Lille jag är 7 månader den här veckan och sitter bra utan stöd

Hoppsan hejsan vad tiden går fort och utvecklingen med den. Det är på fredag 7 månader sedan jag tittade ut och jag är en stor kille nu. När jag var 6 ½ månad började jag sitta med stöd och orkade sitta i några minuter åt gången men nu när jag är 7 månader kan man faktiskt säga att jag sitter alldeles själv- utan stöd. Även om jag sitter jätteduktigt så gosar vi upp med kuddar runt omkring mig för efter en stund kan det hända att jag välter åt sidan och oftast hamnar jag på mage men man vill ju landa mjukt. När jag tippar över blir jag oftast lite förbannad, för nu när jag har lärt mig sitta så vill jag ju sitta såklart.


Runt omkring mig ligger självklart inte bara en massa kuddar utan även många roliga leksaker och bitringar. Jag vill ju givetvis ha lite och välja bland men det roliga är att jag är lik både mamma och pappa vad gäller passionen till snusdosor. Till skillnad från mamma och pappa är jag dock inte så förtjust i själva innehållet (kanske för att jag inte fått prova) utan det som jag tycker är så trevligt med snus är dosan. Den passar min hand som inget annat och den är perfekt att greppa. Den är även lätt att byta mellan mina små händer och den är också ganska god att sutta och bita på. Nåväl, jag är inte särskilt gammal och erfaren än men livets goda ting är något jag lärt mig fort och snusdosor är ett av de tingen vill jag lova.


Den nya bilstolen är på plats och jag åker jättebra i den. När vi ändå var och hämtade hoppgungan hos Nore så hjälpte Nores pappa Jon- som har koll på bilar och sånt- till att få dit den riktigt. Jag somnar lika gott i den stolen som i min gamla- bara mamma sjunger med till ”Barnkammar-böcker-skivorna” förstås. Favoriterna just nu är ”Lille katt”, ”Vipp på rumpan-affärn” och den upphottade versionen av ”Imse vimse spindel”. ”Bockarna bruse” är också ett säkert kort och mamma är faktiskt, tro det eller ej, ganska rolig när hon sjunger. Annars har ju hon fått finna sig i rollen av att vara så mycket mer för mig än just rolig. För att hon själv ska må bra intalar hon sig själv att som mamma är man så mycket mer… För övrigt gillar jag när vi sjunger ”Klappa händerna” för jag har lärt mig att klappa mina små. Det görs inte alltid på beställning men det händer….hehe..där fick jag till det…

Jag har fått lite ändrade matrutiner nu när jag börjar bli lite äldre. Jag har börjat äta ”riktig” frukost. Smörgås med skinkost eller leverpastej och till det serveras ofta mosad banan eller rivet äpple eller päron. Mot pappas förståelse har jag dessutom provat på vanlig ost, och det var jättegott fast lite konstig konsistens. Pappa kan ju inte alls förstå det där men det verkar som att jag ska ta efter mammas ostpassion. I och med att jag inte längre äter gröt på förmiddagen blir det lunch lite tidigare, det vill säga vid ”vanlig” lunchtid istället för på eftermiddagen. Potatismos och korv som jag också har provat på var kanske inte direkt nån höjdare men jag åt det ändå. Lika bra att vara tacksam och visa mamma att hennes mat är god för mammas mat ska ju vara den bästa. Faktum är att jag ju bara skulle få prova på, eftersom jag innan läggdags ju även får välling. Jag tror att både jag, mamma och pappa tycker att det är mysigt nu när vi sitter som en riktig liten familj och äter tillsammans.

Att jag, när vi var och handlade i veckan, fick sitta i barnsitsen i kundvagnen är ytterligare ett bevis på att jag är en stor kille. Mamma fick hålla i mig i händerna bara- eftersom de inte är så jätte barnsäkra och jag nog egentligen inte är tillräckligt gammal för att sitta där. Mamma handlade en massa fina Barbapapa-grejor till mitt rum. Att hon aldrig får nog- men visst kan jag hålla med om att mitt rum är riktigt fint så jag ska inte klaga på min shopoholic till mor. Hon har handlat lite av Barbapapa-grejerna på Tradera också och de underbart söta små skorna fick jag av Annie och Stellan när jag föddes.


Hoppgungan jag fått låna av Nore är jätterolig men än så länge dansar jag mest runt och lär känna den nya grejen. Jag orkar inte så lång stund åt gången men när jag väl sitter i den så har jag roligt.

Jag har redan fattat poängen men det är så roligt att låta mamma hållas genom att låta henne sjunga för att få igång mig och hoppa för att jag ska härmas. Ja hon är allt rätt så rolig den där mamman- men roligast är hon när hon inte vet om det. Jag tror hon försöker lite väl bra ibland och man riktigt ser hennes besvikelse när hon försöker busa upp mig utan resultat. Kommer dessutom pappa in i samma stund och hon ser hur jag skiner upp och blir på bushumör ser hon ännu mer uppgiven ut. Men jag kan liksom inte rå för det. Pappa är mycket roligare. Kanske har det att göra med att jag inte ser honom dygnet runt utan när han kommer hem från jobbet kommer jag plötsligt ihåg att jag saknat honom och minns hur roligt vi brukar ha det tillsammans. Jag hoppas bara att mamma och pappa förstår att de betyder precis lika mycket för mig – det är bara det att jag har olika relationer med dem.

Jag har fått hostmedicin på nätterna den här veckan och hostar inte alls lika mycket. När pappa skulle ge mig premiärdosen grinade jag ungefär lika illa som när de försökte trycka i mig lax. Det var inte gott vill jag lova men det var väldigt skönt att inte behöva hosta hela natten. Efter medicinen somnade jag gott och jag somnar i regel max 20 minuter efter vällingen på kvällen vilket betyder att jag sussar kudden vid nio-tiden och sover till mellan halv sju och halv åtta på morgonen. Ibland somnar jag om uppe hos mamma men ibland vill jag vara vaken en timma eller två innan det är dags för förmiddagsluren. Jag sover fortfarande ganska mycket om dagarna, även om det varierar från dag till dag. Jag sover i regel en liten stund mellan varje mål och jag sover allt mellan 20 minuter och två timmar åt gången. Jag somnar gott i både bil och vagn men är vi hemma somnar jag helst i mammas eller pappas famn. Det är så himla mysigt men jag kan förstå att det börjar bli tungt för den som vaggar mig. Kanske skulle de aldrig ha börjat med att vagga mig till sömns men mina föräldrar resonerar som så att det viktigaste är att nattningen fungerar bra och är så lättsam som möjligt, vilket den gör och har alltid gjort. Efter vällingen ligger jag och pratar och snurrar lite men somnar alltid själv och det är ytterst sällan jag är ledsen men då bara buffar de mig lite i rumpan. Anledningen till att de fortfarande tycker att det är okej att vagga mig till sömns ibland om dagarna är ju för att ju äldre jag blir, ju mindre sover jag om dagarna och tillslut sover jag kanske bara en gång per dag och då får man försöka parera in det med att gå ut och gå med Malte och vagnen, så slipper jag vaggas. Däremot kommer jag ju alltid att bevhöva sova på natten så det viktigaste för mamma och pappa är att jag då somnar själv.

När jag sover på dagarna tycker inte mamma om att lägga mig på ovanvåningen i min säng och ha mig sovandes där när hon är nere och donar så då får jag ligga i en utav sofforna där nere.



Vi slog två flugor i en smäll när vi ändå var på Babycafé inne i stan i början av denna veckan. På Babycafét på BVC träffade vi lite andra barn och mammor och det var ganska så trevligt. Efteråt passade vi på att hälsa på tant Jennie. Hon tycker det är jätteroligt när vi kommer på besök och det tycker självklart jag och mamma också. Man märker att hon och mamma är bra vänner men jag hänger inte alltid med i deras diskussioner. De bara babblar och det låter ungefär blablablablabla…hela tiden. I samma veva som vi var på BVC mätte och vägde jag mig och måttstocken visade hela 71 centimeter och vågen talade om att jag väger 9,2 kilo. Mormor berättade att mamma var ett år när hon vägde lika mycket som jag gör nu och var bara 64 centimeter då- om jag minns rätt. Jag är som ni säkert förstår en stor kille på många sätt nu.

Kanske är det mammas och de andra tanternas (som jag träffar ofta såsom mormor, moster, tant Anna, tant Jennie mfl.) tjat som har gjort att jag också har börjat babbla. Det jag oftast säger är bla, bla, bla, bla bla, eller da, da, da, da, da. Pappa blir glad när jag säger det sistnämnda för det låter ungefär som att jag försöker säga pappa, eller dadda på bebisspråk. Jag har ännu inte slutat upp med att gå upp i falsett för att prova mina röstresurser men jag har lagt det lite på hyllan, då även jag tillslut insåg att jag skrålade lite väl bra härom veckan. Man kanske inte behöver ta i och skrika så man nästan spricker - även om det är roligt.

I dag onsdag är det babysim igen. Det ska bli riktigt roligt eftersom det varit inställt de senaste två gångerna. Den här gången fortsätter vi nog att träna på att dyka under vattnet. Tråkigt nog är min simkompis Måns sjuk idag, så det blir nog inte riktigt lika roligt, men sån tur är har jag ju mamma med mig. Ikväll ska vi hälsa på tant Anna och Micke-Kent och jag tror vi blir serverade nån gott till kvällsmat, det brukar aldrig slå fel. Det allra bästa med Anna och Micke-Kent är att man verkligen kommer dit som man är. Är man sugen på att ha på sig myskläder, trots att vi blir bjudna på middag så har man det. Ikväll ska jag ha på mig min supefina adidasdress som jag fick av dem när jag föddes, för äntligen är den lagom!

Torsdagsförmiddagen har vi tänkt spendera i församlingshemmet med sång, dans och fika och sen är det ju nästan helg. I helgen ska pappa jobba i källaren och mamma ska också iväg lite grann. Farmor och farfar ska passa mig några timmar på lördag och det tycker jag ska bli jättemysigt. I övrigt ska jag och mamma fly hemmet den här helgen eftersom pappa ska borra och upp golvet nere i källaren och det kommer låta och skorra jättemycket. Vi får se vart vi tar vägen- men det finns nog alltid en dörr öppen nån stans.

Kramar och pussar från Wian

Jag går mer och mer från att vara bebis till en stor pojke

Det har varit en ovanligt gnällig vecka med förkylning och så den dumma hostan som inte vill försvinna. Nästan varje natt har varit orolig och tidig tidig morgon har mamma eller pappa hämtat in mig till sin säng för de har tyckt att det har varit lite otäckt med min hosta så de har velat ha mig nära. Dessutom underlättar det ju en hel del när jag vaknar flera gånger på natten att vi ligger i samma rum- för varken jag eller mamma och pappa är särskilt pigga på natten när jag vaknar och är gnällig och hostig. Förutom att jag har varit lite gnällig över min dumma näsa och hals har jag dessutom två tänder som håller på att tränga igenom. Framtänderna uppe har nog inte många dagar kvar innan genomträngning. Det är jättesvullet och man ser nästan tänderna genom tandköttet. Innan jag har somnat för natten har mamma och pappa baddat med flytande alvedon i tandköttet för att jag inte ska ha lika ont och tack vare det har jag kunnat somna.

Den här veckan var det varken babysim eller sång i kyrkan så den här veckan har vi hittat på lite andra saker. Jag och mamma har träffat Lovisa och Måns inne i stan och ätit frukost och gått på torget och handlat lite blommor och en pumpa som mamma har planterat och satt på entretrappen. Det blev visit i storstan ytterligare en gång den här veckan eftersom det var höstmarknad på torget i fredags och det ville varken mamma, mormor eller moster missa. Det var tur att jag numera har en supervarm åkpåse och varm go mössa och vantar för det är ingen värme längre. Nore, jag, mamma, moster och mormor fikade på stan den dagen och som vanligt är det hur spännande som helst att iaktta kusinen. Han kan så himla mycket och något av det bästa jag vet är att bara sitta och studera honom.

Det har ju varit stor utförsäljning i en utav barnbutikerna inne i stan- det var ju där mormor bland annat köpte min nya sulky. Den är lite stor för mig nu men det är bra att veta att när jag behöver en sån vagn så finns den här hemma.


I veckan var det 90% rea på det som fanns kvar och mamma, moster och mormor hittade en hel del. Sammanlagt handlade de för 2300 kronor som i själva verket skulle ha gått på 23 000…helt otroligt. Jag fick lite kläder, mössor, nappflaskor, muggar, leksaker och en hel del annat smått och gott som mamma tyckte att jag behöver.

Morbror Daniel och min ”plastkusin” Dane (han heter också Daniel men kallas Dane), var och hälsade på en kortis i helgen. Susanne och bäsarna i magen stannade hemma. Det var nog bäst så för nu tycker hon att det börjar bli tungt med två krabater i magen som tydligen sparkar och lever livet som bara den. De försöker nog tala om att det snart är dags att titta ut och att de är redo för livet utanför basketbollen, som Dane kallade det. Mamma och alla andra är så himla nyfikna på de små liven men hur mycket man än försöker fråga och luska i vad det är för kön så går det inte få fram. Dane sa att han skulle hem och snoka nu- eftersom de har köpt en del grejer och förhoppningsvis kanske man kan luska ut om det är en pojke och en flicka, två flickor eller två pojkar….nå ja….den som väntar på nåt gott- men alla är såååååå nyfikna. På tåget hem fick de med sig en hel säck från mormor med kläder och andra ”bra-att-ha-grejer”. För att inte avslöja för mycket tog han inte med den stora säcken som de ska få ärva från mig och Nore. Men vem vet- de kanske inte får användning av pojkkläder över huvud taget. Hur som helst så är det inte många veckor kvar nu och jag längtar jättemycket tills bebisarna är ute och vi ska åka och hälsa på dem i Falun. Undra om de kommer tycka om falukorv förresten….hmmm…. det borde ju göra det… Nore älskar falukorv och jag har inte fått prova än- men för att inte sticka ut och bli svarta fåret i släkten får man väl låtsas att man gör det även om det finns godare saker att stoppa i munnen.

Jag sitter stadigare och stadigare och nu har babygymet bytts ut mot en lekmatta istället. Babygymet med Bamse och hans vänner ska skickas till Falun så småkusinerna också lär känna Lille Skutt, Skalman och de andra myspysarna. Jag sitter längre stunder för varje dag men för säkerhets skull så lägger vi en massa mjuka kuddar runt om för bäst var det är så tippar jag över och det är inte alltid som jag hinner ta emot med händerna.


Vi hade badmys hemma hos mormor en kväll i veckan. Jag som brukar vara jättelivlig i badet var ganska lugn eftersom Nore också badade. Han lekte och plaskade jättemycket och jag hade fullt upp av att bara titta hur han gjorde.



Nore och också upptäckt en konstig sak. Det är inte bara jag som tycker att det man har där är lite spännande...=).

Idag ska jag träffa Nore för tredje eller fjärde gången den här veckan. Vi hem han och hans familj i Tävelsås och låna hem hans hoppgunga. Jag är ganska energisk och vill gärna ha nåt att göra hela tiden och som komplement till gåstolen som jag förövrigt snart blir förbjuden att använda så kan det vara bra att ha nåt annat att göra. Jag är på precis allt som finns att dra och ta i och i veckan rev jag ner en lampa från byrån i hallen. Jag fick tag i sladden och lampan damp rätt ner i klinkergolvet och gick i tusen bitar. Mamma och pappa sa att jag hade änglavakt och att de inte bara ville tänka på vad som kunde ha hänt. Mamma och pappa måste inse att mina armar är elastiska och att jag når nästan allt som jag vill nå.

Pappa har nästintill byggt färdigt altanen så nu har det varit storröjning nere i källaren. Man måste bli klar med den ena innan man börjar med det andra och altanen var tvungen att bli klar så vi kunde ställa allt bråte vi hade i källaren någon stans. Mammas största problem har varit att hon inte har trott att hon skulle kunna tvätta under renoveringen i källaren men problemet är löst. Tvättmaskinen fick plats i badrummet och lite provisoriskt får vi tvätta där tills den riktiga tvättstugan i källaren blir klar. Det skumpar och vibrerar när jag får en blöja bytt nu när skötbordet fick bo på tvättmaskinen.

I dagarna ska jag börja använda min nya bilstol. Den jag har nu börjar bli för liten och varken mamma eller pappa orkar bära mig i den ändå så de lyfter ändå ut mig och bär mig till och från bilen. Så nu ska jag få en sån där stor och fin bilstol som stora pojkar har. Det börjar bli dags att byta till vinterdäck på bilen så då gör nog pappa det samtidigt hoppas jag.


Vi ses snart igen!
Kramar från allas våran goe lille Wian

Fredag igen och ännu en mysig helg framför oss

Idag är det Fredag och solen skiner. Vi har varit ute och promenerat på förmiddagen jag, mamma och Malte, i det fina vädret. Det är dock ganska kallt så det är tur mormor köpt mig en riktigt varm och gosig åkpåse. I veckan var det utförsäljning i en baby-butik inne i stan så mormor, moster och Nore var där och shoppade loss. Mormor köpte en massa bra saker till mig. Bland annat en vagn som jag ska ha när jag blir lite större. Vagnen som är en sulky från Brio är lite mindre och smidigare än den jag har nu så när man bara ska iväg en stund så är den smidigare och ta med i bilen. Mormor handlade även en del saker som jag ska få i julklapp och de sakerna såg bara mamma men jag fick så klart inte tjuvkika.

Veckan som gått har som alla andra veckor gått fort. Babysimmet var tyvärr inställt den här veckan. Fast tur var kanske det eftersom mamma och pappa ändå funderade på att jag skulle få hoppa över och simma den här gången eftersom jag fortfarande är snorig och hostig. Jag hostar mest på natten och morgonen och i övrigt är jag ganska pigg- men det är ju ändå dumt att riskera att jag blir sämre. Det fick bli ett bad i baljan i onsdags kväll istället. Det är superroligt men jag börjar bli lite för stor för den så jag längtar tills pappa har gjort färdigt källaren så jag kan bada i ett stort badkar.

Jag och Nore har rensat ut bland våra kläder som är för små. Vissa saker ville vi spara men mycket ska tvillingarna i Falun få. Mamma tyckte att det kändes jättekonstigt och se de små plaggen jag hade när jag var nyfödd. Jag är ju fortfarande deras lilla kille men jag växer så det knakar och är ju inte så mycket bebis längre. Det fick mamma bevis på i veckan när de små små små pyjamasarna, bodysarna och byxorna rensades ut från garderoben. Jag har träffat Nore två gånger den här veckan och det har gjort mig lycklig. Vi träffades som vanligt hos mormor i tisdags och så var ju han här hos oss när vi rensade garderoben. Jag har ju fått låna så himla mycket kläder av honom som han hade när han var mindre och det tycker mamma och pappa har varit jättebra eftersom det ju går åt lite kläder. När jag var mindre så kom det alltid lite kräk och bajs och annat smått och gott på kläderna och eftersom jag slabbade rätt bra när jag åt redan när jag var liten så blev ju kläderna sura av mammas mjölk efter nästan varje måltid. Det går fortfarande åt ett par ombyten om dagen för nu när jag äter riktig mat så slabbar och kladdar jag ännu mer. Det är roligt att känna och kleta i maten- jag måste ju vara säker på vad det är hon den dära mamman stoppar i mig- och då känns det bäst att känna på det.

I måndags var jag, mamma och tant Jennie på stan och småshoppade lite. Vi köpte en liten inflyttningspresent till min faster Pauline och hennes kille David som vi gav dem när vi var hos dem på Teleborg och fikade på kvällen. Där fick jag träffa farmor också och jag bokstavligt talat älskar hennes burriga hår. Som jag ju talat om tidigare så ska jag slita och dra i allt, och allra helst stoppa det i munnen och just farmors hår är så himla roligt att dra i. Jag ska träffa både faster och farmor igen och alla andra den sidan släkten till helgen. Vi ska till farmor och farfars nya lägenhet och äta och umgås ikväll. Det ska bli jätteroligt för det blir ju så sällan man träffas allihop.

I torsdags var det sång i församlingshemmet i vanlig ordning. Det var som vanligt himla rolig men ibland tjatar och sjunger tantan som håller i det lite väl mycket om den där Gud och sånt tjafs tycker både jag och mamma är lite tramsigt. Då får man försöka hålla i sig- så man inte börjar fnissa för det kan ju bli lite pinsamt…

I helgen ska mamma hoppa in och jobba på sitt gamla jobb på bensinmacken. Hon har lovat sin gamla chef att ställa upp när det krisar sig så pappa och jag ska få mycket pappa-Wian tid i helgen. Sen är planen att mamma och pappa även ska hinna med att börja röja lite i källaren i helgen så den snart kan börja renoveras. Därför ska eventuellt mormor passa mig några timmar på söndag.

För övrigt har jag visat lite tendenser till att vara mammig i veckan. Mamma och pappa har väntat på att det ska komma då jag är i den åldern nu som barn brukar bli tykänsliga i. Fast egentligen vet vi inte om det är mammig som jag har varit men i vilket fall som helst så har hon inte fått lämna mig i två sekunder innan jag har blivit ledsen. Alla helst har jag velat vara i famnen också och självklart tycker jag om min mamma och är jättetrygg hos henne men sen är jag ett ganska sällskapssjukt barn över huvud taget.

Jag har upptäckt en otroligt spännande liten pryl under naveln och innanför blöjan. Så fort blöjan åker av är jag där och drar och sliter (som i allt annat). Mamma säger åt mig att sluta dra- så jag inte drar bort den. Men jag vet bättre än så. Den är till för flera saker men just för tillfället är den bara himla spännande att dra i. Jag har hört mamma säga att det kanske kliar på den- eller runt den. Jag har nämligen några prickar även där, inte ens där får jag vara utan prickar. Kanske är det därför det är extra spännande att pilla där- vad vet jag, men roligt är det i alla fall.

Jag har i dagarna förutom min lilla snopp, upptäckt ytterligare en ny grej. Den nya grejen är ett ljud som jag lyckas få ut från min mun. Jag skriker så högt jag kan i den ljuvaste och ljusaste stämman- som jag ser det. Mamma och pappa tycker inte att det är lika ljuv musik som jag, men det är lika bra de vänjer sig…hehe…. Det nya nu för tiden är även att bubbla och spotta ut saliv. Jag brummar med läpparna så spottet flyger åt alla håll.

Det roligaste jag vet just nu är att titta på Babblarnas musikvideo som mamma och pappa brukar sätta på när jag är lite grinig. Är jag snäll får jag sitta i min stol i köket och titta på den bärbara datorn. För att få reda på vad det är jag tycker är så himla roligt- gå in på babblarna.se

Visst kan jag göra en hel del roliga miner....!!!???
Ha en skön helg och njut av det härliga höstvädret!!!
Kramen och pussen från lille Wian

Hösten ät här, jag sover i mitt egna rum, har dykt under vattnet och har varit hos doktorn…

Hej på er! Här sitter jag gosigt i min vagn. Nu när hösten kommit gäller det att klä på sig rejält så man inte fryser. Mamma tycker att hösten är jättemysig och jag är nog villig att hålla med. Har idag denna soliga och härliga höstdag tänkt delge lite av veckan som gått.

Först tänkte jag berätta lite om min och pappas helg tillsammans. Pappa tycker att jag är så himla fin i min Djurgården-hakklapp. En trogen supporter sviker aldrig sitt lag, inte ens i de dystraste tider...
Mer än att stötta ett fallande lag när jag och pappa hade myshelg så var jag lite förkyld och hostig och därmed lite extra gnällig men annars hade vi det super jag och pappa. Vi körde mamma till tåget och vinkade av henne på stationen på morgonen. Sen åkte vi hem och bara tog det lugnt här hemma innan vi åkte och hälsade på farmor och farfar en sväng. De höll på och flytta så vi stannade inte någon längre stund. Bara så de fick gosa om mig lite och säga hej, för det var ett tag sen sist. Sen åkte vi och tittade på lite fotboll men det var en riktig höstdag här hemma så vi stannade inte så länge. Kvällen spenderade vi hemma i soffan. Det var jätteroligt att få lite tid med bara pappa fast jag saknade nog mamma lite grann. Jag fick vara uppe extra länge den kvällen. Vi hade det så roligt jag och pappa så varken jag eller han ville gå och lägga sig. Vi busade hela kvällen tills jag inte orkade mer. Kvällen avslutades som vanligt med välling i knät nere i soffan och sen somnade jag gott i min säng. När jag vaknade morgonen därpå var det lite konstigt att bara pappa var hemma, men vi hade det så mysigt så. Eftersom jag var lite krasslig tog vi det lugnt hela dagen och bara var hemma och väntade på att mamma skulle komma hem. Hon kom hem framåt sextiden på kvällen efter en jätterolig tripp i Stockholm. Hon saknade självklart både mig, pappa och Malte men hon behövde komma iväg lite. Söndagskvällen var en riktig myskväll med mycket pussar och gos eftersom vi alla hade saknat varandra jättemycket.


Veckan som gått har varit mysig och som vanligt har det hänt mycket men den här veckan har varit lite annorlunda. Sedan natten till måndagen sover jag i mitt egna rum. Jag sover jättegott i mitt fina och mysiga barnrum hos Barbapapa och hans familj. Innan har vi nog störts och vaknat av varandra men nu när jag har eget rum vaknar ingen av oss lika lätt. Man gör ju mycket i sömnen som man inte vet om, snarkar, hostar, drömmer och vänder på sig och så. Ibland får mamma eller pappa stiga upp och ge mig nappen om nätterna fast inte så ofta. Oftast sover jag gott i tio timmar tills det är dags för ny dag och nya tag.


Det som de senaste nätterna har stört min nattsömn är min hosta som vi visserligen tror börjar släppa nu för jag hostar upp slem och det är ett tecken på att det kommer ut. Som vanligt har vi träffat mormor, moster och Nore inne i stan. Den här veckan har jag, mamma och Malte gått runt sjön med de andra mammorna och bäsarna i föräldragruppen. Nore går jättebra nu, och han utforskar allt som går att utforska. Undrar om jag blir lika nyfiken som han?

I onsdags var det babysim igen och den här gången gjorde jag mitt livs första dyk under ytan. Jag blev lite chockad av premiärdyket men det gick jättebra. Mamma säger att jag är en liten fisk. Jag dök tre gånger till och det blev bara roligare och roligare. Jag längtar redan till nästa gång. I vanliga fall blir jag trött av simmet men den här gången tog rejält på mina små krafter. Jag sov i nästan tre timmar efteråt. Mamma han både luncha thaimat med Lovisa och Måns (fast Måns sov också), storhandla och köra hem till Gemla innan jag vaknade. Sång i församlingshemmet hann vi med även denna vecka men den här gången tog vi bilen till Öja eftersom jag skulle till doktorn direkt efter.

Jag vet inte om ni vet om det, men när jag var cirka 3 månader fick jag några prickar på kroppen som vi inte kunde förstå vad det var och prickarna blev bara fler och fler. Trots att de på BVC gått igenom allt som de trodde det kunde bero på såsom exempelvis mat, sköljmedel, eller andra allergier visste de inte vad det kunde vara så efter några veckor blev vi kallade till en hudläkare som tydligen ska vara speciallist av sitt slag. Han kom ganska snabbt fram till att det var nässelutslag och han förklarade hur de bildas i cellerna osv. Mamma förstod väl kanske inte så mycket av hans läkarspråk men att det var nån form av nässelutslag visste vi i alla fall.


I och med att han ”bara” är hudläkare fick vi en remiss till barnkliniken där en barnläkare undersökte mig från topp till tå. Diagnosen som hudläkaren fastställt undersöktes vidare och jag fick ta en massa blodprover som ska analyseras och i nuläget vet vi följande: Jag har en medfödd hudsjukdom som heter Mastocytos och som vanligt när det gäller sjukdomar låter det ofta värre än vad det är. Det är ordet sjukdom som klingar lite otäckt i våra öron bara. Nässelutslagen kommer när mina prickar blir irriterade av något.

Mastocytos är en väldigt ovanlig sjukdom som oftast yttrar sig som en hudsjukdom där huden blir fläckig, men den kan också sitta på insidan av kroppen. I nuläget verkar det ”endast” som att jag har det i huden eftersom jag verkar så pigg för övrigt och eftersom läkaren inte kunde hitta något annat avvikande när han undersökte mig. I huden på alla oss människor finns många olika sorters celler utspridda. Ibland har det råkat bli lite för många celler av en och samma sort ihopklumpade på ett ställe. Beroende på vad det är för celler så kan det då bildas en fläck och i mitt fall är det mastceller som klumpat sig samman. Min kropp producerar alltså för mycket mastceller. Det är ungefär som när man får leverfläckar eller födelsemärken då det är flera celler som satt sig i en liten grupp men i mitt fall är det inga födelsemärken eller leverfläckar utan just så kallade sjukdomen Mastocytos som fått sitt namn från mastcellerna.


Den här ovanliga sjukdomen är tydligen inte farlig om man bara är försiktig. Den kan däremot vara väldigt jobbig då det kan uppstå klåda när jag kommer i närheten av eller får i mig något som sjukdomen reagerar på och triggar mina prickar. Det går att jämföra Mastocytos med allergireaktioner och det smittar inte. Dessutom är prognosen hos barn god och förmodligen kommer sjukdomen att växa bort helt innan jag blir tonåring. Det som vi får hoppas på är att jag inte får prickar i ansiktet, kroppen gör inte så mycket.

Det tog ett tag för mamma och pappa att smälta min diagnos men de har nu insett att det inte behöver bli så allvarligt eller jobbigt för mig. Ju äldre jag blir desto mer medveten blir jag dock men mamma och pappa får hjälpa mig att komma ihåg att inte klia och se till att jag ser upp för de saker som för mig kan vara farliga. Tycker jag nån gång i framtiden att det är fult med prickar på hela kroppen så vet jag vad mamma och pappa kommer att säga: titta på mamma och pappas kroppar, vi har också prickar fast våra är bruna och kommer aldrig försvinna - men det kommer ju dina. Egentligen krävs det inte några speciella åtgärder för att skydda mig men jag ska akta mig för är bland annat insektsbett, ormbett, vissa mediciner såsom antibiotika och annat som jag eventuellt är allergisk mot och mycket av det som jag måste vara försiktig med är ju sådant man ju ska akta sig för även om man inte har min sjukdom. Det som är skönt att ju att det inte är något farligt om man är aktsam med de saker som kan trigga min sjukdom. Jag tror faktiskt att varken jag själv, mamma, pappa eller andra i min närhet knappt kommer att märka av min sjukdom. Än så länge så kliar de inte så mycket, bara när de blivit irriterade av kläder som skavt lite mot huden och prickarna.

Nog om Mastocytos- nu pratar vi om nåt kul igen. Jag har upptäckt att jag kan ta mig framåt med gåstolen och när jag fått fart så jädrar går det undan. Jag ska också fram och dra och ta i allt som jag når. Roligast är att dra ner massa grejer från hallbänken och något jag också fått kläm på är att köra in i något flera gånger om- framförallt vitrinskåpet. Mindre kul tycker nog mina föräldrar men jag tycker att det är himla skoj.

Även när jag är i famnen ska jag vara på och pilla på allt. Det är ju så otroligt spännande nu när jag inte bara kan se alla smågrejer utan jag kan faktiskt också röra vid dem och dra och slita. Mamma har insett att det inte går att ha några smycken på sig längre. Pappa har inte samma problem- men det finns andra saker som är roliga att dra i som hår och näsor med mera.

Kvällarna numera har blivit lite annorlunda. Mamma tränar nån kväll och pappa är på båtkurs och denna veckan har han jobbat över nån kväll, så kvällarna den här veckan har jag spenderat antingen med mamma eller pappa. Den här veckan kom Anna och Micke-Kent och hälsade på hos på lite tacoskväll. De är jätteroliga tycker jag och jag tror att de tycker att det är ganska roligt att träffa mig också! Eftersom kvällarna har varit fullspäckade den här veckan är det extra skönt att det är fredag idag och dags för fredagsmys med hela familjen. Vi ska äta god mat och mysa i soffan, det ska bli jättemysigt för det var inte igår…

Puss, kram och trevlig helg från ”Pricken”.

Jag är redan 6 månader gammal...tiden går fort....

I onsdags (den 23 september) var jag exakt 6 månader gammal…eller ung…det beror på hur man ser det… Mamma och pappa tycker att det är hur roligt som helst att se min utveckling och hur jag går från bebis till att mer och mer bli en liten kille. Det är dock med blandade känslor vi idag firar att jag är ett halvår… Tiden går så otroligt fort. Samtidigt som mamma och pappa tycker att det ibland känns som igår som vi kom hem från BB, så känns det också som om jag funnits hos dem hela livet. Dagen till ära firades med babysim, (som pappa filmade och som var lika roligt som det varit tidigare gånger) majskrokar, thaimat och varsin kall öl till mamma och pappa och så tittade vi på videofilmerna från när jag föddes och när jag var pytteliten. Dagen var jättemysig men framåt natten hände något som mamma och pappa inte varit med om sedan jag var nyfödd. Jag somnade strax efter åtta efter god välling men vaknade efter ett par timmar och ville inte alls somna om. Jag var inte särskilt ledsen men jag var orolig och kunde inte alls komma till ro. Mamma provade allt och det slutade med att jag somnade i hennes famn i sängen. Jag behövde trygghet och kanske hade jag drömt nåt konstigt eller också är det mina tänder i överkäken som spökar. Jag är jättesvullen i tandköttet och så börjar jag bli lite snorig också. Precis så var det när jag skulle få mina första tänder ju. Vem vet….och mamma ska alltid försöka hitta en anledning till saker och ting. Sammanlagt sov både jag och mamma ungefär fyra timmar den natten. Även natten därefter var lite i obalans och jag vaknade flera gånger. Denna natten slutade också med att jag somnade hos mamma och pappa, fast den här gången mellan dem. Det är så skönt för trots att mamma och pappa försöker vara konsekventa och principfasta så finns det inga regler utan undantag. De gör allt för att jag ska bli nöjd och förhoppningsvis rubbas inte mina rutiner så lätt numera. Nåja, kanske var det tänderna, en mardröm eller också var det kanske en protest till att bli en stor kille på ett halvår. Vilet fall som helst så var jag trött dagen därpå. När jag vilar ligger ofta Malte och vaktar mig.
Både mina och mamma och pappas känslor kring att jag är ett halvår gammal är blandade. Självklart är det kul att bli stor men det är också mysigt att vara bebis och så tycker mamma och pappa också…de tycker att alla framsteg och all utveckling är underbar att ta del av men samtidigt så är bebistiden oerhört speciell men var sak har sin tid. Det är oftast himla trevligt att åka i vagnen. Här ute på landet där vi bor får man se en massa spännande.

I torsdags promenerade jag och mamma till sången i församlingshemmet Om man går det korta hållet ser man bara kossor men går vi en liten omväg ser vi både hästar och kor. Jag förstår att Malte blir rädd ibland när han ser de stor djuren, men då brukar jag lugna honom med att påminna om att mamma är ju här. Sången var precis som tidigare gånger mycket uppskattad. Efteråt hälsade vi på mina kusiner i Öja; Nathanael, Ciselle och Minette. Kusinerna tyckte att det var tråkigt att jag sov när vi kom men att jag var trött efter natten och sången var inte så konstigt. Men sen när jag vaknade gosade storkusin Natte med mig och jag satt i hans knä flera gånger och det tyckte vi båda om, men Natte tyckte att det var tråkigt att jag inte kunde följa med honom upp på hans rum och leka med bilar…Men tro mig, den tiden kommer.


Förra helgen träffade jag ytterligare en av mina kusiner; nämligen Maja. Hon och hennes mamma och pappa var hos oss och fikade. Maja är en stor och duktig tjej. Skulle man ha en storasyster skulle jag definitivt valt Maja. Fast nu är hon ju inte det, utan min kusin, och det är inte helt fel det heller. Hon har lovat att lära mig allt hon kan och tro mig- hon kan jättemycket. Hon ska faktiskt bli storasyster till en liten bebis som ska komma någon gång i mars. Vi blir en stor kusinskara i släkten och det tycker jag är roligt. Förra helgen var det ju även kalas i Sandsbro hos mormor och plastmorfar Kari. Min riktiga morfar har jag aldrig träffat men jag har varit med mamma och pappa på graven och pratat lite med honom och gett honom en fin blomma. Jag heter Dan, i andranamn efter min morfar. Mamma och pappa ville bära vidare hans minne och att han, trots att han inte finns nära, ska vara en del av mitt liv. Det blev en jättemysig ”släktträff” med Nore och hans familj, mormor, Kari och hans dotter, sambo och son Melvin. Melvin var en riktig myskille, en riktig tuffing som har börjat på dagis och allt. Nore och Melvin lekte hela dagen och jag önskade faktiskt lite att jag kunde vara med. Men jag fick nöja mig med att titta på och jag var faktiskt ganska nöjd med det. Det ser roligt ut att springa runt men det ser också lite otäckt ut tycker jag…

Men först och främst hade jag tänkt lära mig sitta riktigt på egen hand och steget därefter är väl kanske att börja krypa. Vilket fall som helst så har det hänt jättemycket med min balans när jag sitter. Det är tryggast att ha en massa kuddar runt omkring när jag sitter och mjukbilen går också bra när jag ska träna mig på att sitta.



Oftast sitter jag framåtlutad och försöker äta på fötterna mina eller också försöker jag nå något i närheten som ser spännande ut. Jag kan sitta helt själv en liten stund, men efter ett tag blir jag lite trött i ryggen och faller lätt åt sidan.

Veckan som gått har rullat på i ett högt tempo. Jag har självklart träffat Nore. Oftast ses vi, jag, mamma, Nore och moster hos mormor. Vi har alltid lika trevligt och mamma, moster och mormor har alltid mycket att prata om. Jag har varit och hälsat på tant Jennie (mammas kompis) den här veckan. Tarzan var också hemma så vi busade lite. Han är rädd för att jag snart ska bli ledsen när jag hör och ser honom för han har en jättemörk röst som barn brukar bli rädd för, men jag är ju en trygg och ganska tuff kille, så det blir nog inga problem. Jennie och mamma planerade sin Stockholmsresa som de ska göra med de andra tjejkompisarna till helgen. De ska fira en av de andra tanterna och så ska de dricka vin, prata gamla minnen och gå ut och dansa. Mamma är den enda i det gänget som har barn, men det är en liten busunge påväg. Tant Linn ska ha en bebis i mars nästa år. Det ska bli riktigt roligt tycker jag. De andra tjejerna/tanterna ska stanna hela helgen i storstan men mamma säger att hon nog skulle få abstinens om hon var borta från mig och pappa för länge. Vi ska därför köra henne till tåget på lördag morgon och så kommer hon hem på söndag kväll igen.

Jag kommer nog att sakna mamma lite, men det ska bli jätteroligt att få vara helt själv med pappa. Han är ju den roligaste personen jag känner. Jag är ju inte själv med honom så ofta eftersom mamma är hemma med mig och pappa jobbar, förutom ibland på kvällarna när mamma är och tränar och försöker bli av med de sista kilona som hon la på sig när jag var i hennes mage. Jag tror bara att jag och pappa mest ska vara hemma och mysa i helgen men en liten tripp till farmor och farfar får det nog bli också. Det var längesen jag träffade dem nu så nu är det nog dags för det.

Hoppas du får en trevlig helg,
att mamma får en rolig helg i Stockholm
och att jag, pappa och Malte får en mysig helg här hemma i Gemla.
Malte tycker nog att det är roligt nu när jag börjar röra lite på mig och han förstår nog att jag mer och mer är en liten människa som tillhör familjen. Han pussas ofta när jag är på golvet.

Kramen och pussen från Wian, 6 månader

Här ser ni mina små gaddar. Typiskt att jag skulle göra "kaninminen" samtidigt som tänderna äntligen fastnade på bild tycker mamma. Fast jag orkar ju inte "posa" varje gång kameran åker fram. Isåfall skulle jag ju inte hinna göra annat...=). Dessutom passar "kaninminen" rätt bra när jag ju har två små kanintänder nu......hihi...


För varje dag som går får vi mer och mer rutiner och jag blir mer och mer en egen liten individ. Mer och mer vilja visar jag också för varje dag och det är trots min ålder och storlek, JAG som bestämmer där hemma. Jag har lättare att tala om vad jag vill nu och mamma och pappa är duktigare på att förstå vad jag menar. Jag tycker dock att de har varit ganska duktiga från början med att förstå mina signaler. Det kan ha att göra med att de missnöjda signaler jag skickar- inte skickas så ofta. Jag har redan från första dagen varit en nöjd pojk och när jag visar mitt missnöje genom att smågnälla lite är mamma och pappa ganska snabba på att fatta. Om inte annat får man ju som förälder köra uteslutningsmetoden som i regel består av; bajsat, hungrig eller trött? När jag är trött har jag ett speciellt ljud som jag valt att ha kvar då mamma och pappa förstår direkt. Jag mummelgnäller och det låter ungefär såhär; uuh, uuuh, uuuh, uuuh. Det kan också vara som så att är jag lite smågnällig så vill jag bara ha uppmärksamhet. Självklart vill jag att mamma och pappa ska se precis allt som jag gör. För mig är det ju minst lika spännande som för dem när jag gör nya grejer och som vi ju alla vet så är upplevelser till för att delas med någon. Dessutom är det en trygghet att ha med mamma och pappa när jag provar nya saker.

Jag äter det mesta som jag får i min mun. Gröt och välling älskar jag men det är även gott med vanlig mat med potatis och kött. Det enda jag inte kunnat svälja är lax. Så där har vi ytterligare en likhet med far min. Jag klöktes när jag åt lax och potatis så det slapp jag äta. Fruktpuré brukar jag få till efterrätt och det är mumma. Katrinplommonpuré har jag ätit länge nu men jag tycker fortfarande att det är jättegott. Det är så bra för magen också ju, så då slår vi två flugor i en smäll. Det både smakar gott och gör gott för magen. Det är dessutom ganska roligt att äta. När mamma säger "gapa", och gapar så tycker jag att hon ser helknasig ut.


Malte är någon som jag tycker jättemycket om. Har helt plötsligt fått upp ögonen för honom och jag är jätteintresserad av honom. Detta visar jag genom att ta tag i hans sköna päls men han tycker tydligen inte om det lika mycket som jag…. Han går därifrån och ibland morrar han till litegranna för att markera att det där var inte skönt. Hur som helst kommer vi nog bli bra kompisar den dagen jag förstår honom bättre och jag tror att han kommer tycka det är roligt med en liten kille som springer runt och busar här hemma. Den här veckan gick som de flesta andra- väldigt fort. Babysimmet blev inställt denna veckan så jag fick bada i baljan hemma istället. Det är en himla skillnad på att bada nu när jag vet vad det går ut på. Jag sprattlar så bra jag bara orkar med både armar och ben och nu har mamma och pappa lärt sig att det går inte vara någon annan stans än i badrummet med baljan för ALLT runt omkring blir blött när jag badar. Jag sprattlar så mycket att jag ibland får kallsupar, men det bekommer mig inte särskilt mycket.

Att babysimmet blev inställt var så klart tråkigt men jag har hittat på en massa skoj den här veckan i alla fall. Jag har träffat kusin Nore hemma hos mormor och det har ni nog redan förstått att jag tycker är roligt. I torsdags hade jag en superdag. Vi var borta och provade på att sjunga i församlingshemmet vid kyrkan i Öja. Vi hade tänkt promenera dit jag och mamma eftersom det var helt underbart väder men eftersom pappa skadat fingret och är sjukskriven några dagar så tyckte han att vi alla skulle ge oss ut i skogen för att plocka svamp. Då gjorde vi rätt i att inte ta ut oss och gå ända bort till Öja och sparade kraft till skogen istället.


Vi begav oss ut i skogen, jag tänker inte tala om var….hihi, en svampplockare ska aldrig avslöja sina svampställen har jag lärt mig. Det är kanske ganska vettigt att lyssna på mamma och pappa ibland....det tror jag att jag ska fortsätta göra.


Jag satt i babybjörn-selen på mammas, sen pappas mage. Det spratt i hela min kropp när vi gick runt i skogen och letade kantareller. Jag hade riktigt roligt och det hade storebror Malte också. Han sprang runt som en tok bland moss och sten, och var ibland tvungen att stanna och vila sina trötta ben. Hihi, det lät som ”Hoppe, hoppe, hare” som jag och mamma brukar sjunga och lyssna på i bilen. Efter ett par timmars svampletning och plockning var jag alldeles slut. Jag somnade gott mot pappas bröst och jag drömde mig bort till skogens underbara lugn och fridfullhet.


Efter några timmars vandring kände vi oss allihop väldigt nöjda. Sist vi var och plockade svamp allihop låg jag i mammas mage och då hittade vi oförskämt mycket svamp. Den här gången blev det kanske en sjundedel om man jämför med sist men en hel korg på ca 10 liter var lagom att rensa när vi kom hem.

Jag längtar nåt otroligt mycket efter mina småkusiner i Falun. Jag ska lära dem allt jag kan.... Jag tränar och tränar mig på att sitta flera gånger om dagen. Ibland sitter jag ganska stadigt men mamma måste vara beredd för plötsligt vinglar det till och så faller jag åt sidan.



Om småkusinerna ändå bara behagade komma ut snart… Fast jag vet hur skönt de har det inne i sin mammas mage. Jag minns själv hur varmt, tryggt och gosigt jag hade det, så jag kan förstå om de vill stanna kvar lite till. Mamma säger att trots att vi alla längtar så det snart gör ont, är det bara är bra om de får stanna kvar så länge som möjligt i magen och växa till sig så mycket som möjligt. Det är mycket i den här världen som jag tycker är knasigt… och det är inte alltid jag tycker att det mamma säger låter vettigt. Det kommer nog en dag då jag förstår henne bättre.

Det är tur att jag har kusin Nore i alla fall. Vi kommer att ha så himla roligt tillsammans när vi blir lite äldre. Vi har visserligen roligt tillsammans nu också men det blir roligt sen när vi kan springa runt och busa tillsammans. Nore är ungefär 7 månader äldre än mig så jag har mycket att lära från honom. Sist vi var hos mormor satt vi bredvid varandra och åt. Då kände jag mig stolt. Fast jag var lite avundsjuk också…. Han åt själv…med EGEN sked…dé ni!!!!

Idag är jag lycklig som få- för idag ska jag träffa Nore. Vi ska nämligen hem till mormor och platsmorfar Kari på lite släktträff. Det ska bli jätteroligt att träffa kusin Nore och hans mamma och pappa och så mormor och Kari förstås. Dessutom kommer min plastkusin Melvin som bor i Trollhättan och hans mamma och pappa Emma (Karis dotter) och Robert också! Oj vad vi ska busa vi tre grabbar. Melvin är två månader äldre än Nore, så jag är minstingen även denna gång. Fast det är ganska roligt- man lär sig så mycket av de äldre barnen.

Som i ser är frisyren redan fixad- känner mig jättetuff vilket ju bilden ovan också visar. Jag ska bara ta på mig lite fina kläder också. Kan ju inte ha pyjamas på mig hela dagen, särskilt inte när man ska träffa släkten....=).

Ha en trevlig helg, för det har jag tänkt att ha.
Kram och puss och så från Wian