Jag har fått ny säng och Thailand närmar sig!!!

Det är mestadels Thailandsplanering och pyssel i källaren som har stått på schemat den sista tiden. Mamma har börjat skriva packlista och lägga fram allt som kan tänkas behövas under resan och jag går mest runt och övningskör och beundrar min fina resväska. Nu börjar det verkligen närma sig och det ska bli såååå roligt. Hoppas regnet hinner avta bara. Mamma har pluggat en del också för både mamma och pappa vill ju kunna släppa allt när vi väl är på semester och för att kunna göra det, måste det hinnas med lite annat innan. Moster Bia och Nore passade mig en dag förra veckan när mamma behövde plugga. Vi har så himla roligt jag och min kusin, men jag tror moster var trött när mormor tog över framåt kvällen. Det är tur att jag har världens bästa moster och mormor som ställer upp så mamma kan bli en riktig skolfröken snart.

De andra dagarna förra veckan bjöd på sång och dans i kyrkan med de andra barnen. När det är större barn med intar jag en roll som en lite lugnare Wian medan jag när jag är äldst intar en helt annan. Mamma var genomsvett sist efter att ha sprungit efter mig på alla mina bus och det är fantastiskt roligt när hon jagar mig och säger "nej". Då bara flinar jag upp och vill busa ännu mer... Det händer dock ibland, men alldeles för sällan att jag tar det mamma säger på allvar och skäms när jag gjort något dumt eller något jag inte får. Men HALLÅ, jag är 1 1/2 år, kan man begära annat..... Jag får hur som helst inte alls lika mycket skällning och tillrättavisande längre. Jag har börjat förstå att vissa saker faktiskt kan vara farliga och att när mamma och pappa säger nej så är det nej... i alla fall ibland, så vi går mot ljusare tider säger mamma. När jag däremot är på bushumör kan inget stoppa mig.

Nu till något alldeles fantastiskt. Jag har fått en ny säng och ett nytt rum (kan man säga), med nya tyger, kuddar, gardiner, lampor och annat fint. Det var från början sagt att det skulle till nya tapeter och rummet skulle göras om totalt men vi insåg att det inte var prio ett just nu. Vi ligger ju inte på latsidan om man säger så och det är massor att göra i källaren och massor att fixa med inför Thailand som får gå i första hand. Vi kom därför överens om att vi skulle försöka grabba till rummet istället och göra en budgetvariant med nya bland annat nya tyger. Rummet är numera ett pojkrum och inte så mycket ett bebisrum längre och det tycker jag om. Jag har sedan första natten sovit jättegott i min nya säng och mamma och pappa älskar ljudet av små fotsteg när jag vaknar och kommer inspringandes till deras rum. Ofta kryper jag ner under mammas och pappas varma täcke och gosar lite innan dagen tar fart på riktigt. Pappa tyckte gott vi kunde vänta med nya rutiner och förändringar nu innan Thailand, när allt ändå kommer rubbas med sömn och tider och så vidare och ta det när vi kommer hem. Det var bestämt att sängen skulle finnas hemma till den dagen vi kommer hem, då vi troligtvis ändå behöver jobba lite med nya Sverige-rutiner igen. Men min mamma är som hon är, hon klarade inte av att vänta och hade de frågat mig hade jag hållt med mamma. Klart jag ville sova i min nya säng direkt. Det krävdes dock inga större fighter utan jag ville så gärna sova i min nya säng att denna egentligen ganska stora förändring blev det ingen stor grej av alls. Jag älskar min nya säng helt enkelt.

Förra helgen bestod av pyssel i källaren med bland annat klinkersättning och hela lördagen spenderades alltså på IKEA och där inhandling av min nya säng, överkast, kuddar och massa andra nya fina saker till mitt rum skedde. En fantastiskt händelserik dag fylld av shopping avslutades hos farmor och farfar med god kvällsmat bus och bad. Man blir ju smutsig av att springa lös på IKEA.

På farsdag firade jag pappa genom att spendera hela dagen tillsammans med honom. Mamma jobbade så det var en riktig grabbdag, förutom att vi var hos mormor en sväng. Jag bad mamma hjälpa mig med att köpa pappas favoriter samlade i en stor godispåse och så lite lotter. Jag tänkte att det hade kanske inte varit fel att vinna lite pengar nu när vi snart åker på semester. Så blev inte fallet. Vi är inga miljonärer men när det gäller kärlek är vi väldigt rika och mamma brukar säga att vi får leva på den.

Massa kärlek, kramar och pussar till er där ute. Det kan man inte få för mycket av. Extra mycket kärlek till vov-vov som vi kommer sakna jättemycket när vi är i Thailand.

Förkylningar som avlöser varandra- men mellan förkylningarna- en massa trevligheter

Vi har varit krassliga fram och tillbaka ett bra tag nu hela familjen. Snoriga näsor, rinnande ögon, ont i halsen, ont i huvudet och hostiga nätter…blärk…inge kul, men det blir mycket hemmamys och gottigheter (i alla fall på fredagar). "Bits" är nog det godaste jag vet. Men men, bara vi blir friska till Thailand. Snart åker vi!!!! Farmor har köpt en dunderfin resväska till mig där jag ska packa ner alla mina favoritleksaker som jag inte vill vara utan i två veckor. Vi börjar bli lite nervösa här hemma och nu längtar vi mer än någonsin till värme och sol. "Brrr", säger jag om flygplanet och pekar upp i luften. Vi har nu även hämtat våra pass så nu är det inte mycket mer än att packa väskorna och invänta den 23:e. Idag har jag varit och tagit min 1½-års-spruta. Det var inte roligt kan jag lova. Jag förstod direkt vad som var i görningen när jag kom in på rummet till sköterskan på BVC. Dumma, dumma sprutor som man måste ta. Men mamma lovade att det är jättelänge tills det är dags att sticka i mig igen.

Med förkylningar och sprutor följer givetvis lite gnäll och protester hit och dit och det som är roligast att protestera mot just nu är mat. Jag äter helst bara välling, gröt och frukt. Å så potatismos och fisk såklart, min stoooora favorit. Måste bero på att det var det enda mamma åt i början när jag låg i magen. Det har visst blivit klart att jag ska börja dagis i januari- på dagiset här i Gemla och på en avdelning som heter Trollet där två av kusinerna går- Ciselle och Minette. Det blir nog superbra! Men när man börjar på dagis måste man ju visa att man är en stor kille, det räcker kanske inte att bara vara glad och charma fröknarna, utan man måste nog göra som man blir tillsagd också. Just nu är det roligast att inte äta alls, men det är roligt att mata pappa. Å så måste man ju lära sig att klä på sig. Det blir inga problem, för det är något av det roligate jag vet, men bara när jag själv vill och det är jag som bestämmer var de olika sakerna ska sitta. "Datta" och "datta" (jacka och vantar) är viktigast.
Men när vi ska ut på riktigt får ofta mamma lägga sig i lite så det blir vettigt och väderanpassat men jag lär mig nog även det med tiden.

Min första tre-ords-mening har kläckts; Pappa sitta där. När inte pappa är hemma och jag och mamma sitter och äter, fattas ju nåt... Det är väldigt mycket "sitta där", hela tiden. Mamma ska hela tiden sitta bredvid mig när jag leker tycker jag. Annars har det nog inte kommit så många nya ord förutom ”ocha”, som mamma och pappa tror betyder jobba. Bra Wian tycker ni väl som snart 20 månader gammal redan vet vad jobba innebär. För mig är allt som har med jobb att göra med ”bambam” att göra, för det är ju vad pappa gör på sitt jobb, så jag antar att alla andra gör det också.

Den jag pratar mest om nu för tiden är Moffa, allas vår favorit; Kari, som jag så fint numera ju säger. Det började med ”Mopf” men resulterade tillslut i ”Moffa”. Mamma har sagt att jag har en riktig Moffa och en Moffa som visserligen är riktig, men som inte är min riktiga Moffa- men den Moffa jag fått äran att lära känna och ha i min närhet är ju Kari och han är oersättlig. Mamma får förklara närmre för mig en dag när jag är äldre. Förra helgen var han, tillsammans med sonen Kenny och hans Tina och dottern Emma med familj och hälsade på i Växjö. Hela högen samlades hos mormor och hade trevligt. Äntligen fick jag och Nore träffa stora killen Melvin igen. Vi hade jätteroligt tillsammans och busade och åt god mat och helgmys. Samma helg hanns även med att träffa den andra sidan av släkten hemma hos Farmor och Farfar. Även där bjöds på god mat och massa kusinbus. Jag börjar tycka det är spännande att hänga på Natte, Ciselle och Maja på deras upptåg men jag håller mig en bit bakom, för man vet aldrig vad de hittar på för bus som jag ju absolut inte vill lära mig... Efter en händelserik och dunderrolig helg fortsatte trevligheter för vips så hade morbror Daniel och hans tre fina flickor hittat ner från Falun. De små tjejerna har blivit såååå stora men de är fortfarande lika söta. Vi firade deras ettårsdag i förskott med tårta och kalashattar. Jag kan inte förstå att de redan snart gått ett år sedan de föddes. Hujedamej. I present fick de gosarna Pippi-dockan och Pippi-hästen av mig och Nore. Hästar är något av en favorit just nu så helst ville jag inte släppa ifrån mig dem och se dem galoppera till Falun, men mamma viskade i mitt öra att tomten kanske kommer med en sån till Wian, om Wian är snäll. Tänk att det snart är dags för den där tomten att dyka upp igen. Huuuua så spännande.

Vi var vid Morfar-Dans sten i helgen och tände ett ljus. Det var mörkt och mysigt men lite ledsamt för mamma saknar ju honom såklart. Det var den mysigaste morgonen på länge, denna söndagsmorgon då jag bestämt skulle upp och hoppa innan klockan slagit morgon (6), trots att både jag, mamma och pappa var jättetrötta. Vilket fall som helst så bestämde vi att eftersom det fortfarande var mörkt skulle vi åka till Dans sten och se de fantastiskt fina Alla-Helgona-ljusen vid alla stenar. Det var kallt och mörkt och efter en lång promenad när vi hoppades att Mormor vaknat överraskade vi henne med tomtegröt och frallor på morgonkvisten. Hon blev jätteglad och det blev jag också, som fick leka lite hos den goa tantan/tjejen kallad Mormor. Visserligen var jag och pappa där dagen innan när mamma pluggade. Pappa hjälpte Mormor i hennes kök som hon håller på att göra om, som kommer bli superfint, så nu får man snart passa sig med dangandet hemma hos henni. Men vad jag ville säga är att jag nog aldrig kan få nog av min Mormor.
För övrigt går potteriet bra. Jag kissar på pottan varje dag, självklart kommer det både det ena och det andra i blöjan många gånger men jag har till mammas och pappas glädje inte tröttnat på den dära pottan än.

Nu hoppas vi på att förkylningar och deras kompisar snart sticker långt iväg. Om inte åker vi snart ifrån alla basilusker som hör en kall höst, snart vinter till, här i vårt land. Jag tror inte de vill flyga hela vägen till Thailand.

Som ni säkert ser både på kvaliteten och kvantiteten har mamma äntligen tagit sig råd att köpa en bättre kamera. Den vill vi inte vara utan i Thailand, så efter mig på packlistan står systemkameran.
Massa snoriga pussar från heltokiga lilla mig som lärt sig säga sitt namn! Heja Wian!!!