Jag har fyllt 1 1/2 år

Hej alla glada. Kan ni förstå hur fort tiden går egentligen? Jag är en riktigt stor grabb nu. Det är nämligen en liten Wian som har fyllt 1 1/2 år i veckan.Igår, den 23 september närmare bestämt, vilket firades hos tant Nanna och Kenta med Thaimat och en massa bus. Dagen till ära gick vår bil sönder och står alldeles ensam på en stor parkering. Jag försökte allt jag kunde för att få igång den men när inte ens pappa och Kenta klarade av det
gav jag också upp.
Vi fick flytta över ekipaget till Kentas bil och vi lät inte min 1-1/2-årsdag förstöras av detta. Som vanligt hade jag jätteroligt till Annas bus och Kenta spelade fina visor för mig som jag hoppade och dansade till tills jag stupade. Jag fick inga presenter av mamma och pappa just den dagen- men alla i min närhet skämmer ju som känt bort mig jämt och ständigt ändå. Mormor har varit i Ullared och jag hörde mamma säga något till mormor om att hon skulle köpa några saker till mig, så idag var jag full av förväntan när mormor skulle komma på besök i Gemla. Hon hade såklart med sig en massa fina saker till mig, såsom vinterjacka, strumpor, mössa och djur som finns på bondgården. Kossan och hästen är favoriterna men även geten, lammet och grisen gillade jag skarpt.

Hösten är underbar med allt som den bjuder på. Innemys regniga dagar och utebus soliga dagar. För lite sen var jag med mamma, pappa och mormor på mitt livs andra svampplockning som resulterade i 8 liter gula fina kantareller och en massa skratt. Förra hösten satt jag snällt i babybjörnen men i år var jag ute och traskade på egen hand. Det var supermysigt att plocka svamp och det bästa av allt var att vi stannade och fikade hela tiden. Jag tyckte till och med att kantarellerna var ganska goda, då de åts tillsammans med mammas goda köttbullar, sås och potatis.

Jag har haft ena jobbiga utslag kring blöjan som vi varit hos doktorn och fått salva mot. Nu känns det mycket bättre. Det är tur det finns medicin. När vi ändå var där passade vi på att göra en 1-1/2års kontroll. Jag är 84 centimeter lång och väger nästan 11,5 kg. I övrigt såg allt bra ut och jag följer fortfarande min kurva finfint. Det som är mest spännande på BVC och hos doktorn är att man kan stå och titta ut genom fönstrena och vinka till alla som går förbi och självklart även till traktorerna. Inne i stan kör inte lika många "dado" men när vi är hemma i Gemla ser vi flera varje dag. Lyckan är total när han som kör traktorn vinkar till mig.

Jag och Nore har sovit över hos mormor för första gången tillsammans. Vi ville ju inte att det skulle bli första och sista, så vi bestämde oss för att sköta oss exemplariskt. Hela lördagen var det bus hos mormor och när kvällen kom blev det myskväll och två trötta, trygga och goa pojkar somnade gott på varsin sida om mormor i hennes stora mjuka säng. Men visst är vi ju två energiknippen så mormor var nog trött när våra föräldrar hämtade oss dagen efter, men jag tror att även hon var nöjd efter en dundermysig övernattning. Mamma och pappa var på cykelfest och hade jätteskoj och Nores mamma och pappa var på bröllop. Helnöjda men ganska trötta allihop var summan av kardemumman på söndagen men roligt hade vi. Annars träffar jag inte Nore lika mycket längre, men när hans mamma är ledig från jobbet passar vi på att ses. Sist vi sågs busade vi och hade jätteroligt och kivades knappt nånting om leksakerna. Vi vill ju ha extra roligt nu när vi ses och då är det ju onödigt att lägga dyrbar tid på att kivas.

Jag och mamma försöker gå på sången två gånger i veckan och när inte Maja är där blir jag jättebesviken. Är hon där blir jag jätteglad och omfamnar henne i en lång kusinkram. Minstingen Mollie börjar bli stor och jag längtar tills hon kan vara med och busa. Mina andra kusiner är också där ibland och det är bra tycker våra mammor att vi ses och busar där och stökar ner där istället för vi är ena vildingar till barn vill jag lova...haha.

Annars har vi inte gjort så mycket på sistone. Vi har varit lite krasslia med rinnande näsor som verkar komma och gå hela tiden nu på hösten. Det blir en hel del innemys och mamma har köpt fina instrument till mig som för tillfället tillhör favoriterna och av mormor fick jag en fin plansch med en massa instrument på så jag kan lära mig vad alla heter. Sen är ju bultbrädan också något jag håller kärt. Att bamma och danga har ju varit något som följt mig länge. Kanske var det även det jag gjorde redan när jag låg i mammas mage och de trodde jag sparkade. Pappa tror att jag gjorde både och- för han vill ju såklart att det ska bli en liten fotbollskille av mig samtidigt som han tycker det är roligt att jag ser upp till honom och det han gör. När man frågar mig vad pappa gör på jobbet svarar jag "bam-bam" och slår i luften.

Hejkon pejkon och trevlig helg.

Massa kramar från stora 1-1/2-åringen.

En blyg, aktiv och energifull Wian som hälsar hösten välkommen

Nu var det skamset längesen jag och mamma hade tid att uppdatera er och bloggen. Det är nämligen så att mamma har börjat plugga och sen har det blivit en del jobb om kvällarna för hennes del. Pappa jobbar ju också och sen kämpar han på nere i källaren och så är ju jag ganska aktiv om dagarna så det har liksom inte hunnits med. Men idag sitter jag och mamma i soffan, denna regniga fredag och tittar på barnkanalen samtidigt som vi bloggar. Det är en prövning vill jag lova, men vi har laddat inför den här dagen länge....och idag bara skulle det bli av.

Mamma tror ibland att hon har tagit sig vatten över huvudet som ska hinna med och plugga utan att ha mig på dagis men vill man så går det. Mormor och farmor hjälper till och passar mig ibland- när mamma måste vara i skolan eller jobba, vilket ju jag bara tycker är roligt. Jag testar dem nästan lika mycket som jag testar mina föräldrar. Farmor har försökt natta mig två kvällar de senaste veckorna men det har inte gått så bra. Jag har bara busat och tramsat så hon har fått kalla in mina föräldrar. Farmor är nog lite för snäll men det tycker ju jag om. Man måste bara vara lite bestämd och visa vem som bestämmer när jag ska sova- för trött vill jag lova att jag är om kvällarna efter oerhört aktiva dagar. Jag vill bara testa alla i min närhet och undersöka om det går att bestämma över någon utav dem för det hade ju varit förfärligt roligt. . Mormor passade mig en hel dag härom helgen. Den dagen spenderade vi hos Nore och hans familj. Jag och Nore hjälpte till att anlägga deras trädgård och framsida. Vi var jätteduktiga sa de vuxna men tiden har kommit då jag och Nore har börjat kivas om leksakerna. Vi är fortfarande lika bra kusiner och kompisar såklart men vi tenderar att gilla samma grejer…verktyg framförallt och traktorer. Det händer också att vi "slåss" om mormor. Båda vill ha hennes fulla uppmärksamhet hela tiden och det är inte alltid roligt att dela med sig. Men oftast har vi lika roligt som vi alltid haft. En kväll var farbror Kim och hans tjej här och underhöll mig. Eller det var nog tvärtom förresten. Vi hade disco till Mora Träsk och jag säger det igen. Kim är en superfarbror som jag har jätteroligt med. Tack alla nära och kära som alltid ställer upp!

Jag har börjat bli en riktig liten fegis i vissa fall. När vi träffar barn och är i miljöer som vi inte varit i på länge är jag som ett plåster på min mamma. I alla fall till en början innan jag har acklimatiserat mig. Det tar oftast bara en liten stund innan jag lägger i turbon och kör på som vanligt. En eftermiddag härom veckan busade vi med mammorna och barnen i föräldragruppen och trots att jag träffat Albert och de andra barnen mycket var jag lite blyg till en början. Alla de andra tre små bustrollen har börjat på dagis och de har jätteroligt. Jag längtar lite tills det är min tur men både jag, mamma och pappa är glada att jag får ytterligare ett halvår att bygga på mig trygghet och få vara ”en liten grabb” ett tag till innan verkligheten börjar. Även Nore har börjat på dagis och han sköter sig exemplariskt och är redan en riktig dagiskille. Jag och mamma tycker det är lite sorligt men vi är samtidigt glada för den långa tiden vi varit hemma tillsammans.
Innan Nore började dagis hade vi en riktig mysdag tillsammans och passade på att umgås extra innan den nya dagisepoken tog fart. Vi, våra mammor och väldens bästa mormor åkte till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby och hälsade på Pippi, Emil och alla de andra figurerna. Det var supermysigt att gå runt i den härliga miljön med alla minihus och allt annat som var anpassat för små liv som oss. Nu har jag lärt mig att Pippis häst säger "iiiiiihhhh" och inte "mo" som jag har trott om alla djur förtom Malte som jag ju vet säger "wouwou". Mormor underhöll två helnöjda och heltrötta grabbar på vägen hem och jag somnade gott när vi satte autopiloten mot Gemla.

Samma helg var pappa i Pukavik och hjälpte farmor och farfar att bygga på stugan. Det var inte roligt att pappa var iväg en hel helg men han tyckte det kändes bra att hjälpa farfar lite med tanke på hur otroligt mycket han hjälper till med vår renovering i källaren. Tjänster och gentjänster är något vi sysslar med i vår familj och släkt och jag tycker det låter vettigt. Hjälper man varandra med det man är duktig på- får man igen det med något annat. Någon som trivdes med att vara med pappa i Pukavik var Malte. Han fick ju träffa sin älskarinna Cissi hela helgen. Visst är de söta!!?? Men Ilse, du bor ju så långt borta så du får inte bli jättearg på Malte. Han är ju så förtjust i flickor men du är alltid hans första stora kärlek ska du veta.

Det börjar arta sig i källaren och äntligen ser vi ett slut. Det behövdes lite nya grejer till nya tvättstugan och badrummet så en dag åkte jag, Nore och Elly med mammor till IKEA och shoppade loss. Jag sov middag i kundvagnen på IKEA för vi kunde ju inte fylla bagaget med barnvagnar när vi skulle handla på IKEA. Mamma fick praktiska grejer med sig hem och jag fick fina leksaker. Jag fick en alldeles egen Maltehund, som jag inte behöver vara lika försiktig med. Men han är inte lika rolig att mata- han ätert ju liksom inte när jag matar honom. Inget går att jämföra Malte med men det är mysigt att ha en egen vovve som jag kan krama och busa med när jag vill. Jag och mamma måste ha en aktivitet om dagen för att jag ska vara nöjd. Ibland är det mysigt att vara hemma en hel dag men jag får inte utlopp för all min energi- särskilt inte när det är dåligt väder och vi helst vill hålla oss inne. En inomhusfavorit förutom att testa min mammas tålamod hela tiden och göra allt som jag vet att jag inte får göra är för tillfället är att rita. Jag sitter såklart inte så värst länge men de minuterna är guld värda enligt min mamma.

Utomhus trivs jag jättebra. Där kan jag springa av mig rejält och om förmiddagarna går vi ofta bort till en lekplats och busar med Malte och åker rutchkana. Jag har äntligen vågat släppa mammas hand och åker helt själv nu. Modigt värre. Något av det bästa med att bo i Gemla är att det finns så många traktorer här. Det är för tillfället det bästa jag vet och "dado" är det första jag säger när jag vaknar på morgonen efter att jag ropat på mamma, såklart. I veckan fick jag en egen leksakstraktor av mormor. Lyckan är stor! Både mormor och farmor är fortfarande duktiga på att skämma bort mig. Jag får saker hela tiden. Mormor och Måfa Kari var i Turkiet för lite sen och då fick jag bland annat en superfin adidasdress. Farmor var i Ullared härom helgen och jag fick en hel kasse full av fina grejer. Har jag sagt att jag har världens bästa mormor och farmor förresten!!!???Höstens aktiviteter i form av öppna förskolan och sång i kyrkan har dragit igång och det behövs för att ett energiknippe som jag ska bli tillräckligt stimulerad. Det mysigaste av allt med sången förutom att man träffar massa barn från byn och sjunger och har det jätteroligt är att storkusin Maja och hennes mamma och lillasyster också är där. Vi ska försöka gå på sången för både små barn och den sången och pyssel- och lekstunden som är för både små och stora. När det var många större barn var jag lite blyg och mammig men när jag känt av miljön och atmosfären blev jag vanliga busiga Wian igen. Bland små barn tar jag för mig men när det är en massa stora barn backar jag och är väldigt avvaktande. Man ska ha respekt för de som är större än en själv- men jag ska försöka att inte vara lika blyg framöver. Nästa gång kanske jag inte behöver hålla i mamma kramaktigt den första halvtimman. Det är tur jag har kusinerna där som jag ju känner och tycker om. Maja är en trygg och go kusin som jag ser upp till och vars famn jag till och med byter ut mammas mot då och då. Det blir nog mycket bus med Maja och Mollie i höst eftersom deras mamma också är mammaledig. Jippi. Även om hon är mycket äldre än mig har vi jätteroligt tillsammans och snart kan även lilla Mollie vara med och leka. Det är mysigt att hösten är här. Vi tänder ljus, myser ner oss i soffan och bara njuter av varandras sällskap. Malte har inte vant sig vid regn och rusk än. Han tycker det är lite jobbigt men han får ju bra göra sina hehov ute och det hade jag också tyckt varit lite kallt och otäckt. Eftersom jag tycker lite synd om honom delar jag ibland med mig av min vagn. Det enda jag jag tycker är jobbigt med att hösten är här är att Thailand närmar sig. Att Thailandresan närmar sig är ju såklart jättespännande men i och med att den närmar sig betyder det att jag måste vaccineras. Den första är sån tur är avklarad men jag ska få ett stick till i benet. Jag förstår fortfarande inte vad mamma menar när hon säger att det är för ditt eget bästa lille vän. Vad menar hon med det egentligen? Det enda jag förstår är att utan stick i benet kan man inte följa med till Thailand och det vill jag ju självklart inte missa så det är bara att bita ihop.

På återseende!

Wianbus

Tillbaka i vardagen

Nu är vi tillbaka i vardagen efter tre veckors gemensam semester. På miljarders med sätt var det underbart att vara lediga hela familjen men på ett sätt är det faktiskt ganska skönt att vara tillbaka i vardagen. Vi människor behöver ju rutin. Visst är det jätteroligt att man har kunnat göra saker och träffa folk man inte annars hinner träffa lika ofta. Jennie är en bland de folket. Hon är en superrolig lektant och jag trivs bra i hennes sällskap. Där finns alltid hyss att hitta på. Särskilt när man heter Wian Wiberg. Sist var även lilla Lykke och hälsade på samtidigt hos Jennie och Lykke och jag ska i alla fall försöka träffas ofta till hösten, för hennes mamma är ju också mammaledig. Men men, det kommer en dag då även min lilla mamma måste jobba och vi inte kan ha vårt mys på samma lyxnivå men sånt är livet men vi trivs ju bra jag och mamma med vår "mamma-Wian-vardag". Jag och mamma har det oftast med betoning på oftast- jättemysigt tillsammans om dagarna, men det är tydligen en liten Wian som börjat testa sin mammas tålamod och hennes gränser heeeela tiden. Återkommer till det när jag berättat om vad vi hittade på den resterande tiden av pappas semester.

Lilla Mollie-mus (min minstaste kusin) döptes en solig dag då getingarna trivdes som bäst. Alla sprang som tokar för att inte getingarna skulle bita oss barn- och framförallt mig eftersom det ju kan vara så farligt för mig. Förutom alla förbaskade getingar som hittade in så fort en dörr öppnades en kort stund så var det en jättemysig dag och ett jättefint dop. Hela kusinskaran- den sidan släkten var samlad och det åts en massa gott och jag hade skojigt- särskilt när jag fick sitta och klinka på pianot. Sen var det några hemmadagar med jobb i källaren och en massa bus med Nore. För ett kort tag sen hände nämligen två jättetragiska olyckor med Nores farfar och farbror. Farfarn flög till himlen för han blev biten av en massa getingar och hatet mot de otäcka flygfäna blev större än någonsin. Ofattbart inträffade samma dag en bilolycka med Nores farbror som gjorde att han också fick flyga till himlen. Vi hoppas och tror att de har det bra uppe i himlen, de har ju i alla fall varandra och behöver inte känna sig ensamma. Många tankar har gått åt de som dem lämnade efter sig och det går inte sätta ord på denna stora tragedi och sorgen som den medför. Vi tyckte alla att Nore hade det roligare hos oss när allt detta hände. Man behöver hjälp med en massa saker när man flyger till himlen förstår ni, mamma kallar sånt för onda, praktiska måsten som måste fixas.

Jag fick känna på att han en storebror i några dagar- och att få dela med mig av min mamma och pappa. Det gick hur bra som helst då vi ju stormtrivs i varandras sällskap. Nore känns förvisso som min storebror hela tiden eftersom vi ses och har roligt ihop så ofta. Han är min allra bästa vän och det är han jag har roligast med och ser upp till mest. Han lärde mig under de dagarna hur man gör när man kör med Bobby-caren. Äntligen! Nu får man akta tårna när jag sitter vid ratten. Lugnaste tiden på dygnet förutom när jag sover är när jag sitter i vagnen. Helst av allt vill jag hålla i Maltes koppel när vi är ute och promenixar. Idag blev jag så rädd att jag nästan gjorde ner mig när en hund kom nära och skällde som bara den och Malte ryckte tag i kopplet för att visa att han skyddade något dyrbart. Konstigt nog höll jag kvar kopplet. Jag blev kanske så rädd att jag stelnade- hela jag, så även handen där kopplet hölls. Barnen och föräldrarna som jag och mamma träffade mycket när jag var yngre var hos oss på grillkväll. Det busades som aldrig förr och det var jätteroligt att träffa Albert, Elton och Meja med familjer igen. Det var inte lätt att få alla barnen på ett och samma ställe, stilla, samtidigt. Här är i alla fall jag och Elton. Alla de andra tre ska skolas in på dagis nu. Jag verkar vara den enda ungen som har turen att få vara hemma och trotsa min mamma några månader till. Det är tur att mamma älskar mig mer än något annat, säger hon, annars hade hon blivit tokig på mig.

Med "Nicke nyfiken" laddad i min alldeles egna bärbara DVD, färdkost, böcker och andra leksaker, en fullpackad bil och världens duktigaste och goaste hund bar det av till Sälen. En tripp som till mammas och pappas stora förvåning endast tog nio timmar, med två stopp och gick över förväntan. Jag var världens duktigaste kille i bilen och det är tur att jag har en sån uppfinningsrik pappa för annars hade det inte varit skönt att ta en tupplur i bilen. När jag är riktigt avslappnad och sover djupt orkar inte nacken jobba och jag sjunker annars ihop till en liten ostbåge. Det är inte lätt må jag säga att sitta still så länge när man har myror i brallorna och spring i benen precis hela tiden under sin vakna tid på dygnet men allas vår räddning var "Nicke nyfiken". Jag ser mycket av mig själv i denna lilla nyfikna filur och på något konstigt vänster blev det inte så mycket som en enda protest under bilfärden till Sälen där morbror Daniel, Sus och twinsen väntade på oss. Vi hade underbara dagar i de svenska fjällen och vackrare natur får man leta efter. Resans höjdpunkt, förutom att jag fick busa med mina kusiner i flera dagar var skogens alla dundergoda blåbär. Pappa var en riktig hejare på att plocka bär och jag lärde mig fort. Blå på alla kroppsdelar som saknade kläder och en mage full av blåbär var resultatet varje dag när vi traskat i skogen. Det grillades korv, picknickades i skogen, promenerades i den fina naturen, fiskades och njöts av livet. Dessvärre fick vi ingen fisk- men det var väl han den dära Guds sätt att skipa rättvisa då vi förra året samma helg- drog upp hur mycket fisk som helst. Endast en eftermiddag kissade det från himlen, annars var vädret inget att klaga över. Dagarna spenderades därför utomhus och kvällarna bestod av mat, dryck, spel, prat och bastu i den supermysiga stugan som vi hyrde. De vuxna sa att vi barn skötte oss exemplariskt och nätterna gick jättebra- trots något trång boyta och lyckades inte väcka varandra mer än någon gång under alla nätterna.

Underbart är kort och efter fyra nätter och tre dagar var det dags för hemfärd. Mamma och pappa var övertygade om att det var en engångsgrej det där att jag satt som ett ljus i bilen och var jätteduktig. Jag var ju därför tvungen att bevisa för dem att så inte var fallet. Hemfärden gick som en dans och det beslutades därför att förutom de nio timmars bilfärd vi hade hem, skulle spetsas och utmanas lite extra med en avstickare till Ullared. Om inte bilen var fullproppad när vi begav oss hemåt kan jag lova att den så var- när vi satte oss för att åka hem till Gemla. Jag och pappa gick runt och tittade på folk och plockade ner en del trevligt i vagnen medan mamma sprang runt som en tokkärring och jag behöver nog inte ens berätta att vagnen var överfull när hon var klar. Trots att vi kom dit bara lite drygt en timma innan stängning lyckades hon springa igenom alla avdelningar och fylla vagnen med förnödenheter. Frågar man pappa så skulle han självklart inte kalla allt som handlades för förnödenheter. Det är ju några saker som skiljer mannen och kvinnan åt. Jag har inte lärt mig allt än men pappa säger att han ska lära mig vad förnödenheter är, en vacker dag. Denna dag var inte vacker för regnet öste ner hela hemvägen men en mer glad mamma än vanligt var inte fel att få hem nu när pappa skulle börja jobba igen och vi skulle tillbaka till vardagen igen.

Det har efter att pappa börjat jobba igen varit lite annorlunda här hemma. Jag vet inte varför men något säger mig att jag ska testa min mammas tålamod och gränser i stort sett hela tiden. Jag är ju en stor kille nu och vet precis vad jag får- och inte får göra men det är så hiskeligt roligt att prova och se mammas reaktion. Mamma tycker dock att det inte hjälper hur hon reagerar för hur hon än tar situationen så börjar jag skratta och lyssnar inte för fem sekunder. Hon säger att öronen ska man lyssna med- det är därför man har öron, men jag bara skrattar och har redan börjat planera nästa hyss. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur länge jag ska vara så här "jobbig", som mamma och pappa kallar det. Det beror på hur länge mamma och pappa orkar. Jag vill ju så klart inte att de ska vara arga på mig men det är så otroligt roligt att retas med dem. Farmor berättade att pappa var precis likadan när han var liten och att hon kommer ihåg att hon tänkte som så att bara han sköter sig när han är i andras sällskap. Det kan många intyga att det, det gör jag i alla fall. Det är bara mamma och pappa som är roliga att busa med lite extra. Jag måste ju kolla var gränsen går- annars vet jag ju aldrig när det är dags att sluta. Jag tycker förresten att pappa inte får bli så arg på mig- för han var ju precis lika dan- om inte ännu busigare själv när han var en liten grabb som mig. Även om det just nu är krävande att vara mina föräldrar så får de sig många skratt sån tur väl är. Jag är ju när allt kommer omkring en väldans go unge. Barn är busiga. Punkt slut.

Mina föräldrar har med andra ord mycket att göra nu och det är nu det tydligen är dags att börja fostra mig. De säger att det är tur att jag är så söt och att jag gör allt med glimten i ögat för även om jag är en liten rackarunge nu så skulle de ju inte byta bort mig för allt i världen. Det är ju det jag vet- det är ju därför jag kan bete mig lite som jag vill ibland. När dagen är till ända och jag sover är mamma och pappa helt förstörda. Detta beror dock inte enbart på att de har ett litet yrväder till son, utan för att de har en källare som renoveras för fullt och de vill så gärna att den ska stå färdig snart. Det är roligt när man får vara med och hjälpa till för att "danga" har ju länge varit en utav mina favoritsysselsättningar. Det är mindre roligt när pappa försvinner ner i källaren. Jag ropar "Daaada" ner mot källaren, men grinden gör pappa oåtkomlig när han är nere och jobbar. Det är tur det finns något som heter sömn då batterierna laddas upp igen för att fungera när nästa dag gryr och nya upptåg, hyss och utmaningar tar fart.

Faster Pauline och hennes David fick vara vittnen för att jag beter mig hela annorlunda när mamma och pappa är med. De satt barnvakt hos mig när mamma och pappa dansade loss och var med och firade Måns föräldrars bröllop. Lovisa och Marcus som de heter hade ordnat ett sagobröllop och en jätterolig bröllopsfest för släkt och vänner och mamma och pappa hade jätteroligt trots att dagen efter var seg. Vid frukostbordet morgonen efter upptäckte min faster att jag inte riktigt var samma unge som hon passat kvällen innan. Vi hade i alla fall en supermysig lördag tillsammans. Det är ju inte varje lördag som lyxas till av att få leka med faster Pauline som skulle ha en medalj i barnpassning. Hon är superduktig och mamma och pappa kunde slappna av på den roliga och barnfria festen. Jag fick härom dagen även turen att passas av min andra faster och hennes prinsessor Maja och Mollie. Vi lekte en hel dag hos dem, på andra sidan Gemla när mamma och pappa tog farväl av Nores farfar och farbror. Faster Weronica är ju självkart också en superbarnvakt men hon har ju egna barn och helt förståeligt har man inte inte samma energi och tid att lägga ALL uppmärksamhet på bara mig. Hur som helst så är det få förunnat att han en så stor och härlig släkt som alltid ställer upp. Tack för att ni finns.

Nu längtar vi lite till den riktiga hösten, i alla fall jag och mamma. Hösten är för er som inte vet- årets mysigaste årtid. Visst har jag älskat sommarens sol och bad men man kan faktiskt bada även om det inte är sommar. Idag var jag, mamma, moster och Nore i simhallen och busade av oss. Det tog på mina krafter vill jag lova. Två timmars vila efter simmet och efter kvällsmaten orkade jag inte busa med pappa som jag brukar på kvällskvisten utan somnade gott i min säng.

Det känns jättekonstigt att Nore ska börja dagis nu till hösten. Jag och mamma är ju så vana vid att få träffa han och moster så ofta. Vi kommer få abstinens hela högen. Men han lär sig säkert ännu mera roligheter som jag ju såklart räknar med att han för vidare till kusse.

Jag äter som en häst nu för tiden. Men BARA när jag får äta själv. Det går som det går, men som vi ju alla vet- ger övning färdighet.

Varma kramar från en riktigt, riktigt busig med helt underbart livligt go- liten Wian

(Ps. bilden ovan visar tydligt rävarna bakom vardera öra... de syns ju på långa vägar).