Tiden räcker inte till...

Hej alla glada läsare. Jag och mamma hoppas att ni med förståelse för att tiden är knapp- inte har fått läsa inlägg på länge... Hur som helst så har vi en ledig dag idag som ska ägnas åt lite blogagnde och bus med kusin Nore och moster Bia och lite shopping inför lördagens två-årskalas. Det är visst en kille som fyller år- månna år om vi frågar honom själv.

Inlägget kommer mest att fyllas av bilder från den senaste tiden. Delger er bara lite kort info kring vardagen idag. Jag är en jätteduktig dagiskille som endast var ledsen första veckan när mamma lämnade mig. Det var innan jag förstod att mamma inte bara lämnade mig där utan faktiskt kom tillbaka. På dagis sköter jag mig galant. Jag sover i "lådan"- små krubbor som alla barnen sover i utomhus, äter som en stor och duktig kille och leker fint med alla barnen. Det roligaste på dagis är att vara ute och leka på den fina gården, eller vara inne och leka i rummet med alla mat- och köksgrejer. Att sitta ner och rita och klippa (pippa) har blivit en ny favorit tillsammans med att leka med lera och forma roliga figurer. När mamma kommer och hämtar mig på dagis är jag en nöjd kille som har haft roligt på dagis men självklart blir jag glad när mamma dyker upp i dörren. "Mamma bäst" sa jag en dag när hon hämtade mig. Annars är det oftast pappa och Mian som är bäst.

För övrigt har jag och mamma några timmar tillsammans på eftermiddagarna och när pappa kommer hem från jobbet åker oftast mamma och jobbar lite på sitt andra jobb. Detta betyder att det pappa som får fixa alla kvällsrutiner med kvällsmat och kvällsbad och nattning. Vi har det jättemysigt när vi har grabbkvällar, synd bara att man inte får äta bits (chips) och ubba (klubba) varje kväll.

Dagarna springer på fortare än någonsin och än så länge hinns inte mycket annat med än jobb, dagis och alla familjerutiner runt omkring. Mamma säger att hon tror vi snart kommer in i det och lär oss att planera dagarna bättre för än så länge känns det som vi inte hinner med någonting annat än att jobba och vara på dagis men som med allt annat måste man ge det lite tid. Tiden tillsammans med mamma eller pappa är långt ifrån för knapp. Att gå sex timmar på dagis, fyra dagar i veckan är få förunnat så jag tackar mamma och pappa som pusslar så för att jag ska ha det så bra som möjligt. Familjetid allihopa tillsammans blir det dock inte lika mycket av, men vi njuter desto mer när vi väl är tillsammans.

Jag utvecklar min språkliga medvetenhet hela tiden. Jag har ett ord till det mesta men det är inte alltid så lätt för omgivningen att förstå mig. Jag sätter b framför många ord, såsom komma (komma), Bia (Fia) och jag är tydligen hur söt som helst när jag pratar. Hur som helst tränar jag hela tiden och snart kommer jag få till det men det får faktiskt bli lite fel ibland, när man bara är snart två år fyllda. Två- och treords-kombinationerna kom och så nu även en hel mening med fyra ord och jag lägger de mest roliga kommentarer. Jag förstår allt som sägs och jag är en stor kille på många sätt. Jag heter fortfarande Mian och jag är en otroligt bestämd grabb. Nu när jag kan kommunicera med ord är det ju ännu roligare att protestera.

På kärt återseende
Wian med familj

Här kommer lite foton:

En nyklippt Wian i farmors famn

Clownen Wian

Mamma och Wian bakar bullar

Nore och Wian ritar

Wian gör den berömda "Thailandsminen"

Pappa och Wian dricker milkshake

Min underbara vovve Matti (Malte)

En glad kille

Pippi har bajsat så Wian torkar rumpan

Nore och Wian leker med Nores häftiga motorcykel