Förkylningar som avlöser varandra- men mellan förkylningarna- en massa trevligheter

Vi har varit krassliga fram och tillbaka ett bra tag nu hela familjen. Snoriga näsor, rinnande ögon, ont i halsen, ont i huvudet och hostiga nätter…blärk…inge kul, men det blir mycket hemmamys och gottigheter (i alla fall på fredagar). "Bits" är nog det godaste jag vet. Men men, bara vi blir friska till Thailand. Snart åker vi!!!! Farmor har köpt en dunderfin resväska till mig där jag ska packa ner alla mina favoritleksaker som jag inte vill vara utan i två veckor. Vi börjar bli lite nervösa här hemma och nu längtar vi mer än någonsin till värme och sol. "Brrr", säger jag om flygplanet och pekar upp i luften. Vi har nu även hämtat våra pass så nu är det inte mycket mer än att packa väskorna och invänta den 23:e. Idag har jag varit och tagit min 1½-års-spruta. Det var inte roligt kan jag lova. Jag förstod direkt vad som var i görningen när jag kom in på rummet till sköterskan på BVC. Dumma, dumma sprutor som man måste ta. Men mamma lovade att det är jättelänge tills det är dags att sticka i mig igen.

Med förkylningar och sprutor följer givetvis lite gnäll och protester hit och dit och det som är roligast att protestera mot just nu är mat. Jag äter helst bara välling, gröt och frukt. Å så potatismos och fisk såklart, min stoooora favorit. Måste bero på att det var det enda mamma åt i början när jag låg i magen. Det har visst blivit klart att jag ska börja dagis i januari- på dagiset här i Gemla och på en avdelning som heter Trollet där två av kusinerna går- Ciselle och Minette. Det blir nog superbra! Men när man börjar på dagis måste man ju visa att man är en stor kille, det räcker kanske inte att bara vara glad och charma fröknarna, utan man måste nog göra som man blir tillsagd också. Just nu är det roligast att inte äta alls, men det är roligt att mata pappa. Å så måste man ju lära sig att klä på sig. Det blir inga problem, för det är något av det roligate jag vet, men bara när jag själv vill och det är jag som bestämmer var de olika sakerna ska sitta. "Datta" och "datta" (jacka och vantar) är viktigast.
Men när vi ska ut på riktigt får ofta mamma lägga sig i lite så det blir vettigt och väderanpassat men jag lär mig nog även det med tiden.

Min första tre-ords-mening har kläckts; Pappa sitta där. När inte pappa är hemma och jag och mamma sitter och äter, fattas ju nåt... Det är väldigt mycket "sitta där", hela tiden. Mamma ska hela tiden sitta bredvid mig när jag leker tycker jag. Annars har det nog inte kommit så många nya ord förutom ”ocha”, som mamma och pappa tror betyder jobba. Bra Wian tycker ni väl som snart 20 månader gammal redan vet vad jobba innebär. För mig är allt som har med jobb att göra med ”bambam” att göra, för det är ju vad pappa gör på sitt jobb, så jag antar att alla andra gör det också.

Den jag pratar mest om nu för tiden är Moffa, allas vår favorit; Kari, som jag så fint numera ju säger. Det började med ”Mopf” men resulterade tillslut i ”Moffa”. Mamma har sagt att jag har en riktig Moffa och en Moffa som visserligen är riktig, men som inte är min riktiga Moffa- men den Moffa jag fått äran att lära känna och ha i min närhet är ju Kari och han är oersättlig. Mamma får förklara närmre för mig en dag när jag är äldre. Förra helgen var han, tillsammans med sonen Kenny och hans Tina och dottern Emma med familj och hälsade på i Växjö. Hela högen samlades hos mormor och hade trevligt. Äntligen fick jag och Nore träffa stora killen Melvin igen. Vi hade jätteroligt tillsammans och busade och åt god mat och helgmys. Samma helg hanns även med att träffa den andra sidan av släkten hemma hos Farmor och Farfar. Även där bjöds på god mat och massa kusinbus. Jag börjar tycka det är spännande att hänga på Natte, Ciselle och Maja på deras upptåg men jag håller mig en bit bakom, för man vet aldrig vad de hittar på för bus som jag ju absolut inte vill lära mig... Efter en händelserik och dunderrolig helg fortsatte trevligheter för vips så hade morbror Daniel och hans tre fina flickor hittat ner från Falun. De små tjejerna har blivit såååå stora men de är fortfarande lika söta. Vi firade deras ettårsdag i förskott med tårta och kalashattar. Jag kan inte förstå att de redan snart gått ett år sedan de föddes. Hujedamej. I present fick de gosarna Pippi-dockan och Pippi-hästen av mig och Nore. Hästar är något av en favorit just nu så helst ville jag inte släppa ifrån mig dem och se dem galoppera till Falun, men mamma viskade i mitt öra att tomten kanske kommer med en sån till Wian, om Wian är snäll. Tänk att det snart är dags för den där tomten att dyka upp igen. Huuuua så spännande.

Vi var vid Morfar-Dans sten i helgen och tände ett ljus. Det var mörkt och mysigt men lite ledsamt för mamma saknar ju honom såklart. Det var den mysigaste morgonen på länge, denna söndagsmorgon då jag bestämt skulle upp och hoppa innan klockan slagit morgon (6), trots att både jag, mamma och pappa var jättetrötta. Vilket fall som helst så bestämde vi att eftersom det fortfarande var mörkt skulle vi åka till Dans sten och se de fantastiskt fina Alla-Helgona-ljusen vid alla stenar. Det var kallt och mörkt och efter en lång promenad när vi hoppades att Mormor vaknat överraskade vi henne med tomtegröt och frallor på morgonkvisten. Hon blev jätteglad och det blev jag också, som fick leka lite hos den goa tantan/tjejen kallad Mormor. Visserligen var jag och pappa där dagen innan när mamma pluggade. Pappa hjälpte Mormor i hennes kök som hon håller på att göra om, som kommer bli superfint, så nu får man snart passa sig med dangandet hemma hos henni. Men vad jag ville säga är att jag nog aldrig kan få nog av min Mormor.
För övrigt går potteriet bra. Jag kissar på pottan varje dag, självklart kommer det både det ena och det andra i blöjan många gånger men jag har till mammas och pappas glädje inte tröttnat på den dära pottan än.

Nu hoppas vi på att förkylningar och deras kompisar snart sticker långt iväg. Om inte åker vi snart ifrån alla basilusker som hör en kall höst, snart vinter till, här i vårt land. Jag tror inte de vill flyga hela vägen till Thailand.

Som ni säkert ser både på kvaliteten och kvantiteten har mamma äntligen tagit sig råd att köpa en bättre kamera. Den vill vi inte vara utan i Thailand, så efter mig på packlistan står systemkameran.
Massa snoriga pussar från heltokiga lilla mig som lärt sig säga sitt namn! Heja Wian!!!