på ca 10 liter var lagom att rensa när vi kom hem.
Jag längtar nåt otroligt mycket efter mina småkusiner i Falun. Jag ska lära dem allt jag kan.... Jag tränar och tränar mig på att sitta flera gånger om dagen. Ibland sitter jag ganska stadigt men mamma måste vara beredd för plötsligt vinglar det till och så faller jag åt sidan.
Om småkusinerna ändå bara behagade komma ut snart… Fast jag vet hur skönt de har det inne i sin mammas mage. Jag minns själv hur varmt, tryggt och gosigt jag hade det, så jag kan förstå om de vill stanna kvar lite till. Mamma säger att trots att vi alla längtar så det snart gör ont, är det bara är bra om de får stanna kvar så länge som möjligt i magen och växa till sig så mycket som möjligt. Det är mycket i den här världen som jag tycker är knasigt… och det är inte alltid jag tycker att det mamma säger låter vettigt. Det kommer nog en dag då jag förstår henne bättre.
Det är tur att jag har kusin Nore i alla fall. Vi kommer att ha så himla roligt tillsammans när vi blir lite äldre. Vi har visserligen roligt tillsammans nu också men det blir roligt sen när vi kan springa runt och busa tillsammans. Nore är ungefär 7 månader äldre än mig så jag har mycket att lära från honom. Sist vi var hos mormor satt vi bredvid varandra och åt. Då kände jag mig stolt. Fast jag var lite avundsjuk också…. Han åt själv…med EGEN sked…dé ni!!!!
Idag är jag lycklig som få- för idag ska jag träffa Nore. Vi ska nämligen hem till mormor och platsmorfar Kari på lite släktträff. Det ska bli jätteroligt att träffa kusin Nore och hans mamma och pappa och så mormor och Kari förstås. Dessutom kommer min plastkusin Melvin som bor i Trollhättan och hans mamma och pappa Emma (Karis dotter) och Robert också! Oj vad vi ska busa vi tre grabbar. Melvin är två månader äldre än Nore, så jag är minstingen även denna gång. Fast det är ganska roligt- man lär sig så mycket av de äldre barnen.
Som i ser är frisyren redan fixad- känner mig jättetuff vilket ju bilden ovan också visar. Jag ska bara ta på mig lite fina kläder också. Kan ju inte ha pyjamas på mig hela dagen, särskilt inte när man ska träffa släkten....=). Ha en trevlig helg, för det har jag tänkt att ha.
Kram och puss och så från Wian
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar