Wian Wiberg: mars 2011

fredag 25 mars 2011

2 år och tuffare än tuff

Huuwwaaa!!!!...för Wian. Ja-må-du-leva-sången är svår att hänga med i men att ropa hurra är roligt! När man frågar mig hur många år jag är- säger jag "månna" (många).

Så nu har jag alltså hunnit bli 2 år gammal och jag är tuffare än tuff och tuffare än någonsin. Jag har fått en riktig 2-års-attityd med en hejdundrandes vilja men med stor charm.

Det var tur att vi firade min 2-årsdag med kalas redan helgen innan min födelsedag för den 23 mars var jag sjuk med feber och förkylning. Mamma var hemma med mig nästan hela den veckan och kurerade mig. Det vi ägnade dagarna åt var att läsa böcker, rita och klippa. Det var ovanligt lugna lekar när jag var sjuk. Nore och jag lyckades vara sjuka samtidigt så vi lekte en dag men det var gnälligt och vi var inte alls så pigga och glada som vi brukar. Sån tur är kom mormor och moffa och mös lite med oss. Moffa är fortfarande en av mina stora idoler som ni ju vet.

Jag trivs för övrigt jättebra på dagis och det är för tillfället inga problem vid lämning. Bara vi tar det i vårt tempo och att mamma följer med in en liten stund så vinkar jag till mamma som ska till "tolan" och "obba"- så har jag det jätteroligt resten av dagen på dagis. Jag babblar på för fullt och kan numera berätta små händelser från dagis och jag förklarar bra vad jag vill och inte vill. Ordförrådet utökas hela tiden och jag gör mig oftast förstådd.

Så tillbaka till min stora dag och mitt kalas som firades hemma på Bokvägen med kusiner och alla nära släktingar. Jag klarade blåsa ut ljusen alldeles själv på de fina traktortårtorna mamma bakat.

Det var ett toppenkalas med massa gott födelsedagsfika och jag fick jättemånga fina presenter och självklart skulle det ju också till en slags fiskedamm som pappa löste genom att vi fick fiska upp godispåsar från källaren. Alla sätt är bra utom de dåliga.

Å så bidde det ju en massa ket, jag fick bland annat en trehjuling av mormor och moffa, verktygslåda med jättemånga fantastiskt roliga verktyg, lera med tillbehör, annat pyssel såsom pennor och pärlor, en Sverige-fotbolls-dress, böcker, tåg och annat smått och gott. Oj vad mycket fint jag fick.

Tack alla söta ni som var med och firade min 2-årsdag och tack för fina hälsningar genom gratulationskort, sms med mera. Stor eloge till kusin Maja som sjöng för mig och spelade in på film på telefonen och skickade till mig på min födelsedag. Ballongerna var en höjdare också- särskilt när man fick bamma dem med hammaren.

Massa busiga och snoriga kramar från 2-åringen. Tänk att tiden bara kan gå så här fort... Hela två år sedan jag kom till världen. De här två åren har gått otäckt fort och vi njuter av varje stund tilsammans i lilla familjen Wiberg.

onsdag 16 mars 2011

Tiden räcker inte till...

Hej alla glada läsare. Jag och mamma hoppas att ni med förståelse för att tiden är knapp- inte har fått läsa inlägg på länge... Hur som helst så har vi en ledig dag idag som ska ägnas åt lite blogagnde och bus med kusin Nore och moster Bia och lite shopping inför lördagens två-årskalas. Det är visst en kille som fyller år- månna år om vi frågar honom själv.

Inlägget kommer mest att fyllas av bilder från den senaste tiden. Delger er bara lite kort info kring vardagen idag. Jag är en jätteduktig dagiskille som endast var ledsen första veckan när mamma lämnade mig. Det var innan jag förstod att mamma inte bara lämnade mig där utan faktiskt kom tillbaka. På dagis sköter jag mig galant. Jag sover i "lådan"- små krubbor som alla barnen sover i utomhus, äter som en stor och duktig kille och leker fint med alla barnen. Det roligaste på dagis är att vara ute och leka på den fina gården, eller vara inne och leka i rummet med alla mat- och köksgrejer. Att sitta ner och rita och klippa (pippa) har blivit en ny favorit tillsammans med att leka med lera och forma roliga figurer. När mamma kommer och hämtar mig på dagis är jag en nöjd kille som har haft roligt på dagis men självklart blir jag glad när mamma dyker upp i dörren. "Mamma bäst" sa jag en dag när hon hämtade mig. Annars är det oftast pappa och Mian som är bäst.

För övrigt har jag och mamma några timmar tillsammans på eftermiddagarna och när pappa kommer hem från jobbet åker oftast mamma och jobbar lite på sitt andra jobb. Detta betyder att det pappa som får fixa alla kvällsrutiner med kvällsmat och kvällsbad och nattning. Vi har det jättemysigt när vi har grabbkvällar, synd bara att man inte får äta bits (chips) och ubba (klubba) varje kväll.

Dagarna springer på fortare än någonsin och än så länge hinns inte mycket annat med än jobb, dagis och alla familjerutiner runt omkring. Mamma säger att hon tror vi snart kommer in i det och lär oss att planera dagarna bättre för än så länge känns det som vi inte hinner med någonting annat än att jobba och vara på dagis men som med allt annat måste man ge det lite tid. Tiden tillsammans med mamma eller pappa är långt ifrån för knapp. Att gå sex timmar på dagis, fyra dagar i veckan är få förunnat så jag tackar mamma och pappa som pusslar så för att jag ska ha det så bra som möjligt. Familjetid allihopa tillsammans blir det dock inte lika mycket av, men vi njuter desto mer när vi väl är tillsammans.

Jag utvecklar min språkliga medvetenhet hela tiden. Jag har ett ord till det mesta men det är inte alltid så lätt för omgivningen att förstå mig. Jag sätter b framför många ord, såsom komma (komma), Bia (Fia) och jag är tydligen hur söt som helst när jag pratar. Hur som helst tränar jag hela tiden och snart kommer jag få till det men det får faktiskt bli lite fel ibland, när man bara är snart två år fyllda. Två- och treords-kombinationerna kom och så nu även en hel mening med fyra ord och jag lägger de mest roliga kommentarer. Jag förstår allt som sägs och jag är en stor kille på många sätt. Jag heter fortfarande Mian och jag är en otroligt bestämd grabb. Nu när jag kan kommunicera med ord är det ju ännu roligare att protestera.

På kärt återseende
Wian med familj

Här kommer lite foton:

En nyklippt Wian i farmors famn