Tiden går och jag går, går och går!

Jag blir duktigare och duktigare på att gå. Från vardagsrummet in till lekrummet är inga problem. Jag har dessutom lärt mig att kliva i bollhavet på egen hand och där trivs jag som fisken i vattnet. Nu när jag fått en lagom stor bassäng till bollarna är det helmysigt att sitta där och sprattla. Ibland när jag är ute och traskar händer det dock att jag stannar upp mot en vägg eller en möbel för att vila och samla kraft men stegen i följd är många. Jag har i dagarna till och med lärt mig att resa mig upp utan hjälp. Jag sätter båda händerna i golvet och ställer mig upp med rumpan i vädret och hittar sakteligen balansen för att ställa mig upp. Oj oj vad det har hänt mycket med min utveckling på sistone.

För varje dag förstår jag mer och mer av vad mamma och pappa säger till mig. Ber de mig hämta bollen- gör jag det, likaså telefonen. Min förståelse går såklart inte hand i hand med det jag själv kan uttrycka men jag kopplar fler och fler ljud att forma till ord. Jag och kusin Nore lär oss utav varandra. Jag har lärt honom säga ”uuuuhhhhh” och han har lärt mig säga ”waaaaooouuu”.

Det nya nu är att skaka på huvudet till allt som jag inte vill göra eller vill ha. Samtidigt som mamma och pappa säger nej- skakar de ju alltid på huvudet- vilket även lilla jag har lärt mig. Det är skrämmande- tycker mamma och pappa hur mycket lilla jag redan kan och förstår.

De baciller som min kropp verkar vara mest mottaglig för är de som sätter sig i magen. Jag åkte härom helgen på ytterligare en magsjuka vilket betyder att det är tredje gången gillt i år. Nu får vi väl hoppas jag slipper allt vad magbacillusker, kräkningar och rännebajsning heter, på ett bra tag. I övrigt mår jag bra. Jag är en oerhört stolt liten grabb som knatar på och min mage är inte fullt lika elak längre. Visst kan jag behöva hjälp ibland med bajseriet och den stadiga efterrätten är fortfarande katrinplommonpurré men det går inte jämföra med tidigare.

Pappa har fått dit det fina staketet och nu sitter även grindarna på plats- så nu kan både jag och Malte springa runt i trädgården utan att riskera att rymma. Det är fortfarande lite knivigt att gå utomhus med skorna- framförallt på vår inte allt för jämna gräsmatta så ofta får jag hjälp av en hand eller min kära gåvagn. På mormors gräsmatta är det lite lättare att gå men även där kan jag ta hjälp av en vagn.

I veckorna har vi träffat och busat med nära och kära- däribland mormor, moster och kompisen Måns. Självklart har jag busat med min älskade kusin Nore som nog tycker att jag är lite roligare att leka med nu eftersom jag kan gå nu och helt plötsligt kan jag göra saker som han kan. Han förstår dock inte alltid att jag fortfarande inte kan allt som han kan men han är en duktig ”storebror” som håller mig i handen och visar mig hur man gör. När han vill att jag ska komma slår han handen på benet och pratar ”Norespråk” med mig och jag förstår- det är bara det att det tar lite tid. Till skillnad från min kusin lärde jag ju mig gå innan jag tänkte jag ska lära mig springa- höhö.

Det är jätteroligt att leka med andra barn men det är faktiskt inte bara barn som det är roligt att leka med. Som bekant är min pappa den roligaste som finns och den dära roliga tanten Anna var med mig och mamma i Strandbjörket en solig eftermiddag och förra veckan besökte vi tant Ida som visade oss hela Hovshaga runt. Det som är så härligt med tanter som Ida och Anna är att de själva inte har barn och man märker hur roligt de tycker det är när vi kommer på besök. Det finns ju på så vis lite extra tid för bara mig- och det tycker jag ju om…hihi. Även tant Jennie och Henrik har vi träffat i dagarna och de är också glada i mig och vise versa. Till Strandbjörket var nog förresten inte sista gången jag var och lekte. Min kusin Maja tycker också om att leka där. Vi sprang på dem när vi var där och min minstingkusin Mollie är fortfarande lika liten och söt som sist. Vi får nog ta och åka dit tillsammans nån dag så Maja kan lära mig hur man gör på alla lekställningarna och grejerna som ser så roliga ut. Jag trivs visserligen bra bara den finns en gunga.

Sen är det ju en himla tur att jag har min Malte. Han och jag har börjat busa riktigt bra nu. Vi "slåss" om en leksak ofta en boll och båda drar och sliter och Malte viftar på svansen och jag skrattar. Sen har jag börjat träna på att vara ute och gå med honom- eller åtminstone hålla i kopplet. Visst att jag kan gå nu- men det är skönast att sitta i vagnen än så länge- för ibland blir ju promenaderna jättelånga.

I helgen var pappa iväg en heldag på västkusten och fiskade. Han fick med sig fyra fina torskar hem och jag kan lova att de smakade finemang. Vi saknade såklart pappa när han var iväg men när han är iväg nånstans vet man ju att det delvis är för vår skull han gör det. När han jobbar tillexempel så ser han ju till att jag kan äta mig mätt och go och slippa gå med blöt blöja. Vuxna måste ju göra saker som de kanske egentligen inte vill göra- men så fungerar det tydligen här i livet. Jag tycker ju inte heller att allt är roligt men jag är ju fortfarande så pass liten att jag tror det hjälper att skrika och gnälla då. Som tidigare nämnt har jag fortfarande mycket, mycket, mycket…att lära. Inte bara den nyfångade torsken smälte i munnen utan det gjorde även IKEA-köttbullarna förra veckan. Det blev nämligen en tripp till IKEA med mormor, moster och Nore. Där åt vi inte bara goda köttbullar utan vi handlade lite nödvändigheter till hemmet också. Mamma tyckte inte att jag var någon bra hjälpreda när de nya vardagsrumsmöblerna skulle monteras ihop- för jag ville ha ALLA skruvar och verktyg. Hur som helst var det en fantastiskt trevlig utflykt och både mamma och pappa blev jättenöjda med våra inköp. Jag var nog den som minst uppskattade den nya tv-bänken med luckor för nu kan jag ju inte pilla på alla knappar på de otroligt roliga tekniska prylarna men det är nog bara en tidsfråga innan jag lär mig öppna även dem. Som bekant är jag ju en liten klåfingrig filur och nu har pappa till och med fått sätta barnlås på vitrinskåpet.

Det är fortfarande lite trixigt med min sömn. Somliga dagar behöver jag bara en vilostund men ibland behövs det definitivt två- vilket gör att min nattsömn är lite knasig nu. Min faster berättade att när min kusin Maja lärt sig gå- sov hon jättedåligt om nätterna och mamma och pappa tror att det kan bero lite på båda delarna. Hur det än är- så är det fantastiskt mysigt när mamma hämtar in mig sent på natten eller tidigt på morgonen och få ligga och sova några timmar mellan mina föräldrar. Att jag är lite orolig om nätterna är ju inget ovanligt. Mamma är van nu efter över ett år med lilla mig i familjen. Hon säger att hon nog lider av konstant sömnbrist för periodvis är det ju dessvärre något som stör mig om nätterna. Bland annat har jag fått min första kindtand som irriterade mig flera nätter innan den ville titta ut. Men min lilla mamma skulle inte byta ut mig mot hur mycket sömn som helst- det vet jag.

Jag är alltså lite drygt 13 månader ung, har 9 tänder, går galant och befinner mig i livets häftigaste utvecklingsfas. Hela livet är ju en enda stor utveckling.

Ha det så bra så hörs och ses vi snart igen.

Wian