Tiden går och jag går, går och går!

Jag blir duktigare och duktigare på att gå. Från vardagsrummet in till lekrummet är inga problem. Jag har dessutom lärt mig att kliva i bollhavet på egen hand och där trivs jag som fisken i vattnet. Nu när jag fått en lagom stor bassäng till bollarna är det helmysigt att sitta där och sprattla. Ibland när jag är ute och traskar händer det dock att jag stannar upp mot en vägg eller en möbel för att vila och samla kraft men stegen i följd är många. Jag har i dagarna till och med lärt mig att resa mig upp utan hjälp. Jag sätter båda händerna i golvet och ställer mig upp med rumpan i vädret och hittar sakteligen balansen för att ställa mig upp. Oj oj vad det har hänt mycket med min utveckling på sistone.

För varje dag förstår jag mer och mer av vad mamma och pappa säger till mig. Ber de mig hämta bollen- gör jag det, likaså telefonen. Min förståelse går såklart inte hand i hand med det jag själv kan uttrycka men jag kopplar fler och fler ljud att forma till ord. Jag och kusin Nore lär oss utav varandra. Jag har lärt honom säga ”uuuuhhhhh” och han har lärt mig säga ”waaaaooouuu”.

Det nya nu är att skaka på huvudet till allt som jag inte vill göra eller vill ha. Samtidigt som mamma och pappa säger nej- skakar de ju alltid på huvudet- vilket även lilla jag har lärt mig. Det är skrämmande- tycker mamma och pappa hur mycket lilla jag redan kan och förstår.

De baciller som min kropp verkar vara mest mottaglig för är de som sätter sig i magen. Jag åkte härom helgen på ytterligare en magsjuka vilket betyder att det är tredje gången gillt i år. Nu får vi väl hoppas jag slipper allt vad magbacillusker, kräkningar och rännebajsning heter, på ett bra tag. I övrigt mår jag bra. Jag är en oerhört stolt liten grabb som knatar på och min mage är inte fullt lika elak längre. Visst kan jag behöva hjälp ibland med bajseriet och den stadiga efterrätten är fortfarande katrinplommonpurré men det går inte jämföra med tidigare.

Pappa har fått dit det fina staketet och nu sitter även grindarna på plats- så nu kan både jag och Malte springa runt i trädgården utan att riskera att rymma. Det är fortfarande lite knivigt att gå utomhus med skorna- framförallt på vår inte allt för jämna gräsmatta så ofta får jag hjälp av en hand eller min kära gåvagn. På mormors gräsmatta är det lite lättare att gå men även där kan jag ta hjälp av en vagn.

I veckorna har vi träffat och busat med nära och kära- däribland mormor, moster och kompisen Måns. Självklart har jag busat med min älskade kusin Nore som nog tycker att jag är lite roligare att leka med nu eftersom jag kan gå nu och helt plötsligt kan jag göra saker som han kan. Han förstår dock inte alltid att jag fortfarande inte kan allt som han kan men han är en duktig ”storebror” som håller mig i handen och visar mig hur man gör. När han vill att jag ska komma slår han handen på benet och pratar ”Norespråk” med mig och jag förstår- det är bara det att det tar lite tid. Till skillnad från min kusin lärde jag ju mig gå innan jag tänkte jag ska lära mig springa- höhö.

Det är jätteroligt att leka med andra barn men det är faktiskt inte bara barn som det är roligt att leka med. Som bekant är min pappa den roligaste som finns och den dära roliga tanten Anna var med mig och mamma i Strandbjörket en solig eftermiddag och förra veckan besökte vi tant Ida som visade oss hela Hovshaga runt. Det som är så härligt med tanter som Ida och Anna är att de själva inte har barn och man märker hur roligt de tycker det är när vi kommer på besök. Det finns ju på så vis lite extra tid för bara mig- och det tycker jag ju om…hihi. Även tant Jennie och Henrik har vi träffat i dagarna och de är också glada i mig och vise versa. Till Strandbjörket var nog förresten inte sista gången jag var och lekte. Min kusin Maja tycker också om att leka där. Vi sprang på dem när vi var där och min minstingkusin Mollie är fortfarande lika liten och söt som sist. Vi får nog ta och åka dit tillsammans nån dag så Maja kan lära mig hur man gör på alla lekställningarna och grejerna som ser så roliga ut. Jag trivs visserligen bra bara den finns en gunga.

Sen är det ju en himla tur att jag har min Malte. Han och jag har börjat busa riktigt bra nu. Vi "slåss" om en leksak ofta en boll och båda drar och sliter och Malte viftar på svansen och jag skrattar. Sen har jag börjat träna på att vara ute och gå med honom- eller åtminstone hålla i kopplet. Visst att jag kan gå nu- men det är skönast att sitta i vagnen än så länge- för ibland blir ju promenaderna jättelånga.

I helgen var pappa iväg en heldag på västkusten och fiskade. Han fick med sig fyra fina torskar hem och jag kan lova att de smakade finemang. Vi saknade såklart pappa när han var iväg men när han är iväg nånstans vet man ju att det delvis är för vår skull han gör det. När han jobbar tillexempel så ser han ju till att jag kan äta mig mätt och go och slippa gå med blöt blöja. Vuxna måste ju göra saker som de kanske egentligen inte vill göra- men så fungerar det tydligen här i livet. Jag tycker ju inte heller att allt är roligt men jag är ju fortfarande så pass liten att jag tror det hjälper att skrika och gnälla då. Som tidigare nämnt har jag fortfarande mycket, mycket, mycket…att lära. Inte bara den nyfångade torsken smälte i munnen utan det gjorde även IKEA-köttbullarna förra veckan. Det blev nämligen en tripp till IKEA med mormor, moster och Nore. Där åt vi inte bara goda köttbullar utan vi handlade lite nödvändigheter till hemmet också. Mamma tyckte inte att jag var någon bra hjälpreda när de nya vardagsrumsmöblerna skulle monteras ihop- för jag ville ha ALLA skruvar och verktyg. Hur som helst var det en fantastiskt trevlig utflykt och både mamma och pappa blev jättenöjda med våra inköp. Jag var nog den som minst uppskattade den nya tv-bänken med luckor för nu kan jag ju inte pilla på alla knappar på de otroligt roliga tekniska prylarna men det är nog bara en tidsfråga innan jag lär mig öppna även dem. Som bekant är jag ju en liten klåfingrig filur och nu har pappa till och med fått sätta barnlås på vitrinskåpet.

Det är fortfarande lite trixigt med min sömn. Somliga dagar behöver jag bara en vilostund men ibland behövs det definitivt två- vilket gör att min nattsömn är lite knasig nu. Min faster berättade att när min kusin Maja lärt sig gå- sov hon jättedåligt om nätterna och mamma och pappa tror att det kan bero lite på båda delarna. Hur det än är- så är det fantastiskt mysigt när mamma hämtar in mig sent på natten eller tidigt på morgonen och få ligga och sova några timmar mellan mina föräldrar. Att jag är lite orolig om nätterna är ju inget ovanligt. Mamma är van nu efter över ett år med lilla mig i familjen. Hon säger att hon nog lider av konstant sömnbrist för periodvis är det ju dessvärre något som stör mig om nätterna. Bland annat har jag fått min första kindtand som irriterade mig flera nätter innan den ville titta ut. Men min lilla mamma skulle inte byta ut mig mot hur mycket sömn som helst- det vet jag.

Jag är alltså lite drygt 13 månader ung, har 9 tänder, går galant och befinner mig i livets häftigaste utvecklingsfas. Hela livet är ju en enda stor utveckling.

Ha det så bra så hörs och ses vi snart igen.

Wian

Lycklig, lyckligare, lyckligast- stora målet är nått

Som nämnt tog jag ett steg, sedan två på min födelsedag men dock inte på egen vilja och eget begär. Däremot släppte jag för första gången på långfredagen när jag exakt var ett år och tio dagar gammal och gick några steg alldeles själv. Stegen har sedan dess bara blivit fler och fler och mitt mod och min skicklighet blir bara större. Det är i hemmiljön jag känner mig som tryggast och det är också där jag vågar släppa mest och oftast. På morgonen är jag lite försiktig men ju längre dagen går desto varmare blir jag i kläderna och lagom till pappa är hemma från jobbet och han vill busa med mig resten av dagen och kvällen så trippar jag på som bara den. Jag går, går och går och det finns inget roligare i hela världen just nu.

Mamma och pappa försöker vänja mig vid att bara sova en gång om dagen nu- efter lunch. Det har visat sig att jag sover bättre om nätterna då och jag är ju faktiskt en stor kille nu som inte behöver sova så mycket på dagen. Det är dock inte alltid det fungerar- då jag ibland är alldeles för trött på förmiddagen för att orka hålla mig vaken tills det ska sovas middag. Detta beror ofta på en orolig föregående natt eller att det hänt massa roligt på morgonen och förmiddagen som gjort mig trötter. En förmiddag somnade jag till och med i mammas famn och hur mysigt hon än tyckte att det var och hur ont det än gjorde i hennes hjärta fick hon väcka mig och ge mig lunch innan jag fick lov att sova...

Jag äter som en häst nu för tiden. Jag fortsätter även att träna på att äta själv. Försöker någon mata mig blir det är himla liv. Jag vill ju såklart själv! Moster gav ett tips att låta mig ha en sked och mamma en- så kan jag äta själv och mamma kan försöka slinka in en sked då och då för mycket av maten som ska hamna i min mun hamnar ju på andra ställen. Det är inte lätt med allt nytt som ska läras.

Jag är otroligt medveten om vilka saker som mina smaklökar tycker om och vise versa. Vissa saker är godare än andra- punkt slut. När jag går förbi saker eller ser saker jag vet är goda gör jag en rolig min genom att puta på läpparna och säga ”uuuhhhuuuhhh”. Detta ljud betyder att jag vill ha.

Något jag och mormor har tränat en del på är att pussas. Jag har lärt mig att puta med min pussmun och få fram ett sånt där härligt smackljud. I övrigt förstår jag mer och mer vad vuxna säger till mig och det roligaste är fortfarande när man frågar mig hur min rumpa säger. Då svarar jag ju genom att prutta med munnen.

Jag har äntligen fått träffa båda mina kompisar Wilmer och Lykke. Wilmer är 3 ½ månad och lilla Lykke är bara 3 veckor ung så jag kände mig som en jättestor kille i deras sällskap. De små liven var i alla fall dundersöta och jag talade om för dem att jag ska lära dem allt jag kan och lite till. När vi träffar små bebisar som jag inte kan leka med måste dock erkänna att jag tycker det är lite tråkigt när de får en bit av uppmärksamheten. Helst vill jag ju vara i fokus helt själv. Då ser jag till att slå näven i bordet för att få ögonen på mig igen....hihi. Ni ser väl min sura min... När Wilmer var och hälsade på var också Alicia och Ally med och lekte. Det är jätteroligt när vi träffar andra barn och leker och busar men mamma säger att hon än så länge tycker att det är skönt att bara ha ett barn. Det är mycket att stå i som det är. Siblings will come when we are ready and bebissugna!

Jag, mamma och Malte var på långpromenad häromdagen i det fantastiska vårvädret. Vi gick och hälsade på kusinerna i Öja, vilket med en hanhund tar en knapp timme. Lite bus i deras roliga trädgård och lite mellanmål blev det innan det var dags att promenera hemåt igen.

Annars har det varit mycket mys i vår trädgård då den ska hägnas in. Jag tycker det är roligt en stund att leka på en filt i gräset men efter en stund blir jag uttråkad och vill krypa iväg eller gå. Det är dock lite svårt i alla överdragskläder och knasiga skor man måste ha på fossingarna. Inomhus är det mycket lättare att röra sig.

En del utav trädgården ska alltså hägnas in med stängsel men på framsidan bland annat har pappa börjat bygga på vårt staket. Tur man har en händig pappa som fixar allt och lite till. Jag hoppas han vill lära mig allt sånt sen när jag blir lite äldre för flickorna gillar när man är händig. Ett staket kan behövas när jag och Malte ska springa runt där och busa. Släpp inte fångarna loss när det blir vår, för då kan det bli farligt.

Min kära pappa fyller som kanske bekant 30 år i maj. Därför tänkte vi låta honom få avnjuta en helg i London med kompisen Marcus som också fyller 30 år i maj. De ska få kolla på Premier-League fotboll och ha en riktig grabbhelg. Jag och mamma tyckte pappa var värd en helg utan renovering och jobb. Vi kommer så klart sakna honom jättemycket när han är borta men han kommer nog ha jättekul. Detta hade min och Måns mamma ordnat med i smyg så det var med stor förvåning, överraskning och glädje de öppnade sitt weekend-paket. När Måns och hans familj var här och vi överraskade våra pappor busade vi lite och hade det mysigt innan vi småpojkar behövde sussa kudde.

Så här lagom till denna vår,

släpper jag och går.

Det är det roligaste som finns,

Nu är bebistiden endast något vi minns.

Pussen och kramen från en stolt och lycklig Wian

Tagit mina första steg, varit magsjuk, gjort min cykeldebut och firat Påsk

Några dagar efter min födelsedag släppte jag och tog mina första steg. Först 4 steg, sen 6, sen 10 och sen 16. Jag mognar mer och mer framåt kvällarna, då jag är försiktig och lite rädd tidigt på dagen. Jag behöver helt enkelt bli varm i kläderna innan jag vågar träna på att gå. Med detta inte sagt att jag går hela tiden och helt på egen hand men jag har i alla fall debuterat. Det känns fortfarande tryggast och hålla i mammas eller pappas ben eller händer, gåvagnen eller något annat som är någorlunda stadigt. Men jag har i alla fall gjort det nu- gått alldeles på egen hand (eller borde man kanske säga; alldeles på egna ben).?. Det spritter av lycka i mig när jag går och jag blir mer och mer stabil och självsäker och om några veckor knatar jag nog på utan bekymmer och besvär. När man varit så duktig och kämpat med att lära sig gå- brukar det bli lite mys i vår nya soffa- det är inte helt fel. Som ni ju vet är hunden människans bästa vän men för tillfället ligger jag inte högst upp på Maltes "tycka-om-lista". Han tycker nog att jag är ganska jobbig för att tala klarspråk. Jag vill ju bara gosa in min i hans mjuka päls, busa med honom och testa hans gränser, men jag blir jätteledsen när han inte vill ha med mig att göra. Jag hoppar efter honom som en tok och Malte orkar en stund sen vill han inte mer och då blir jag dunderledsen. Han tycker dock om mig, det märks tydligt men ibland tycker han nog att jag är lite väl jobbig. Vänta bara tills jag går helt på egen hand- då har han inget val. Det är tur för lille Malte att pappa har satt upp grindar överallt- jag tror de är för Maltes skull, för ibland behöver han gå undan och få vila lite.

Jag börjar bli en riktigt liten viljestark grabb som blir tokarg om jag inte får som jag vill. Till de sakerna hör att äta själv. Helt plötsligt kom jag på att jag faktiskt inte vill bli matad längre. Några skedar går bra men jag vill helst äta själv. Det är inte det lättaste vill jag lova- men jag fick en jättebra sked av påskharen som det går lite lättare med. Skeden är formad och svängd efter min hand och jag kan lova att Malte är glad när det är dags för mig att sitta till bords för det kommer betydligt mer mat på golvet än tidigare- nu när jag kan fälv. Till denna lilla bekännelse om en liten arg och viljestark krabat- krävs dock att tillägga att jag fortfarande är världens gladaste prick. Är jag sur så vänder det fort och mamma och pappa försöker lära mig att man inte alltid kan få som man vill. Det sägs bara att jag fått min mammas vilja och temperament.

På tal om påskharen så fick jag två påskägg denna ljuvliga påskhelg. Ett som påskharen hade gett till mormor för att ge mig och ett som han gett till farmor och farfar som jag fick. I äggen fanns smått och gott som jag tycker om och som jag behöver. Kläder, spann och spade, russin, bestick mm. Precis innan påskhelgen lyckades jag såklart bli sjuk igen. Det var en jädrans magbacill som slog till så där alldeles lagom till påskfirandet. Jag fick precis som sist jag var magjuk inte behålla något jag fick i mig och mamma uppskattade att ett halvt paket blöjor gick åt på tre dygn. Jag hade jätteont i magen men efter ett par dagar var den dumma bacillen ute.

Sån tur var lyckades jag piggna till ganska raskt för det var en massa trevligheter inplanerade. Jag fick för det första prova på att vara påskkärring för en dag. Världens sötaste sådan dessutom. Vi träffade jag tant Sara och hennes Olsson en del i påskhelgen. Det är jätteroligt när de är på besök och nu blev vi lite bortskämda av att träffa dessa filurer då det inte var så länge sen vi hälsade på dem i Lidköping. Vi kommer sakna dem jättemycket tills nästa gång och troligtvis blir det inte förrän till sommaren. Årets grillpremiär gick av stapeln på långfredagen och vi passade på att grilla även på lördagen i det fina vårvädret. Grillning nummer två fick Kari och mormor ären att stå för men jag fick inte äran att prova på grillat varken första eller andra gången. Så är det när man är liten och behöver sova.

Påskhelgen bjöd även på en liten tripp till farmors och farfars stuga i Pukavik där farbror Kim och Julia också var. Där bjöds det på påskbord och det fick jag minsann smaka. Oj vad det är gott med köttbullar och prinskorv och det är ingen som riskerar att tappa kilon i min farmors närhet, inte minst Malte som alltid får en massa smaskigt. Vädret var ingen höjdare i Blekinge men vi hade det jättemysigt ändå. Jag hade ju till exempel ett helt nytt ställe att utforska och bemästra. Sist jag var där var jag ju bara några månader gammal och varken medveten om tid eller rum. Hemåt bar det igen redan dagen efter för vips så var helgen snart slut. Så tur var hann vi med lite kvällsmat med tant Annie och hennes Stellan innan alla skulle åka hem till sitt och återgå till vardagen igen. Jag fick en jättefin Emil-skjorta i födelsedagspresent av skåningarna. Oj vad jag ska bli fin i den och min mysse jag fick av mormor. Minns jag inte helt fel så finns det dessutom en bysse någonstans i vårt hus som faster Pauline gjort i slöjden när hon var yngre och som ingen ville ha vid utrensningen hos farmor och farfar. Vilken tur att mamma la beslag på den så Emil-outfitten är komplett till sommaren.

Det blev en alldeles förträfflig påskhelg. Förra påsken var jag ju bara tre veckor gammal och som sagt inte medveten om mycket mer än mamma och pappa så den här påsken var riktigt rolig! Det är ju dessutom aldrig fel att ha lite tid tillsammans allihopa i vår lilla familj. Vi njöt nog rätt bra alla tre.

Innan påskens alla trevligheter busade jag, Nore, våra mammor och mormor av oss på Leo's lekland. Trots att jag har ett eget bollhav hemma så är det alltid roligt att vara på Leo's. Den här gången fick vi dessutom träffa Leo i egen hög person. Det var lika kul som sist och vi var helt slut när det bar hemåt igen. Något som också kan vara värt att nämna är att mamma har köpt sig en cykel, en alldeles sprillans ny, fin, vit cykel. Men det som gör den extra fin och extra speciell är att på hennes nya cykel sitter också min nya fina barncykelsadel. Vi provcyklade lite förra veckan och den här veckan gjorde vi första riktiga premiären när vi skulle till sången i Öja. Det var riktigt spännande och det fanns hur mycket som helst att titta på, på vägen från Gemla till Öja. Som vanligt var jag helt slut efter sången och somnade gott medan det skumpade på cykelvägen. Visst är jag fin i sadeln med tuffa hjälmen och allt!!??

Annars är ju för den som lyckats missa- våren här. Dagarna springer på ännu fortare nu om nu det är möjligt. Tiden går ju fort när man har roligt och utomhus är ju en helt ny värld för mig. Förra våren var jag ju en liten bäse som vid utomhusvistelser enbart befann mig i vagnen, ofta sovandes. Gungan är en utav mina bästa vänner för tillfället. Bara ett stenkast från vårt hus ligger en lekpark dit vi brukar gå och gunga. Är jag riktigt snäll har mamma och pappa lovat mig att när det är dags att göra iordning i trädgården med staket och doningar ska jag få en egen gunga och jag har även blivit lovad en sandlåda. Jag har ju tillbehören- nu behövs bara lite sand och en låda.

En rolig nyhet är att en liten tjejkompis har kommit till världen. Hon ska heta Lykke och är hur söt som helst på de bilder vi sett. Nästa vecka hoppas både jag och mamma att få träffa henne och hennes mamma Linn (som är mammas kompis) i verkligheten. Oj vad jag kommer få svårt och välja tjej om några år nu när det finns så otroligt många sötisar omkring mig. Även hon lyckades hålla sig borta från att födas på mitt datum, den 23/3. Inte för att det hade skadat att dela dag med någon annan nära och kär men jag måste ändå erkänna att jag är glad att jag fortfarande har den för mig själv.

Nä he, nu är det färdigmyst i saccosäcken för idag, som för övrigt är en av mina stora favoriter just nu. Den, precis som mammas och pappas famn är perfekt att ha som mål efter att ha tagit några steg. Klockan är efter läggdags och på schemat står pyjamas, välling, sänggång och möte med John Blund. Kramar och gos från Wianfiluren.