Världens finaste prinsessor är här

Tänk att det hjälpte att bli lite arg och tjatig. Tvillingarna har äntligen tittat ut och till mångas förvåning blev det två bedårande vackra små flickor. Vi blev självklart inte förvånade över att de var två bedårande vackra och underbart söta alltså, för det hade man ju kunnat ana, utan att det var två flickor i magen.

Inte nog med att de är de sötaste små sessorna som finns på denna jord- så har de också fått världens finaste små namn. Nikki och Bim! Jag är helt överlycklig över att allt gick bra och att just jag har turen att få vara deras kusin. Jag är inte längre minst men mormor (numera även farmor) säger att jag ju fortfarande är miniprinsen eftersom det kom ut två miniprinsessor ur Sus mage. De är söta som socker mina små kusiner. Tänk vilken tur att de ändå lyckades stanna kvar i magen ett par veckor till. De föddes i vecka 35 + 0, vilket är väldigt bra jobbat av Susanne. Att hon bara orkade. Mamma tyckte ju det var jobbigt att bära ett barn. Det kan förvisso ha att göra med att jag härjade som ett helt fotbollslag där inne. Nikki vägde 2580 gram och lilla Bim vägde 2520 gram. De var 46 respektive 47 centimeter långa.

Sedan Nore kom har det blivit tradition med bebisvaka hemma hos mormor/farmor Ylva. Vi hade ju sett fram emot den här bebisvakan sedan morbror Daniel och hans Sus berättade den glada nyheten i somras men förlossningen gick så fort så det hanns knappt med. På ett sätt var det ganska skönt att bebisvakan knappt hanns med eftersom vi slapp hinna bli så nervösa. Nu är de små underbara liven i alla fall här och hur som helst så är lyckan och lättnaden obeskrivligt stor. Nu vill vi alla bara träffa de små liven.

Förutom att jag i veckan som gått har fått två underbara kusiner, var vi som vanligt på sången i Öja och vi har hittat på lite annat smått och gott. Veckan har nog varit lite lugnare än det brukar vara och det tycker både jag och mamma har varit skönt. Men lite skojligheter har det så klart bjudits på. Bland annat var hela familjen i simhallen i fredags kväll. Det var något av det roligaste och mysigaste jag gjort på länge. Att få bada med pappa var ju något jag aldrig fått prova på innan och han var jätterolig som vanligt. Lagom övertrött vägrade jag somna på hemvägen efter vällingen (jag börjar bli bra på att förstöra mammas och pappas planer). Jag somnade till slut i min säng men när jag är övertrött är egentligen enda gången jag är krånglig att söva.

Jag har hälsat på farmor och farfar och på köpet fick jag även träffa farbror och faster Kim och Pauline. Det bjöds på adventsfika hos farmor och farfar och jag får ju inte glömma nämna att min kusin Maja också var där och som vanligt var det jätteroligt att träffa allihopa. Det enda som var lite tråkigt var att pappa var sjuk och låg hemma. Det är inte alls roligt när han är sjuk för han orkar inte busa lika mycket då.

Första advent har varit här och det har julpyntats hemma och gjorts mysigt inför julen. Mina föräldrar har dock insett att det nog inte blir någon julgran i år. Förhoppningsvis (för allas bästa) tar jag mig framåt genom att åla mig eller i bästa fall krypa till jul. Barren kan vara jättefarliga och än så länge är ju jag så pass liten att jag inte förstår att man inte får röra vissa saker. Nåväl, det blir nog en mysig jul ändå. Jag har ju inte så mycket att jämföra med så jag tror nog att min första jul kommer bli fantastisk på alla di sätt.

Titatata, titta, tittatatata, titata, titta, titititi, tatitati, datititi, ditititi, ditititita, data och så vidare låter det mestadels från min mun just nu. Om inte ”titta” redan är mitt första ord så kommer det troligtvis bli det. Jag börjar också begripa vad lampa är då jag tittar upp i taket när man säger lampa. Jag kommer nog bli en riktig liten pratkvarn.


Jag vill inte sitta stilla särskilt länge. Jag vill som tidigare nämnts inget hellre än att lära mig ta mig framåt. Men jag kämpar och tränar som bara den. Jag blir starkare och starkare och jag reser mig till och med upp mot saker när jag är riktigt intresserad av något. Nyfiken i en strut, öppnar man tittar Wian ut.

Ha det så bra! För det har jag!
Kramar och pussar i massor från Wianplutten

Frustrationen är stor

För ett litet tag sen vaccinerades jag mot svininfluensan. Det gick superbra. När sköterskan gav mig sprutan var jag jätteduktig. Jag försökte bara slita mig ur mammas famn eftersom det var en ganska obehaglig situation och jag var fasthållen. Men det kom inga tårar och inget skrik och som mamma sa sist när jag varit hos doktorn och tagit massa blodprover så skulle jag fått en glass om jag varit större… Så sa hon även denna gång…jag längtar som ni kanske förstår tills jag blir större…. Jag fick inga direkta biverkningar mer än att jag hade lite ont och kände mig lite hängig.
Mamma har också vaccinerats mot svininfluensan- så nu är det bara pappas tur kvar. Mamma fick lite biverkningar dagen efter och samma dag var jag jättesnorig och gnällig så jag och mamma hade en riktig hemmadag och bara vilade och gosade.

Mamma var ju som känt i Ullared härom veckan och så även Mormor och Kari. De handlade också massa fina julklappar och jag fick en julklapp i förskott för de tyckte att jag skulle ha den nu när vi ofta myser hemma i värmen med tända ljus. Det jag fick var en superfin saccosäck med Barbapapa på. Den sitter eller ligger jag och myser i om kvällarna.


Babysimmet är ju avslutat men förra veckan var vi där och tog kort under vattnet. Då fick jag visa fotografen hur duktigt jag dyker. Det gick hur bra som helst och som vanligt fick jag ingen kallsup. Om jag är frisk och kry på fredag ska vi åka och simma i simhallen hela familjen. Det är något vi alla har längtat efter länge.

Tant Annie och hennes Stellan har varit och hälsat på. De tyckte att jag hade vuxit jättemycket sen sist och eftersom de bor ner i Skåne träffas vi ju inte så ofta. Mamma, pappa och Annie och Stellan satt uppe sent när de var och hälsade på och jag ville ju vara med, samtidigt som jag var så himla trött. Jag kunde därför inte riktigt komma till ro utan jag vaknade flera gånger under den kvällen och var lite ledsen. Men det är sånt som händer nu när jag blir äldre och äldre och mer och mer medveten om vad som händer runt omkring mig. Jag vill ju inte missa roliga saker.

Jag har fått prova på nåt superroligt och superhäftigt och sist men inte mins superkladdigt. Mamma och jag lekte med fingerfärg för vi tänkte vi skulle göra en fin tavla med mitt hand- och fotavtryck. Vi lärde oss till nästa gång att inte ha kläder på oss. Jag kladdade ner hela mig och mamma blev också grön och blå lite varstans. Det var jättesvårt att få fina avtryck men roligt hade vi i alla fall. Efter en stund tappade jag orken och mamma fick nöja sig med två avtryck som var okej. Vi får trots allt tänka på att jag ju bara är åtta månader och hjälpte inte till så mycket själv. Jag tyckte ju mest det var roligt att kladda med färgen.



Min allra första jul närmar sig med stormsteg och jag och mamma längtar jättemycket. Pappa längtar nog också men det är ju mamma som står för allt julstök och pynt. Till helgen är det första advent och innan dess hänger eller står det nog fina stjärnor och adventsljusstakar i fönstrena våra. Det ska bli jättemysigt att fira advent och äta lussekatter. Pepparkakor är nog inte så bra för min lilla mage men lussekatter gillar jag skarpt.

I veckan hade vi storbak hemma hos mormor. Vi bakade 180 lussekatter jag, mamma och mormor så ni förstår kanske vad jag ska livnära mig på fram till jul. Lussekatter är smaskens men jag får ju inte äta så mycket. Lagom- är ju i alla lägen- bäst. Nore och moster var också med hemma hos mormor och Nore tycker att jag börjar bli riktigt rolig nu när jag rör på mig.

Roligast just nu är att hålla mamma eller någon annan vuxen i händerna och gå runt och upptäcka saker. Har jag dessutom en fotboll framför fötterna går benen som små trumpinnar. Jag har hunnit bli åtta månader och som vanligt hittade vi ett grattiskort på månadsdagen från tant Anna och Micke-Kent. Hon är helt otrolig på att komma ihåg detta och varje månad är korten jättefina. Att jag under mina första sju månader var en oerhört nöjd liten kille är ingen hemlighet och det har nog inte lyckats undgå någon. När jag nu är åtta månader är jag inte en lika nöjd liten filur som jag tidigare varit. Frustrationen är stor. Jag vill klara av att ta mig framåt själv men lyckas inte riktigt än. Jag är dock på mycket god väg och vi tror att jag kommer att antingen åla mig fram eller krypa alldeles själv till jul. Jag tränar varje dag och det går framåt i utvecklingen men jag har än så länge inte riktigt hajat hur man gör men skam den som ger sig. Mamma och pappa längtar tills jag kan ta mig framåt själv för de märker ju hur frustrerad jag blir när jag inte kommer någon stans. När jag väl har lärt mig så kommer de ångra att de längtade för tro mig- jag kommer undersöka precis precis allt som går att upptäcka.

Sist men inte minst idag är att jag blir snart arg om inte mina småkusiner kommer ut snart. Nu är de ju så pass stora att de fixar världen utanför magen. Vi längtar alla nåt oerhört och spänningen är olidlig. Tydligen bökar de runt och sparkar och donar i stort sett hela tiden. Det gjorde ju jag också när jag låg i mammas mage och förmodligen och förhoppningsvis var det redan då, ett sätt att visa mitt intresse för att sparka och mitt intresse för fotboll var stort redan i magen. Det måste vara generna. Kanske är det ett tecken på att det är två små fotbollsintresserade pojkar i Sus mage. Fast jag tror nog som mamma och pappa att det är en pojke och en flicka. Hur det är blir så blir det hur bra som helst- om de ändå bara kunde hitta ut snart….

Massa kramar och pussar från Wian

Jag har 6 tänder nu och för övrigt är kärleken evig...

Framtänderna växer ut med ett glest mellanrum, precis som på mor min. Hennes glugg var gigantiskt när hon var liten men nu är den inte så stor längre. Jag som trodde att ett barn får det fina från mamman och det fina från pappan och blir till en bra blandning- men så var det inte i det här fallet. Även de andra framtänderna uppe har kikat ut, så nu har jag fyra tänder uppe och två nere och för dig som inte snart har en lärarinna till mamma eller kanske bara svårt med matematiken så har jag 6 TÄNDER nu. Jag gnisslar fortfarande mina små tänder jätteofta. Då ger mamma eller pappa mig något annat att tugga på- men jag förstår inte varför.

Jag har alltid gillat gåstolen men nu har jag blivit väldigt god vän med den. Det roligaste just nu är att sträcka sig efter sådant som jag inte får röra. I veckan rev jag ner en godisskål så godisbitarna flög över hela vardagsrummet. Mamma och pappa har inte riktigt vant sig vid att jag har världens längsta och mest elastiska armar. Något jag gillar är att springa bort och ta skohornet från hallen och springa/köra runt och slå på allt som kommer i min väg. Visst verkar det som att jag kommer att bli ett lugnt barn. Mamma och pappa anade att mina första månader var lugnet före stormen då jag var så oerhört lugn under mitt första halvår. Vinden har minst sagt vänt nu och det är hur intressant som helst att inspektera saker och ting och jag är inte stilla många minuter.

Som tidigare nämnts har jag ju suttit jättebra ett ganska bra tag nu men nu har jag tröttnat på det. Jag vill börja ta mig framåt och kastar mig framåt från sittandes läge och försöker åla mig framåt. Det går inte så värst bra än och det gör mig förbannad. Jag längtar tills jag kan börja åla eller krypa för tänk vad mycket nytt jag kommer att se. En helt ny värld att upptäcka.

Helgen som gått har varit super. I fredags var det tre-rätters-mys i Rottne med goda vänner och så lilla söta Bellis. Jag hade lite svårt att komma till ro och sov en stund och vaknade, sov en stund och vaknade. Jag gillar ju mina rutiner och när det rubbas ibland så blir jag lite orolig. Jag vill ju helst somna i min egen säng i lugn och ro- men jag förstår att mamma och pappa tycker att det är roligt att få vara Elin och Micce ibland och träffa folk och umgås som förr.

I lördags var vi på sötisen Allys dop. Hon är nästan exakt två månader yngre än mig och en het kandidat till min framtida blivande hustru. Det var jättetrevligt att få träffa tanterna Karin, Ida och Anna och självklart också Annas barn Ally och Alicia. Det var ju Allys stora dag och hon var i centrum hela tiden. Det är hon värd men jag var lite avundsjuk när inte jag fick vara i centrum- så det fixade jag till genom att charma folket för att få uppmärksamhet. Ally och hennes storasyster blev jätteglada för de fina doptavlorna mamma målat.

Av bara mig fick Ally en bok som vi beställt på nätet som handlar om Ally och hennes vänner. Ally är hjälten i boken och i boken står också att det är en gåva från Wian Wiberg- en supermysig bok. En ungefär likadan bok fick jag av kusin Nore och hans familj när jag namngavs och jag vet med säkerhet att det kommer bli min favoritbok, eftersom det är JAG som är huvudpersonen och hjälten i den. Jag tyckte det var en bra idé att ge en likadan bok till Ally eftersom jag blev så glad när jag fick min bok och jag hoppas att det ska bli hennes favoritbok. Pappa kände sig krasslig så det var bara jag och mamma som var på dopet. Pappa var tvungen att kurera sig och vila upp sig inför söndagen då jag och pappa var hemma alldeles själva.

Ullared- denna tydligen fantastiskt roliga affär, för mammor… Där spenderade mamma heeeeela söndagen. Hon hittade en massa fina julklappar. De var med nöd och näppe de fick plats i vår bil hem för min moster och tant Emma är också rätt bra på å handla. En liten liten grej till hade inte gått att trycka in. Jag och pappa hade en jättemysig dag men jag vägrade sova den dagen- förmodligen var det tändernas fel. Så när kvällen kom var jag övertrött och somnade tillslut gott till pappas vyssande och sjungande.


Mamma tyckte det var jättejobbigt att jag sov när hon åkte på morgonen och sov när hon kom hem på kvällen. Hon är ju inte van vid att vara borta från mig så länge. Men jag tycker att det är roligt att bara få vara med pappa ibland. Vi hade det kanonbra och Nore och hans pappa Jon var hos oss och hälsade på. Vi gick en långpromendad med våra pappor- eller rättare sagt tvärt om- de gick en långpromendad med oss.

Ni kan tro att mamma var glad över att komma hem. Hon hade en jättebra dag men hade ju saknat mig och pappa jättemycket. Hon är numera rikare på skratt, trams, julklappar och andra grejor men är betydligt fattigare på pengar. Hon spenderade mycket pengar men på Ullared får man jättemycket för pengarna. Hon handlade massa julklappar till mig och mina kusiner men hon handlade även fina saker till pappa, Malte och sig själv.

Ännu gladare blev hon när hennes underbara sambo (min pappa) hade lagat supergod middag som stod serverad när hon kom hem och om möjligt så blev hon ännu gladare efter en hel natts sömn när jag väckte henne genom mitt vanliga babbel på morgonen. Oj, vad hon hade saknat mig och oj vad glad hon var över att träffa mig igen. Det sägs att det är bra för en mammaledig mamma att komma iväg ibland och ladda batterierna. På så vis blir man en bättre mamma och jag tror faktiskt utan att skryta att jag har väldens bästa mamma OCH pappa. De kompletterar varandra jättebra och de gör allt för att vi ska ha det bra i vår lilla familj. Kärleken är evig när vi är tillsammans!

"Lyckan över att du är här hos oss är obeskrivbar, på frågan varför vi lever är Du vårt svar".

Nu när jag väl har lärt mig att sitta jättebra och jättestabilt så ska jag redan börja krångla. Jag trillar fortfarande men av en annan anledning än att jag är ostadig. Jag vill nämligen börja ta mig framåt och nöjer mig inte med att bara sitta stilla och leka. Jag slänger mig framåt och landar på magen och jag lyckas åla en liten bit innan jag blir grinig och förbannad över att jag inte kommer så långt. Så nu är friden snart slut.

Jag har börjat försöka lära mig att vissla genom att jag blåser både inåt och utåt och ibland lyckas det komma ut ett litet visselljud. Det är extra roligt att försöka blåsa och vissla när jag har nappen i munnen för hoppar nappen ut så vet jag precis hur man gör för att stoppa tillbaka den. Om nätterna lyckas jag stoppa tillbaka min underbara napp men det är inte alltid jag hittar den bara. Mamma och pappa har provat att lägga ut flera nappar i sängen för att jag ska ha större chans att hitta en utav dem. Det är ju skönt för mamma och pappa som slipper stiga upp mitt i natten och ge mig nappen. Jag lär mig mer och mer för varje dag. Livet är underbart och otroligt spännande.

Även mina föräldrar tycker att livet är underbart och ibland också spännande då man inte alltid kan förutspå vad som komma skall näst i min utveckling. Tänk vad tråkigt de måste haft det innan jag kom till världen. Vad gjorde de av all tid egentligen?

Snacka om att jag förgyller mammas och pappas vardag. Jag har hört mamma och pappa prata med varandra om vad livet var värt innan de fick mig och tro mig- de har inte haft några bra svar. När jag hade min namngivningsfest läste mamma en dikt som hon och pappa skrivit, eller för att vara helt ärlig så var nog inte pappa så jättedelaktig. Det här med att skriva och diktera är inte riktigt hans grej. Men han kan så mycket annat.

Så här löd den:

Till Wian
Att bli föräldrar är det största som oss hänt,
vi är villiga att medge att vår syn på livet vänt.
Det är märkligt att livet mest naturliga grej,
att fortplanta sig- kan betyda så mycket för din pappa Micce och mig.
Den kärlek som finns från dag ett är starkare än allt annat,
men du undrar säkert var du hamnat.
Du blir förhoppningsvis nöjd med livet,
att vi älskar dig över allt annat är givet.
Nu förstår man inte hur man klarat sig utan detta lilla liv,
i livets trappa har vi tagit ytterligare ett kliv.
Din trappa blir förhoppningsvis milalång,
vi önskar dig glädje i livets gång.
Lyckan över att du är här hos oss är obeskrivbar,
på frågan varför vi lever är Du vårt svar.

Mamma och Pappa

Sover inte jag sover ingen

Sover inte jag sover ingen. Detta är en tröja jag fått av min farbror Kim. Han gjorde helt rätt som köpte mig den här tröjan för texten stämmer bra överens med hur det har varit de senaste veckorna. Är jag vaken så är det inte lätt för andra i min omgivning att sova, då jag ju låter ganska mycket...Sover inte jag sover ingen...


Klappa händerna är fortfarande lika roligt och till mammas och pappas stora glädje skriker jag inte lika mycket längre. Jag har bytt ut skrikandet i falsett till att ”prata”, bababababa, dadadadada, bababababa osv. och att gnissla mina små tänder. Tand nummer fyra har nämligen behagat att tränga igenom och det tycker mamma och pappa är roligt men mindre roligt tycker de att det är när jag gnisslar mina små bissingar mot varandra. Ljudet tycker jag låter jätteroligt men mina föräldrar får rysningar av det i deras öron väldigt otäcka ljudet. Nu har jag alltså fått alla mina fyra framtänder och nu vore det skönt för både mig och min mamma och pappa om de andra tänderna kunde hia sig lite innan de också vill till utsidan. Det är ju nämligen som så att när jag får mina små tänder så mår jag inte så värst bra. Näsan rinner och jag är gnällig så utan alvedon som vi baddar i tandköttet hade nog inte nätterna varit så roliga. Mamma och pappa trodde att förkylningen var på väg tillbaka men förhoppningsvis var det bara tanden som spökade.

Pappa är så oerhört glad att jag redan älskar att spela fotboll. Det låter kanske lite konstigt men det går till som så att pappa håller i mig och springer med mig efter en boll som jag lyckligt sparkar. Det spritter i hela min kropp och jag blir alldeles tokig när jag ser bollen. Malte brukar också vara med så vi springer och försöker ta bollen båda två. När mamma jobbade häromdagen spenderade vi hela den dagen åt fotboll. Varvat med att vi spelade i vardagsrummet så kollade vi på fotboll på teve. Här ser jag ut som en riktig fotbollsspelare!

Nu börjar det närma sig jul och jag funderar febrilt på vad jag vill att tomten ska komma med. Mamma och moster och så tant Emma ska snart till Ullared så jag ska försöka ha önskelisten klar till dess så jag får många fina klappar. Mamma och pappa ser fram emot den här julen extra mycket nu eftersom jag finns och första julen tillsammans kommer förhoppningsvis bli något vi alla minns. Förra julen satt mamma med en stooor mage med min inuti. Då längtade både hon och pappa tills jag var ute och nu är jag ju här och jag ser också fram emot min första jul. Jag tror nog att mamma och pappa låter mig smaka en köttbulle eller två och prinskorv ska ju tydligen vara riktigt gott det också. Förmodligen kommer jag efter julhelgen om inte redan innan att överskrida tiokilosgränsen. De där köttbullarna ska ju tydligen vara farligt goda.

I helgen har jag träffat Måns och hans familj. De var hos oss och åt mat och hade trevligt och jag och Måns och Fiona lekte och busade innan det var dags för oss barn att sussa kudde.
(Nedan ser ni ett kort som är taget för ett par månader sedan).


Mamma och pappa passade på att sänka ner min säng i helgen. Jag sover lika gott nu som innan och mamma och pappa tycker att det känns tryggare att ha mig där nere. Bäst var det är så kan jag resa mig själv och då är det ju superfarligt att sova med madrassen högt upp. Mormor har sytt superfina Barbapapagardiner till mitt rum så nu är mitt alldeles egna rum ännu finare.

I veckan ska vi träffa lillkusinen Minette och hennes mamma. Vi ska träffa de andra föräldrarna och barnen i föräldragruppen, sjunga i kyrkan och så ska vi träffa Nore och snyggingarna Elly och Moa med mammor. Det är med gråten i halsen jag tänker på att det är terminens sista simlektion den här veckan. Jag kommer sakna simmet jättemycket innan fortsättningskursen börjar men jag får tjata på mamma och pappa att vi ska åka till simhallen istället. Då får ju hela familjen bada tillsammans och det tycker jag vore jätteroligt.

Till helgen ska vi träffa Tok-Anna och Micke-Kent igen. Vi ska vara hos sötisen Bella och hennes familj i Rottne på lite knytkalas. I övrigt ska vi på Allys dop i helgen. Mamma har målat två jättefina doptavlor till Ally och hennes storasyster Alicia. Det får ju inte bli orättvist. Tavlorna ser ut som den fina tavlan moster målade till mig och som jag fick på min namngivning. Det nog både jag och mamma ser fram emot mest den här veckan det är söndag, då mamma ska till Ullared. Jag vet att mamma blir lycklig av att åka dit och jag får en heldag med pappsen.

Hopp och hej,
puss och kram från mig

Jag klappar händerna för fullt och har tre tänder

Nu var det ett tag sen jag och mamma uppdaterade er. Ibland hinns det inte riktigt med bara. det har varit lite smågnälligt från min sida plus att vi har haft en händelserik vecka och vi prioriterar inte alltid att skriva på bloggen när det är mycket annat.

Men nu är vi här igen och jag tänkte som vanligt berätta lite om vad som hänt på sistone.Snusdosorna har fått konkurrens med köksredskapen.

Jag hade det jättemysigt hos farmor och farfar förra helgen. Vi gick på torget och jag sov länge i vagnen på deras altan. Självklart busade och gosade vi också. Förra helgen hälsade jag på kusin Maja också. De andra åt pizza men jag fick bara gröt. Fast det var ganska gott det också- men om några år blir jag säkert en lika stor pizzaälskare som mamma och pappa. Maja gav mig gröten och hon tyckte att jag hade dåligt bordsskick och jag var kladdig överallt. Hon gav mig en sked gröt, sen torkade hon mig runt munnen så jag inte skulle kladda så mycket. Maja kommer bli väldens bästa storasyster tror jag.

Ella och hennes mamma Mia var hos oss på frukostmys i måndags. Ella är en jättesöt tjej som jag har lärt känna på sången här i bygden. Hon är några månader äldre än mig så även från henne har jag mycket att lära. Resten av måndagen spenderade vi hos mormor. Sen passade hon mig på kvällen när mamma och pappa var på träff med föräldragruppen. När min snälla mamma och min roliga pappa kom tillbaka badade jag med pappa i mormors badkar. Vi hade det jättemysigt och jag hade tänkt visa pappa att jag kan dyka nu- men badkaret var lite för litet.

Agneta (min farbrors tjej) och kusinerna-bus var hos oss och fikade i onsdags. Jag tittade mest på när de lekte kurragömma och byggde koja. Storkusinen Natte kommer lära mig en massa bus sen när jag blir lite äldre, har han lovat.


Nore och Milla med mammor var på besök hos oss i torsdags. Milla är pappas kompis Oskars dotter och mamma och hennes mamma känner också varandra. Vi lekte i flera timmar uppe på mitt rum. De stora barnen tröttnade nämligen på mina bebisleksaker som jag har nere vid min lekfilt. Jag lekte mest med mamma men jag satt även och studerade de stora barnen och lär mig mer och mer hur de gör. Nu sitter jag och har börjat försöka göra som dem, men när jag ska försöka nå nåt som jag tycker ser roligt ut att leka med så trillar jag ju nästan alltid framåt. Det hade varit roligt om man snart kunde börja ta sig till saker som ser spännande ut förutom när jag går i gåstolen. Moster och Nore var här hela fredagen. Det skulle bankas och dånas hemma hos dem så då tyckte vi alla att det var trevligare om de var hos oss.

Vi promenerade bort till Mickis Leksaker i våra fina vagnar (numera har vi likadana jag och kusse). Mamma köpte de första julklapparna till mig, fast jag fick inte se vad det var för roligt. De kommer ju tomten med på julafton. Mamma var ute och drack lite vin med de andra mammorna i föräldragruppen i fredagskväll så jag och pappa hade en riktig grabbkväll denna mysfredag.

I lördags var vi hos tant Anna på dagen och när pappa och de andra gubbarna hade jobbat klart hemma i vår källare hämtade vi dem och åkte tillbaka till Anna och dem. Oj vad pappa och de andra har slitit i källaren. De har fyllt en stoooor container med 15 ton med sten, cement och grus som de grävt upp från källaren. Pappa var inte pigg i söndags, dels beroende på allt jobb i källaren och dels på grund av att det var lite fest hemma hos Anna och Micke-Kent på kvällen. Trots att pappa och de andra var utslitna efter lördagens jobb så fortsatte de även på söndagen. Min faster Pauline skjutsade ut sin starka David och min tappre farbror Kim och jag blev jätteglad när hon stannade inne hos mig medan de andra jobbade. Hon lekte med mig nästan hela dagen och så åkte vi och handlade lite, hon, jag och mamma. Pauline älskar barn och tänk vilken tur hon har som har så många syskonbarn att leka med och passa när hon vill.

På lördagskvällen hade vi förresten en jättetrevlig Halloweenfest med Anna, Micke-Kent och två andra kompisar till dem; Rille och Jessica. Det som nästan var mysigast med hela kvällen var att Rille och Jessica hade med sig sin söta lilla Bella. Hon är ungefär tre månader yngre än mig så jag försökte lära henne allt jag kan.

Bland annat kan jag ju numera klappa händerna och det är något jag snart är världsmästare på. Jag klappar händerna heeela tiden. Till en början klappade jag när mamma sjöng sången ”Klappa händerna” och då gjorde jag det på beställning. Numera klappar jag i stort sett hela tiden. Det är så himla roligt och jag märker att de i min närhet också tycker att det är roligt när jag klappar mina små händer. Det och brumma med munnen så jag spottar är det roligaste jag vet just nu. Jag har också hittat ett nytt ljud som nästan ger mina föräldrar huvudvärk. Det är ett alldeles nytt skrikljud som jag tycker är himla roligt att använda. Jag låter så högt så jag själv nästan får ont i huvudet. Det allra roligaste är ju att jag får reaktioner när jag gör såna konstiga ljud och reaktioner och uppmärksamhet är självklart saker som jag tycker om.

Jag har fått in väldigt bra rutiner nu- framförallt vad gäller sömnen. Jag somnar kring åtta på kvällen och vaknar vid sjusnåret. Då vill jag gosa lite och ha välling sen somnar jag i regel till en timma eller två igen. Då är det mysigast att ligga på soffan och ofta hoppar Malte upp och vaktar mig och så vilar vi tillsammans.
Eftermiddagarna ser fortfarande olika ut vad gäller sömnen. Vissa dagar behöver jag sova ett par tre timmar på eftermiddagen medan jag andra dagar knappt behöver sova någonting alls.

Framtanden i överkäken har äntligen brutit igenom. Den har varit på väg länge men inte riktigt velat tränga igenom. Men nu är den här så akta er- nu kan jag bitas riktigt hårt vill jag lova. Nu har jag alltså tre fina små bissingar och ser mer och mer ut som en grabb.

Den här veckan ska vi som vanligt hitta på mycket roligt. Igår var jag och mamma bara hemma och hade en riktig mysdag. Idag ska vi bort till Albert och fika och de andra barnen från föräldragruppen kommer också så jag och Albert ska visa dem runt i Gemla. Onsdagen förgylls som vanligt av babysim och torsdagen ägnas åt sång. Annars ska vi nog försöka vara hemma och mysa ganska mycket jag, mamma och så lille Malte förstås.

Det blir bara kallare och kallare så om jag ska kunna följa med mamma när hon går ut och går med Malte så måste jag ju ha varma gosiga kläder på mig. Trots den supervarma åkpåsen så behöver jag ju rejäla kläder. Som vanligt skämmer mina nära och kära bort mig lite och jag har tre dundervarma mössor att ha i vinter. En har jag fått av mamma, en andra av farmor och en tredje av mormor. Visst är de fina!!! Visst har jag ganska mycket grejer men det jag har är också sånt som jag behöver- så man kan säga att jag nog är lite bortskämd men man kan också se det som att de i min närhet bryr sig om mig oerhört mycket och gör allt för att jag ska må bra och ser till att jag har alla de saker som jag behöver.

På återseende
Wian