Babbelfisen Wian

Jag har blivit en barmhärtig liten samarit för allt som jag tycker passar i soporna slänger jag där. Jättebra tycker mamma och pappa men de får ha koll på vad det är jag slänger. Det började med blöjan och toarullar men så fort jag hittar nåt jag tycker ser ut som skräp går jag och slänger det. Ser ingen vuxen mig blir jag tokarg för av någon anledning har pappa satt dit barnsäkra låd- och skåpstopp. Det som är det bästa med att slänga saker är att jag garanterat får applåder och då applåderar jag själv stolt och tycker att jag varit jätteduktig. Saker som är "aj-aj", exempelvis tvbänken med dvd, förstärkare med mera vet jag är "aj-aj" och därför öppnar jag för att sedan stänga igen och så applåderar jag åt mig själv. Något som gör mig fruktansvärt arg är när jag försöker klättra upp i soffan hemma. Det behövs lite mer träning för att jag ska lyckas men än så länge står jag bara och gnäller och ibland skriker jag av frustration då jag så gärna vill upp i den. Ibland får jag hjälp upp men än så länge har jag ingen koll på hur jag tar mig ner och anledningen till varför jag vill upp i soffan är för att det är roligt att ställa sig upp och hoppa i den. Detta är dock strängt förbjudet enligt mina föräldrar och då blir jag ännu argare när de efter att jag väl fått komma upp- tar ner mig från soffan. Livet är hårt för en Wian som snart hunnit bli 15 månader ung.

Dagarna är minst sagt händelserika och jag sitter inte stilla många sekunder. Men när jag är trött så sover jag var som helst. Här i en kundvagn när mamma handlade. Det var tur hon inte skulle storhandla för det fick inte plats på mycket annat i vagnen...Oj oj oj vad det babblas på Bokvägen vill vi lova. Vissa ord är lätta att förstå men ibland förstår varken mamma eller pappa vad jag säger. Ett sådant ord är "dåne". Man trodde först att det betydde "gå ner"- för många gånger säger jag det när jag är i en famn och betoningen låter precis som när man säger gå ner. Men sen när mormor frågade mig vad det betyder och hon sa att jag kanske säger Daniel- så sa jag samma ord "dåne" flera gånger. En del ord kan ju betyda mycket men mamma och pappa grubblar lite över detta ord.

"Bam" betyder farligt och varmt. Det är ordet jag använder för fullt när det är matdags. Väldigt många grejer låtsas jag att jag inte gjorde med flit- då säger jag "oj-då", och låtsas att det är en olyckshändelse när exempelvis tallriken flyger i golvet...

"Måmo" är mitt absoluta favoritord. Det kan ha att göra med att hon ju är min stora favorit som jag tycker om att säga just det ordet. Jag har på sistone även lyckats klämma fram "Nojje"- som såklart betyder kusin Nore och "tats" som betyder tack är något jag älskar att säga. Det är ju otroligt mycket just nu som är lite farligt och då säger mamma och pappa att jag ska ta det försiktigt. Jag har lyckats härma även detta ord- trots att det är ett ganska svårt ord. "Bedittit" är min verison av försiktigt.

Min stora favorit mormor- fick jag sova över hos i helgen. Mamma och pappa var och dansade i parken och då liveband spelade och vuxendricka intogs, var det inte särskilt barnvänligt. Jag och mormor hade en riktig myskväll och jag somnade gott i vanlig "nattningstid", efter en rolig eftermiddag med bus hos både Nore och mormor. Jag vaknade dock efter nån timme och var sugen på att titta på fotbolls-VM och äta chips med mormor. Det är aldrig fel att vara bortlämnad för då blir det alltid lite extra mysigt. Min mamma och pappa saknade mig jättemycket innan jag väl kom hem igen på söndagen. Lördagkvällen med fotbolls-VM och allt bus tog dock på mina krafter och jag sov när jag kom hem vid middagstid, sov när mamma åkte och jobbade och sov när hon kom hem. En snyftandes mamma stod och klappade mig på huvudet och gosade med en sovandes Wian som hon saknat jättemycket. Självklart var jag vaken några timmar mellan sovpassen och då stod bus på schemat med pappa. I helgen var godingarna Olsson och Sara här och hälsade på. Det blev en kort visit den här gången men till midsommar får vi träffa dem flera dagar- det ska bli superkul tycker vi i vår familj.

Förra helgen kom kusin Maja hem från lasarettet med en gipsad arm. Stackars Maja... Vi var där och lämnade lite "krya-på-dig" gotte som hon hittade vid dörren när hon kom hem. Minstingkusinen och sockersötisen Mollie har blivit lite större och är jättelik sin mamma. Det är tur tycker jag eftersom Maja är slående lik sin pappa så faster Weronica är nog glad att de fick "en av varje".

På tal om bebisar så var mina kusiner från Falun och hälsade på förra helgen. De har vuxit jättemycket och är ena riktiga solstrålar. Nore och jag är stolta över våra kusiner. Här är Nore och Bim. Underbart är dock kort och snart var det dags för dem att åka hem igen och fira sin storebror som tog studenten. Det blev dubbelt studentfirande för de små sessorna då vi uppvaktade mammas kusin Jessica då hon tog studenten. Med en kväll full av mat, dryck, paketöppning, dans och trummträning (morbror Daniel försökte lära mig att spela trummor), somnade jag gott i bilen hem. Det är roligt att vara på kalas men det tar på ett litet barns små krafter.
Pappa har spelat sin sista match innan sommaruppehållet. Självklart var vi där och hejade fram fyra mål- varav ett som pappa stod för. Jag blev allt lite stolt. Trots att jag hade med mig min egna boll och trots att Nore också kom dit var jag mest intresserad av att springa in på planen...som vanligt.
Nu blir det nog snart fint väder igen. Härligt tycker jag. Sommaren kom och gick lika fort men vi hann få upp poolen i trädgården och jag och Nore busade och hade roligt när solen sken och det var som varmast. Skönt att svalka sig men i och med mastocytosen får jag ju inte bada kallt. Kan ni tro jag var frustrerad när Nore fick hoppa i medan mamma och moster sprang med varmvatten för att det skulle bli lite behagligare värme i vattnet. Väl i poolen efter en väntan som kändes som en evighet halkade jag och blev lite rädd. Efter det stod jag mest utanför poolen och kollade in när Nore plaskade och själv gick det lika bra att stå utanför poolen och hälla vatten över sig. Nu skiner solen loite smått och det finns hopp om en sommar även i år- då är det dags att bada i poolen igen. Å gungan tycker jag jättemycket om. Lekborgen som jag fick av måmo o måffa Kari börjar jag få kläm på och den kommer jag ha jätteroligt med. Sommaren är underbar!!!
Klibbiga kramar från energiknippet och babbelfisen Wian

Välkommen underbara värme och sol

Sommaren verkar vara här och jag är lycklig som få när jag springer runt i det fina vädret. Det är sååå skönt att slippa ha massa kläder på sig. Skönast är att bra springa runt i blöja och t-shirt men när man ska iväg är det bäst att man klär sig lite anständigt. Jag älskar att springa runt i vår trädgård. Jag kan inte smita men det finns så klart andra farligheter. Invid trappen har mamma och pappa lagt singel och gjort fint men jag ser till att det blir lite utspridning på stenarna och stoppar såklart en och en annan i munnen. Det är roligt tycker jag, men inte mina föräldrar. Jag tänkte de kunde fatta vinken när jag sitter med spann och spade och försöker gräva bland stenarna- HALLÅ- jag vill ju ha en sandlåda!!!! Jag har en sandlåda i min lilla lekhörna i vår trädgård men den är inte gjord igår kan jag lova. Pappa har lovat att när det finns en stund över- ska han bygga mig en ny.

Min alldeles egna gunga som äntligen hänger i ett utav våra stora träd går dock inte av för hackor. Det är sååå roligt att "ginga"- särskilt när jag får ha en boll i famnen. Förutom att jag ibland fäller en tår för saknaden av en sandlåda har jag det riktigt mysigt och roligt i min lilla lekhörna. Spadar, spannar, lastbilar med mera är roliga påfund men det är inte heller här något som slår bollen. Skulle jag komma in i en leksaksaffär där det fanns miljontals leksaker att välja bland skulle jag definitivt välja en fotboll. Det bara ligger i min natur på nåt vis.

Tack vare det underbara vädret som äntligen har hittat till Sverige och Gemla gör att dagarna trillar på i skrämmande fart. Det finns alltid något att göra och jag blir inte rastlös för fem öre. I veckan var det till och med så pass bra väder att det fick bli premiär på Evedalsbadet. Vattnet var dock alldeles för kallt i min smak men det gick an att gå i och doppa fossingarna och plaska lite. Mormor, moster och Nore var med oss men det som roade mig mest var som ni kanske kan gissa- min fotboll. Mormors solstol var rolig att klättra upp och sätta sig i också.

Det finns mycket mer att göra utomhus även om jag har ett hav av leksaker och en oftast leksugen mamma hemma, men inomhus görs utrymme för fler hyss. EEEEEmil- kanske jag skulle ha hetat i alla fall...hihi. Nä då- mitt namn kan ingen ta ifrån mig- min fina Emil-mössa duger fint. Jag har börjat klättra på allt som går att klättra på- ibland går det bra men ibland går det åt pipsvängen.... Mitt huvud får stå ut med en hel del... men man måste ju prova på saker och ting för att kunna ta lärdom av det. Ett roligt hyss jag kom på idag är att tömma förvaringsboxarna och slänga ner innehållet i källartrappen. Kanske får pappa bygga en snickerboa istället för en sandlåda.....

Mormor tyckte att både jag och kusínen skulle ha varsin Emilmössa och det tycker jag var bra- för det är faktiskt Nore som lär mig alla hyss. Pssst...Berätta inte för Nore att jag avslöjat vår hemlis....

Äntligen fick vi tid hos doktorn för att kolla mitt tungband och precis som mamma anade- har jag för kort sådant. Hade det inte varit för min mastocytos som säger att jag löper hög risk att bli dålig av att bli sövd och bedövningsmedel- hade doktorn klippt av det direkt- men det var ju såklart inte värt att riskera något. Det beslutades att vi ska ligga lågt tills vi märker om talet påverkas- i sådana fall går det säkert lösa utan bedövning men vem vet- jag kanske blir av med min mastocytos snabbare än väntat och då är ju tungbandsproblemet indirekt löst. Det som var allra bäst med besöket hos farbror doktorn var att vårdcentralen bor granne med Strandbjörket där det självklart hanns med att lekas lite innan det bar hemåt. Det har blivit en del fotbollstittande på sistone. Som ni kanske förstår- inte mig emot. Både pappa och Nores pappa spelar ibland matcher om kvällarna. Tyvärr får inte jag gå innanför de visa strecken...tråkigt.... Men men... det kommer en dag då jag debuterar i Gransholms IF- det kan jag lova. Av matcherna vi skådat har dessvärre endast en match och publiken med den- klarat sig ifrån regnet. Men vad gör det när jag fått nya fina gummistövlar av mormor- vattenpölar är otroligt facinerande tycker jag.

En sak jag gillar med min mamma är att hon oftast....med betoning på oftast... planerar ganska bra. Vi slår ofta två flugor i en smäll när vi är inne i stan. När pappa exempelvis spelade match i närheten av där min faster Pauline bor- passade vi på att gästa dem med ett besök. Det var nog inte sista gången för där bjöds på god kvällsmat. Serveras det något riktigt gott ser jag ut så här när jag äter.I övrigt går veckorna i ganska lugnt tempo för tillfället. Inte i lugnt tempo som sådant men det är inte lika mycket saker inplanerade nu för tiden. Många mammor har börjat jobba igen vilket leder till att de och deras barn inte har möjlighet att ses så ofta längre. Sån tur är har jag ju min Nore och så har vi ju sån himla tur att vår mormor har möjlighet att träffa oss så mycket också. Vad vore livet utan hennes goda fika och mysiga sällskap!!?? Det blir liiiite annat bus också såklart- Måns och hans mamma träffar vi till exempel ibland- men eftersom de valt en håla långt ifrån vår håla- krävs det lite mer planering. Sen är det ju alltid så att man önskar man kunde träffa alla man tycker om oftare- alla kusiner på pappas sida till exempel. Det är dock svårt att få ihop träffar ibland då det kan låta som att man som mamma och barn har all tid i världen för roligheter. Men jag kan tala om att tiden alla gånger faktiskt inte räcker till för oss heller. Oftast blir det spontangrejer rätt så ofta nu mera- och det gillar vi- både jag och mamma. Vi var ganska bundna ett tag efter scheman och måsten- inga livsviktiga sådana men det var ändå sådant vi ville göra som babysim, sång i kyrkan, förädlragrupp med mera. Jag måste erkänna att det är rätt skönt att bara ta resten av tiden vi har på heltid tillsammans för vad en är och inte planera så mycket. Däremot har helgerna varit ganska fullspäckade på sistone- vilket förmodligen har att göra med att renoveringen har legat på vila några veckor men snart är det dags igen- så jag nån gång får mitt förbaskade badkar. Det är ju självklart superkul att träffa folk också men man kan inte få allt här i världen har jag hört..hehe.

Nyssens var det mors dag och jag köpte jag en jättefin morsdagtårta till min lilla mamma denna dag. Tyvärr fick jag inte chansen att smaka då små pojkar tydligen måste gå och lägga sig om kvällarna innan man blir övertrött, och eftersom mamma och pappa inte var fikasugna på dagen - men väl var kanske det för det var visst nötter i tårtan. Nåja- mamma blev glad i alla fall och pappa skämde bort henne med två sovmorgnar den helgen. Ena morgonen stod frukosten serverad när hon vaknade och andra morgonen blev det hotellfrukost i Hovmantorp hos Måns och hans familj eftersom vi var där på kvällen och grillade, umgicks och övernattade. Tänk när jag är så stor att jag får sova över själv hos Måns... Först och främst blir det nog att jag och Nore sover över hos mormor tillsmmans- skavis eller jämte mormor i hennes säng. Det är något jag längtar till. Samma helg som det var bus i Hovet var Jennie och Henrik (aka Tarzan) på besök och åt kvällmat och busade med mig innan jag somnade. I goda vänners sällskap, lek och bus. Så ser oftast helgerna ut om inte det är något annat särskilt- härom helgen jobbade mamma tillexempel vilket gör helgen lite lugnare.

Nu till helgen kommer mina älskade små tvillingkusiner på besök igen. Det går inte beskriva i ord hur mycket vi längtar efter dem mellan gångerna vi ses. Puss och kram till Nikki och Bim och till alla er andra också såklart. Extra många pussar och krya-på-kramar till kusin Maja som trillade och bröt armen och till Maltes bästis Elvis som slog sig och fick ajaj och var tvungen att opereras.

Wian