Fotomodell....eller inte...

Dagarna som gått har bjudit på en blandad kompott som vanligt. Ser det likadant ut hela tiden tröttnar nog både jag och mamma. Pappa var krasslig förra veckan och var hemma från jobbet måndag, tisdag och onsdag. Han var magsjuk och mådde inte alls bra. Ett tag trodde vi nästan att det var biverkningar från den dära grissprutan men isåfall kom de biverkningarna lite väl sent. Jag och mamma var i vilket fall som helst hemma med honom mestadels de dagarna. Men för att få lite miljöombyte hälsade vi på min lilla kusin Minetté och hennes mamma en förmiddag. Där bjöds på god fika och trevligt sällskap. Minettés äldre syskon var på semester och solade och badade så Agneta och Minetté behövde lite sällskap.

Mormor var och hälsade på en dag också och hade med sig filmer som morbror Daniel skickat på mina minstaste kusiner. Det var jätteroligt att få se Nikki och Bim på film för nu känns det nästan som man har träffat dem. Det enda man saknar nu är att få gosa om dem och lukta på dem. Nyfödda bebisar är tydligen jättegosigt. Mamma och pappa säger att jag också var hur gosig som helst (fast det är jag ju förstås fortfarande), men just den här doften av nyfödd bebis är det inte mycket som slår. Jag längtar tills vi ska åka upp till Falun och hälsa på dem. Troligtvis blir det efter tomtens besök och när allt lugnat ner sig efter jul och det nya året är kommet. Åh vad jag längtar.

Det blir en himla massa fikande för min och mammas del om veckorna. Moster, Nore, Emma, Elly, Lovisa, Måns och Fiona var hos oss och fikade gott adventsfika en utav dagarna. Dagen avslutades med shopping på Mickis leksaker. Kan inte förstå att mamma handlar så mycket nu innan jul. Det är knasigt tycker jag att mamma handlar en massa julklappar, jag trodde att tomten fixade alla klappar. Jag ska fråga mamma en dag när jag blir äldre varför hon håller på så- men snäll som hon är så kan jag tänka mig att hon hjälper tomten eftersom jag ju inte är det enda barnet som får julklappar. Tomten hinner nog inte med allting själv.

Det har även hunnits med att hälsa på min ena faster och hennes lilla kisseunge. Pauline bjöd som vanligt på god fika men det var synd att katten var så rädd för oss. Det var nog pappas mörka röst som skrämde henne, för inte kan det ju ha varit mina fina falsettläten. De blir man ju inte rädd av, de klingar ju som ljuv musik i allas öron.

Jag har blivit fotograferad i helgen och det gick väl kanske inte riktigt som mamma och pappa trodde. Resultatet blev hur bra som helst men själva fotograferingen var lite kämpig för allihop. Bitvis tyckte jag inte alls det var roligt och det hjälpte knappt med att mamma och pappa stod och hoppade och tramsade sig för att jag skulle tycka att det var roligt. Fotografen Jonas kämpade tappert i över en timma men till slut lyckades han nog fånga mitt intresse på några bilder. Jag hade en sån där eftermiddag då jag inte riktigt visste om jag skulle skratta eller gråta. Det var tur Malte också fick vara med på några kort. Då hade jag åtminstone någon att dra i. Summan av kardemumman blev ändå bra, trots att jag inte var nöjd hela tiden. Det gick nog egentligen väldigt bra för att vara ärlig men mamma och pappa blev lite frustrerade när jag inte riktigt var nöjd. De som hade planerat detta så länge in i minsta detalj med kläder, väntan på synliga framtänder och väntan på lite mer rörlighet så det inte bara skulle bli stillasittande foton. Nå ja, nu är jag i alla fall färdigplåtad för den här gången och det viktigaste av allt var ju att jag fastnade på bilderna- och det gjorde jag. Många bilder blev helt fantastiskt bra, om jag får säga det själv.
Mamma och pappa har varit hos frisören och klippt håret nu så här lagom inför jul. Jag var förstås också med som smakråd och de blev jättefina båda två- förmodligen tack vare mina synpunkter. Undra när jag ska låta någon klippa mig i håret. Mammas stora önskan är att jag ska passa i långt hår för hon har alltid sagt att om hon får en pojke så ska han ha långt hår. Å nu har hon ju fått en pojke- så jag har nog inget val. Mamma tillåter nog inte att saxen kommer för nära mina små guldlockar. Annars har jag hört att min mormor är duktig på att klippa håret på små pojkar så om någon får så är det troligtvis hon.

Jag babblar på som bara den. Jag kommer definitivt bli en riktig liten babbelfis. ”Titta” är fortfarande favoriten och jag säger ”titta” till nästan allt jag ser och pekar med armen. Favoritordet ”titta” följs tätt av ”mamama” som kanske är en bra början på att säga mamma. Mamma önskar nog i alla fall att det är det jag försöker säga och jag tycker om att göra mamma nöjd så snart ska jag nog börja säga mamma, på riktigt.

Mina små bissingar har blivit 7 stycken, fyra i överkäken och 3 i underkäken. Nu när jag fått så många tänder har det blivit dags att börja borsta dem på riktigt så att inte Karius och Baktius kommer.

Tidigare har jag bara lärt känna den dära Mr.Tandborste och än så länge kommer vi ganska bra överens. Det är skönt när mamma eller pappa borstar mina små tänder. Det kliar ju i stort sett hela tiden i mitt tandkött och när den där borsten kommer och borstar så är det mysigt. Tandkrämstuben har den där lilla söta "Lille Skutt" på sig och han är ju en utav mina bästa vänner som jag lärde känna i babygymmet redan när jag var jätteliten så det känns tryggt att veta vem det är som hoppar runt i min mun när det är dags för tandborstning. Varje morgon och kväll efter vällingen borstas mina gaddar. När jag äter nu för tiden har jag kommit på nåt nytt att göra. Jag spottar ut maten igen och pruttar med munnen när jag får nåt i den. Vatten är också roligt att spruta ut.

Mamma och pappa tycker nog inte att det är lika roligt som jag men jag har försökt berätta för dem att även som vuxen måste man bejaka barnet inom sig. I sanningens namn tror jag att åtminstone pappa tycker att jag är lite rolig när jag leker med maten.

Jag kämpar på med att försöka ta mig framåt och det ska nog mycket till att jag inte ålar mig framåt när tomten kommer på besök. Vällingstunderna är enligt min mamma och pappa de mysigaste stunderna. Det är ju egentligen bara då jag är riktigt stilla nu för tiden så mamma och pappa njuter massor när jag sitter och gosar i famnen och dricker min goda välling.

Ska det bli några julklappar måste jag ju kunna hämta alla julklappar framme hos tomten så det är nog bäst jag fortsätter öva på att ta mig framåt. När man kan resa sig lite och ta sig en bit fram eller åt sidan kommer man helt plötsligt åt saker som tidigare varit oåtkomliga. Mammas solglasögon var coola. Sådana önskar jag mig av tomten.

I övrigt kämpar vi även tappert med mitt bajseri. Jag har en trög mage och det hjälper inte alltid ens med katrinplommonpurré, messmör, päron och annat "drivande". Det är jobbigt att behöva ta i så jag nästan exploderar men vi kämpar på! Men när det väl bajas då kommer det rejäla laddningar. Det är tur att jag har en egen badbalja så jag slipper ha äckelpäckel upp till öronen.

Det jag nu förtäljde var kanske inte särskilt intressant för er läsare men det är en viktig bit i mitt liv och jag har aldrig lovat att det bara ska dikteras gobitar.

Jag är i alla fall en gobit hela jag- det tycker min mamamamama och dadadadada (mamma och pappa) för er som inte begriper er på mitt språk.

Kramar och pussar och allt sånt dära mysigt på er!
Vi hörs och ses snart igen!
Wian