Babbelfisen Wian

Jag har blivit en barmhärtig liten samarit för allt som jag tycker passar i soporna slänger jag där. Jättebra tycker mamma och pappa men de får ha koll på vad det är jag slänger. Det började med blöjan och toarullar men så fort jag hittar nåt jag tycker ser ut som skräp går jag och slänger det. Ser ingen vuxen mig blir jag tokarg för av någon anledning har pappa satt dit barnsäkra låd- och skåpstopp. Det som är det bästa med att slänga saker är att jag garanterat får applåder och då applåderar jag själv stolt och tycker att jag varit jätteduktig. Saker som är "aj-aj", exempelvis tvbänken med dvd, förstärkare med mera vet jag är "aj-aj" och därför öppnar jag för att sedan stänga igen och så applåderar jag åt mig själv. Något som gör mig fruktansvärt arg är när jag försöker klättra upp i soffan hemma. Det behövs lite mer träning för att jag ska lyckas men än så länge står jag bara och gnäller och ibland skriker jag av frustration då jag så gärna vill upp i den. Ibland får jag hjälp upp men än så länge har jag ingen koll på hur jag tar mig ner och anledningen till varför jag vill upp i soffan är för att det är roligt att ställa sig upp och hoppa i den. Detta är dock strängt förbjudet enligt mina föräldrar och då blir jag ännu argare när de efter att jag väl fått komma upp- tar ner mig från soffan. Livet är hårt för en Wian som snart hunnit bli 15 månader ung.

Dagarna är minst sagt händelserika och jag sitter inte stilla många sekunder. Men när jag är trött så sover jag var som helst. Här i en kundvagn när mamma handlade. Det var tur hon inte skulle storhandla för det fick inte plats på mycket annat i vagnen...Oj oj oj vad det babblas på Bokvägen vill vi lova. Vissa ord är lätta att förstå men ibland förstår varken mamma eller pappa vad jag säger. Ett sådant ord är "dåne". Man trodde först att det betydde "gå ner"- för många gånger säger jag det när jag är i en famn och betoningen låter precis som när man säger gå ner. Men sen när mormor frågade mig vad det betyder och hon sa att jag kanske säger Daniel- så sa jag samma ord "dåne" flera gånger. En del ord kan ju betyda mycket men mamma och pappa grubblar lite över detta ord.

"Bam" betyder farligt och varmt. Det är ordet jag använder för fullt när det är matdags. Väldigt många grejer låtsas jag att jag inte gjorde med flit- då säger jag "oj-då", och låtsas att det är en olyckshändelse när exempelvis tallriken flyger i golvet...

"Måmo" är mitt absoluta favoritord. Det kan ha att göra med att hon ju är min stora favorit som jag tycker om att säga just det ordet. Jag har på sistone även lyckats klämma fram "Nojje"- som såklart betyder kusin Nore och "tats" som betyder tack är något jag älskar att säga. Det är ju otroligt mycket just nu som är lite farligt och då säger mamma och pappa att jag ska ta det försiktigt. Jag har lyckats härma även detta ord- trots att det är ett ganska svårt ord. "Bedittit" är min verison av försiktigt.

Min stora favorit mormor- fick jag sova över hos i helgen. Mamma och pappa var och dansade i parken och då liveband spelade och vuxendricka intogs, var det inte särskilt barnvänligt. Jag och mormor hade en riktig myskväll och jag somnade gott i vanlig "nattningstid", efter en rolig eftermiddag med bus hos både Nore och mormor. Jag vaknade dock efter nån timme och var sugen på att titta på fotbolls-VM och äta chips med mormor. Det är aldrig fel att vara bortlämnad för då blir det alltid lite extra mysigt. Min mamma och pappa saknade mig jättemycket innan jag väl kom hem igen på söndagen. Lördagkvällen med fotbolls-VM och allt bus tog dock på mina krafter och jag sov när jag kom hem vid middagstid, sov när mamma åkte och jobbade och sov när hon kom hem. En snyftandes mamma stod och klappade mig på huvudet och gosade med en sovandes Wian som hon saknat jättemycket. Självklart var jag vaken några timmar mellan sovpassen och då stod bus på schemat med pappa. I helgen var godingarna Olsson och Sara här och hälsade på. Det blev en kort visit den här gången men till midsommar får vi träffa dem flera dagar- det ska bli superkul tycker vi i vår familj.

Förra helgen kom kusin Maja hem från lasarettet med en gipsad arm. Stackars Maja... Vi var där och lämnade lite "krya-på-dig" gotte som hon hittade vid dörren när hon kom hem. Minstingkusinen och sockersötisen Mollie har blivit lite större och är jättelik sin mamma. Det är tur tycker jag eftersom Maja är slående lik sin pappa så faster Weronica är nog glad att de fick "en av varje".

På tal om bebisar så var mina kusiner från Falun och hälsade på förra helgen. De har vuxit jättemycket och är ena riktiga solstrålar. Nore och jag är stolta över våra kusiner. Här är Nore och Bim. Underbart är dock kort och snart var det dags för dem att åka hem igen och fira sin storebror som tog studenten. Det blev dubbelt studentfirande för de små sessorna då vi uppvaktade mammas kusin Jessica då hon tog studenten. Med en kväll full av mat, dryck, paketöppning, dans och trummträning (morbror Daniel försökte lära mig att spela trummor), somnade jag gott i bilen hem. Det är roligt att vara på kalas men det tar på ett litet barns små krafter.
Pappa har spelat sin sista match innan sommaruppehållet. Självklart var vi där och hejade fram fyra mål- varav ett som pappa stod för. Jag blev allt lite stolt. Trots att jag hade med mig min egna boll och trots att Nore också kom dit var jag mest intresserad av att springa in på planen...som vanligt.
Nu blir det nog snart fint väder igen. Härligt tycker jag. Sommaren kom och gick lika fort men vi hann få upp poolen i trädgården och jag och Nore busade och hade roligt när solen sken och det var som varmast. Skönt att svalka sig men i och med mastocytosen får jag ju inte bada kallt. Kan ni tro jag var frustrerad när Nore fick hoppa i medan mamma och moster sprang med varmvatten för att det skulle bli lite behagligare värme i vattnet. Väl i poolen efter en väntan som kändes som en evighet halkade jag och blev lite rädd. Efter det stod jag mest utanför poolen och kollade in när Nore plaskade och själv gick det lika bra att stå utanför poolen och hälla vatten över sig. Nu skiner solen loite smått och det finns hopp om en sommar även i år- då är det dags att bada i poolen igen. Å gungan tycker jag jättemycket om. Lekborgen som jag fick av måmo o måffa Kari börjar jag få kläm på och den kommer jag ha jätteroligt med. Sommaren är underbar!!!
Klibbiga kramar från energiknippet och babbelfisen Wian