Tillbaka i vardagen

Nu är vi tillbaka i vardagen efter tre veckors gemensam semester. På miljarders med sätt var det underbart att vara lediga hela familjen men på ett sätt är det faktiskt ganska skönt att vara tillbaka i vardagen. Vi människor behöver ju rutin. Visst är det jätteroligt att man har kunnat göra saker och träffa folk man inte annars hinner träffa lika ofta. Jennie är en bland de folket. Hon är en superrolig lektant och jag trivs bra i hennes sällskap. Där finns alltid hyss att hitta på. Särskilt när man heter Wian Wiberg. Sist var även lilla Lykke och hälsade på samtidigt hos Jennie och Lykke och jag ska i alla fall försöka träffas ofta till hösten, för hennes mamma är ju också mammaledig. Men men, det kommer en dag då även min lilla mamma måste jobba och vi inte kan ha vårt mys på samma lyxnivå men sånt är livet men vi trivs ju bra jag och mamma med vår "mamma-Wian-vardag". Jag och mamma har det oftast med betoning på oftast- jättemysigt tillsammans om dagarna, men det är tydligen en liten Wian som börjat testa sin mammas tålamod och hennes gränser heeeela tiden. Återkommer till det när jag berättat om vad vi hittade på den resterande tiden av pappas semester.

Lilla Mollie-mus (min minstaste kusin) döptes en solig dag då getingarna trivdes som bäst. Alla sprang som tokar för att inte getingarna skulle bita oss barn- och framförallt mig eftersom det ju kan vara så farligt för mig. Förutom alla förbaskade getingar som hittade in så fort en dörr öppnades en kort stund så var det en jättemysig dag och ett jättefint dop. Hela kusinskaran- den sidan släkten var samlad och det åts en massa gott och jag hade skojigt- särskilt när jag fick sitta och klinka på pianot. Sen var det några hemmadagar med jobb i källaren och en massa bus med Nore. För ett kort tag sen hände nämligen två jättetragiska olyckor med Nores farfar och farbror. Farfarn flög till himlen för han blev biten av en massa getingar och hatet mot de otäcka flygfäna blev större än någonsin. Ofattbart inträffade samma dag en bilolycka med Nores farbror som gjorde att han också fick flyga till himlen. Vi hoppas och tror att de har det bra uppe i himlen, de har ju i alla fall varandra och behöver inte känna sig ensamma. Många tankar har gått åt de som dem lämnade efter sig och det går inte sätta ord på denna stora tragedi och sorgen som den medför. Vi tyckte alla att Nore hade det roligare hos oss när allt detta hände. Man behöver hjälp med en massa saker när man flyger till himlen förstår ni, mamma kallar sånt för onda, praktiska måsten som måste fixas.

Jag fick känna på att han en storebror i några dagar- och att få dela med mig av min mamma och pappa. Det gick hur bra som helst då vi ju stormtrivs i varandras sällskap. Nore känns förvisso som min storebror hela tiden eftersom vi ses och har roligt ihop så ofta. Han är min allra bästa vän och det är han jag har roligast med och ser upp till mest. Han lärde mig under de dagarna hur man gör när man kör med Bobby-caren. Äntligen! Nu får man akta tårna när jag sitter vid ratten. Lugnaste tiden på dygnet förutom när jag sover är när jag sitter i vagnen. Helst av allt vill jag hålla i Maltes koppel när vi är ute och promenixar. Idag blev jag så rädd att jag nästan gjorde ner mig när en hund kom nära och skällde som bara den och Malte ryckte tag i kopplet för att visa att han skyddade något dyrbart. Konstigt nog höll jag kvar kopplet. Jag blev kanske så rädd att jag stelnade- hela jag, så även handen där kopplet hölls. Barnen och föräldrarna som jag och mamma träffade mycket när jag var yngre var hos oss på grillkväll. Det busades som aldrig förr och det var jätteroligt att träffa Albert, Elton och Meja med familjer igen. Det var inte lätt att få alla barnen på ett och samma ställe, stilla, samtidigt. Här är i alla fall jag och Elton. Alla de andra tre ska skolas in på dagis nu. Jag verkar vara den enda ungen som har turen att få vara hemma och trotsa min mamma några månader till. Det är tur att mamma älskar mig mer än något annat, säger hon, annars hade hon blivit tokig på mig.

Med "Nicke nyfiken" laddad i min alldeles egna bärbara DVD, färdkost, böcker och andra leksaker, en fullpackad bil och världens duktigaste och goaste hund bar det av till Sälen. En tripp som till mammas och pappas stora förvåning endast tog nio timmar, med två stopp och gick över förväntan. Jag var världens duktigaste kille i bilen och det är tur att jag har en sån uppfinningsrik pappa för annars hade det inte varit skönt att ta en tupplur i bilen. När jag är riktigt avslappnad och sover djupt orkar inte nacken jobba och jag sjunker annars ihop till en liten ostbåge. Det är inte lätt må jag säga att sitta still så länge när man har myror i brallorna och spring i benen precis hela tiden under sin vakna tid på dygnet men allas vår räddning var "Nicke nyfiken". Jag ser mycket av mig själv i denna lilla nyfikna filur och på något konstigt vänster blev det inte så mycket som en enda protest under bilfärden till Sälen där morbror Daniel, Sus och twinsen väntade på oss. Vi hade underbara dagar i de svenska fjällen och vackrare natur får man leta efter. Resans höjdpunkt, förutom att jag fick busa med mina kusiner i flera dagar var skogens alla dundergoda blåbär. Pappa var en riktig hejare på att plocka bär och jag lärde mig fort. Blå på alla kroppsdelar som saknade kläder och en mage full av blåbär var resultatet varje dag när vi traskat i skogen. Det grillades korv, picknickades i skogen, promenerades i den fina naturen, fiskades och njöts av livet. Dessvärre fick vi ingen fisk- men det var väl han den dära Guds sätt att skipa rättvisa då vi förra året samma helg- drog upp hur mycket fisk som helst. Endast en eftermiddag kissade det från himlen, annars var vädret inget att klaga över. Dagarna spenderades därför utomhus och kvällarna bestod av mat, dryck, spel, prat och bastu i den supermysiga stugan som vi hyrde. De vuxna sa att vi barn skötte oss exemplariskt och nätterna gick jättebra- trots något trång boyta och lyckades inte väcka varandra mer än någon gång under alla nätterna.

Underbart är kort och efter fyra nätter och tre dagar var det dags för hemfärd. Mamma och pappa var övertygade om att det var en engångsgrej det där att jag satt som ett ljus i bilen och var jätteduktig. Jag var ju därför tvungen att bevisa för dem att så inte var fallet. Hemfärden gick som en dans och det beslutades därför att förutom de nio timmars bilfärd vi hade hem, skulle spetsas och utmanas lite extra med en avstickare till Ullared. Om inte bilen var fullproppad när vi begav oss hemåt kan jag lova att den så var- när vi satte oss för att åka hem till Gemla. Jag och pappa gick runt och tittade på folk och plockade ner en del trevligt i vagnen medan mamma sprang runt som en tokkärring och jag behöver nog inte ens berätta att vagnen var överfull när hon var klar. Trots att vi kom dit bara lite drygt en timma innan stängning lyckades hon springa igenom alla avdelningar och fylla vagnen med förnödenheter. Frågar man pappa så skulle han självklart inte kalla allt som handlades för förnödenheter. Det är ju några saker som skiljer mannen och kvinnan åt. Jag har inte lärt mig allt än men pappa säger att han ska lära mig vad förnödenheter är, en vacker dag. Denna dag var inte vacker för regnet öste ner hela hemvägen men en mer glad mamma än vanligt var inte fel att få hem nu när pappa skulle börja jobba igen och vi skulle tillbaka till vardagen igen.

Det har efter att pappa börjat jobba igen varit lite annorlunda här hemma. Jag vet inte varför men något säger mig att jag ska testa min mammas tålamod och gränser i stort sett hela tiden. Jag är ju en stor kille nu och vet precis vad jag får- och inte får göra men det är så hiskeligt roligt att prova och se mammas reaktion. Mamma tycker dock att det inte hjälper hur hon reagerar för hur hon än tar situationen så börjar jag skratta och lyssnar inte för fem sekunder. Hon säger att öronen ska man lyssna med- det är därför man har öron, men jag bara skrattar och har redan börjat planera nästa hyss. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur länge jag ska vara så här "jobbig", som mamma och pappa kallar det. Det beror på hur länge mamma och pappa orkar. Jag vill ju så klart inte att de ska vara arga på mig men det är så otroligt roligt att retas med dem. Farmor berättade att pappa var precis likadan när han var liten och att hon kommer ihåg att hon tänkte som så att bara han sköter sig när han är i andras sällskap. Det kan många intyga att det, det gör jag i alla fall. Det är bara mamma och pappa som är roliga att busa med lite extra. Jag måste ju kolla var gränsen går- annars vet jag ju aldrig när det är dags att sluta. Jag tycker förresten att pappa inte får bli så arg på mig- för han var ju precis lika dan- om inte ännu busigare själv när han var en liten grabb som mig. Även om det just nu är krävande att vara mina föräldrar så får de sig många skratt sån tur väl är. Jag är ju när allt kommer omkring en väldans go unge. Barn är busiga. Punkt slut.

Mina föräldrar har med andra ord mycket att göra nu och det är nu det tydligen är dags att börja fostra mig. De säger att det är tur att jag är så söt och att jag gör allt med glimten i ögat för även om jag är en liten rackarunge nu så skulle de ju inte byta bort mig för allt i världen. Det är ju det jag vet- det är ju därför jag kan bete mig lite som jag vill ibland. När dagen är till ända och jag sover är mamma och pappa helt förstörda. Detta beror dock inte enbart på att de har ett litet yrväder till son, utan för att de har en källare som renoveras för fullt och de vill så gärna att den ska stå färdig snart. Det är roligt när man får vara med och hjälpa till för att "danga" har ju länge varit en utav mina favoritsysselsättningar. Det är mindre roligt när pappa försvinner ner i källaren. Jag ropar "Daaada" ner mot källaren, men grinden gör pappa oåtkomlig när han är nere och jobbar. Det är tur det finns något som heter sömn då batterierna laddas upp igen för att fungera när nästa dag gryr och nya upptåg, hyss och utmaningar tar fart.

Faster Pauline och hennes David fick vara vittnen för att jag beter mig hela annorlunda när mamma och pappa är med. De satt barnvakt hos mig när mamma och pappa dansade loss och var med och firade Måns föräldrars bröllop. Lovisa och Marcus som de heter hade ordnat ett sagobröllop och en jätterolig bröllopsfest för släkt och vänner och mamma och pappa hade jätteroligt trots att dagen efter var seg. Vid frukostbordet morgonen efter upptäckte min faster att jag inte riktigt var samma unge som hon passat kvällen innan. Vi hade i alla fall en supermysig lördag tillsammans. Det är ju inte varje lördag som lyxas till av att få leka med faster Pauline som skulle ha en medalj i barnpassning. Hon är superduktig och mamma och pappa kunde slappna av på den roliga och barnfria festen. Jag fick härom dagen även turen att passas av min andra faster och hennes prinsessor Maja och Mollie. Vi lekte en hel dag hos dem, på andra sidan Gemla när mamma och pappa tog farväl av Nores farfar och farbror. Faster Weronica är ju självkart också en superbarnvakt men hon har ju egna barn och helt förståeligt har man inte inte samma energi och tid att lägga ALL uppmärksamhet på bara mig. Hur som helst så är det få förunnat att han en så stor och härlig släkt som alltid ställer upp. Tack för att ni finns.

Nu längtar vi lite till den riktiga hösten, i alla fall jag och mamma. Hösten är för er som inte vet- årets mysigaste årtid. Visst har jag älskat sommarens sol och bad men man kan faktiskt bada även om det inte är sommar. Idag var jag, mamma, moster och Nore i simhallen och busade av oss. Det tog på mina krafter vill jag lova. Två timmars vila efter simmet och efter kvällsmaten orkade jag inte busa med pappa som jag brukar på kvällskvisten utan somnade gott i min säng.

Det känns jättekonstigt att Nore ska börja dagis nu till hösten. Jag och mamma är ju så vana vid att få träffa han och moster så ofta. Vi kommer få abstinens hela högen. Men han lär sig säkert ännu mera roligheter som jag ju såklart räknar med att han för vidare till kusse.

Jag äter som en häst nu för tiden. Men BARA när jag får äta själv. Det går som det går, men som vi ju alla vet- ger övning färdighet.

Varma kramar från en riktigt, riktigt busig med helt underbart livligt go- liten Wian

(Ps. bilden ovan visar tydligt rävarna bakom vardera öra... de syns ju på långa vägar).