Tagit mina första steg, varit magsjuk, gjort min cykeldebut och firat Påsk

Några dagar efter min födelsedag släppte jag och tog mina första steg. Först 4 steg, sen 6, sen 10 och sen 16. Jag mognar mer och mer framåt kvällarna, då jag är försiktig och lite rädd tidigt på dagen. Jag behöver helt enkelt bli varm i kläderna innan jag vågar träna på att gå. Med detta inte sagt att jag går hela tiden och helt på egen hand men jag har i alla fall debuterat. Det känns fortfarande tryggast och hålla i mammas eller pappas ben eller händer, gåvagnen eller något annat som är någorlunda stadigt. Men jag har i alla fall gjort det nu- gått alldeles på egen hand (eller borde man kanske säga; alldeles på egna ben).?. Det spritter av lycka i mig när jag går och jag blir mer och mer stabil och självsäker och om några veckor knatar jag nog på utan bekymmer och besvär. När man varit så duktig och kämpat med att lära sig gå- brukar det bli lite mys i vår nya soffa- det är inte helt fel. Som ni ju vet är hunden människans bästa vän men för tillfället ligger jag inte högst upp på Maltes "tycka-om-lista". Han tycker nog att jag är ganska jobbig för att tala klarspråk. Jag vill ju bara gosa in min i hans mjuka päls, busa med honom och testa hans gränser, men jag blir jätteledsen när han inte vill ha med mig att göra. Jag hoppar efter honom som en tok och Malte orkar en stund sen vill han inte mer och då blir jag dunderledsen. Han tycker dock om mig, det märks tydligt men ibland tycker han nog att jag är lite väl jobbig. Vänta bara tills jag går helt på egen hand- då har han inget val. Det är tur för lille Malte att pappa har satt upp grindar överallt- jag tror de är för Maltes skull, för ibland behöver han gå undan och få vila lite.

Jag börjar bli en riktigt liten viljestark grabb som blir tokarg om jag inte får som jag vill. Till de sakerna hör att äta själv. Helt plötsligt kom jag på att jag faktiskt inte vill bli matad längre. Några skedar går bra men jag vill helst äta själv. Det är inte det lättaste vill jag lova- men jag fick en jättebra sked av påskharen som det går lite lättare med. Skeden är formad och svängd efter min hand och jag kan lova att Malte är glad när det är dags för mig att sitta till bords för det kommer betydligt mer mat på golvet än tidigare- nu när jag kan fälv. Till denna lilla bekännelse om en liten arg och viljestark krabat- krävs dock att tillägga att jag fortfarande är världens gladaste prick. Är jag sur så vänder det fort och mamma och pappa försöker lära mig att man inte alltid kan få som man vill. Det sägs bara att jag fått min mammas vilja och temperament.

På tal om påskharen så fick jag två påskägg denna ljuvliga påskhelg. Ett som påskharen hade gett till mormor för att ge mig och ett som han gett till farmor och farfar som jag fick. I äggen fanns smått och gott som jag tycker om och som jag behöver. Kläder, spann och spade, russin, bestick mm. Precis innan påskhelgen lyckades jag såklart bli sjuk igen. Det var en jädrans magbacill som slog till så där alldeles lagom till påskfirandet. Jag fick precis som sist jag var magjuk inte behålla något jag fick i mig och mamma uppskattade att ett halvt paket blöjor gick åt på tre dygn. Jag hade jätteont i magen men efter ett par dagar var den dumma bacillen ute.

Sån tur var lyckades jag piggna till ganska raskt för det var en massa trevligheter inplanerade. Jag fick för det första prova på att vara påskkärring för en dag. Världens sötaste sådan dessutom. Vi träffade jag tant Sara och hennes Olsson en del i påskhelgen. Det är jätteroligt när de är på besök och nu blev vi lite bortskämda av att träffa dessa filurer då det inte var så länge sen vi hälsade på dem i Lidköping. Vi kommer sakna dem jättemycket tills nästa gång och troligtvis blir det inte förrän till sommaren. Årets grillpremiär gick av stapeln på långfredagen och vi passade på att grilla även på lördagen i det fina vårvädret. Grillning nummer två fick Kari och mormor ären att stå för men jag fick inte äran att prova på grillat varken första eller andra gången. Så är det när man är liten och behöver sova.

Påskhelgen bjöd även på en liten tripp till farmors och farfars stuga i Pukavik där farbror Kim och Julia också var. Där bjöds det på påskbord och det fick jag minsann smaka. Oj vad det är gott med köttbullar och prinskorv och det är ingen som riskerar att tappa kilon i min farmors närhet, inte minst Malte som alltid får en massa smaskigt. Vädret var ingen höjdare i Blekinge men vi hade det jättemysigt ändå. Jag hade ju till exempel ett helt nytt ställe att utforska och bemästra. Sist jag var där var jag ju bara några månader gammal och varken medveten om tid eller rum. Hemåt bar det igen redan dagen efter för vips så var helgen snart slut. Så tur var hann vi med lite kvällsmat med tant Annie och hennes Stellan innan alla skulle åka hem till sitt och återgå till vardagen igen. Jag fick en jättefin Emil-skjorta i födelsedagspresent av skåningarna. Oj vad jag ska bli fin i den och min mysse jag fick av mormor. Minns jag inte helt fel så finns det dessutom en bysse någonstans i vårt hus som faster Pauline gjort i slöjden när hon var yngre och som ingen ville ha vid utrensningen hos farmor och farfar. Vilken tur att mamma la beslag på den så Emil-outfitten är komplett till sommaren.

Det blev en alldeles förträfflig påskhelg. Förra påsken var jag ju bara tre veckor gammal och som sagt inte medveten om mycket mer än mamma och pappa så den här påsken var riktigt rolig! Det är ju dessutom aldrig fel att ha lite tid tillsammans allihopa i vår lilla familj. Vi njöt nog rätt bra alla tre.

Innan påskens alla trevligheter busade jag, Nore, våra mammor och mormor av oss på Leo's lekland. Trots att jag har ett eget bollhav hemma så är det alltid roligt att vara på Leo's. Den här gången fick vi dessutom träffa Leo i egen hög person. Det var lika kul som sist och vi var helt slut när det bar hemåt igen. Något som också kan vara värt att nämna är att mamma har köpt sig en cykel, en alldeles sprillans ny, fin, vit cykel. Men det som gör den extra fin och extra speciell är att på hennes nya cykel sitter också min nya fina barncykelsadel. Vi provcyklade lite förra veckan och den här veckan gjorde vi första riktiga premiären när vi skulle till sången i Öja. Det var riktigt spännande och det fanns hur mycket som helst att titta på, på vägen från Gemla till Öja. Som vanligt var jag helt slut efter sången och somnade gott medan det skumpade på cykelvägen. Visst är jag fin i sadeln med tuffa hjälmen och allt!!??

Annars är ju för den som lyckats missa- våren här. Dagarna springer på ännu fortare nu om nu det är möjligt. Tiden går ju fort när man har roligt och utomhus är ju en helt ny värld för mig. Förra våren var jag ju en liten bäse som vid utomhusvistelser enbart befann mig i vagnen, ofta sovandes. Gungan är en utav mina bästa vänner för tillfället. Bara ett stenkast från vårt hus ligger en lekpark dit vi brukar gå och gunga. Är jag riktigt snäll har mamma och pappa lovat mig att när det är dags att göra iordning i trädgården med staket och doningar ska jag få en egen gunga och jag har även blivit lovad en sandlåda. Jag har ju tillbehören- nu behövs bara lite sand och en låda.

En rolig nyhet är att en liten tjejkompis har kommit till världen. Hon ska heta Lykke och är hur söt som helst på de bilder vi sett. Nästa vecka hoppas både jag och mamma att få träffa henne och hennes mamma Linn (som är mammas kompis) i verkligheten. Oj vad jag kommer få svårt och välja tjej om några år nu när det finns så otroligt många sötisar omkring mig. Även hon lyckades hålla sig borta från att födas på mitt datum, den 23/3. Inte för att det hade skadat att dela dag med någon annan nära och kär men jag måste ändå erkänna att jag är glad att jag fortfarande har den för mig själv.

Nä he, nu är det färdigmyst i saccosäcken för idag, som för övrigt är en av mina stora favoriter just nu. Den, precis som mammas och pappas famn är perfekt att ha som mål efter att ha tagit några steg. Klockan är efter läggdags och på schemat står pyjamas, välling, sänggång och möte med John Blund. Kramar och gos från Wianfiluren.