Babbelfisen Wian

Jag har blivit en barmhärtig liten samarit för allt som jag tycker passar i soporna slänger jag där. Jättebra tycker mamma och pappa men de får ha koll på vad det är jag slänger. Det började med blöjan och toarullar men så fort jag hittar nåt jag tycker ser ut som skräp går jag och slänger det. Ser ingen vuxen mig blir jag tokarg för av någon anledning har pappa satt dit barnsäkra låd- och skåpstopp. Det som är det bästa med att slänga saker är att jag garanterat får applåder och då applåderar jag själv stolt och tycker att jag varit jätteduktig. Saker som är "aj-aj", exempelvis tvbänken med dvd, förstärkare med mera vet jag är "aj-aj" och därför öppnar jag för att sedan stänga igen och så applåderar jag åt mig själv. Något som gör mig fruktansvärt arg är när jag försöker klättra upp i soffan hemma. Det behövs lite mer träning för att jag ska lyckas men än så länge står jag bara och gnäller och ibland skriker jag av frustration då jag så gärna vill upp i den. Ibland får jag hjälp upp men än så länge har jag ingen koll på hur jag tar mig ner och anledningen till varför jag vill upp i soffan är för att det är roligt att ställa sig upp och hoppa i den. Detta är dock strängt förbjudet enligt mina föräldrar och då blir jag ännu argare när de efter att jag väl fått komma upp- tar ner mig från soffan. Livet är hårt för en Wian som snart hunnit bli 15 månader ung.

Dagarna är minst sagt händelserika och jag sitter inte stilla många sekunder. Men när jag är trött så sover jag var som helst. Här i en kundvagn när mamma handlade. Det var tur hon inte skulle storhandla för det fick inte plats på mycket annat i vagnen...Oj oj oj vad det babblas på Bokvägen vill vi lova. Vissa ord är lätta att förstå men ibland förstår varken mamma eller pappa vad jag säger. Ett sådant ord är "dåne". Man trodde först att det betydde "gå ner"- för många gånger säger jag det när jag är i en famn och betoningen låter precis som när man säger gå ner. Men sen när mormor frågade mig vad det betyder och hon sa att jag kanske säger Daniel- så sa jag samma ord "dåne" flera gånger. En del ord kan ju betyda mycket men mamma och pappa grubblar lite över detta ord.

"Bam" betyder farligt och varmt. Det är ordet jag använder för fullt när det är matdags. Väldigt många grejer låtsas jag att jag inte gjorde med flit- då säger jag "oj-då", och låtsas att det är en olyckshändelse när exempelvis tallriken flyger i golvet...

"Måmo" är mitt absoluta favoritord. Det kan ha att göra med att hon ju är min stora favorit som jag tycker om att säga just det ordet. Jag har på sistone även lyckats klämma fram "Nojje"- som såklart betyder kusin Nore och "tats" som betyder tack är något jag älskar att säga. Det är ju otroligt mycket just nu som är lite farligt och då säger mamma och pappa att jag ska ta det försiktigt. Jag har lyckats härma även detta ord- trots att det är ett ganska svårt ord. "Bedittit" är min verison av försiktigt.

Min stora favorit mormor- fick jag sova över hos i helgen. Mamma och pappa var och dansade i parken och då liveband spelade och vuxendricka intogs, var det inte särskilt barnvänligt. Jag och mormor hade en riktig myskväll och jag somnade gott i vanlig "nattningstid", efter en rolig eftermiddag med bus hos både Nore och mormor. Jag vaknade dock efter nån timme och var sugen på att titta på fotbolls-VM och äta chips med mormor. Det är aldrig fel att vara bortlämnad för då blir det alltid lite extra mysigt. Min mamma och pappa saknade mig jättemycket innan jag väl kom hem igen på söndagen. Lördagkvällen med fotbolls-VM och allt bus tog dock på mina krafter och jag sov när jag kom hem vid middagstid, sov när mamma åkte och jobbade och sov när hon kom hem. En snyftandes mamma stod och klappade mig på huvudet och gosade med en sovandes Wian som hon saknat jättemycket. Självklart var jag vaken några timmar mellan sovpassen och då stod bus på schemat med pappa. I helgen var godingarna Olsson och Sara här och hälsade på. Det blev en kort visit den här gången men till midsommar får vi träffa dem flera dagar- det ska bli superkul tycker vi i vår familj.

Förra helgen kom kusin Maja hem från lasarettet med en gipsad arm. Stackars Maja... Vi var där och lämnade lite "krya-på-dig" gotte som hon hittade vid dörren när hon kom hem. Minstingkusinen och sockersötisen Mollie har blivit lite större och är jättelik sin mamma. Det är tur tycker jag eftersom Maja är slående lik sin pappa så faster Weronica är nog glad att de fick "en av varje".

På tal om bebisar så var mina kusiner från Falun och hälsade på förra helgen. De har vuxit jättemycket och är ena riktiga solstrålar. Nore och jag är stolta över våra kusiner. Här är Nore och Bim. Underbart är dock kort och snart var det dags för dem att åka hem igen och fira sin storebror som tog studenten. Det blev dubbelt studentfirande för de små sessorna då vi uppvaktade mammas kusin Jessica då hon tog studenten. Med en kväll full av mat, dryck, paketöppning, dans och trummträning (morbror Daniel försökte lära mig att spela trummor), somnade jag gott i bilen hem. Det är roligt att vara på kalas men det tar på ett litet barns små krafter.
Pappa har spelat sin sista match innan sommaruppehållet. Självklart var vi där och hejade fram fyra mål- varav ett som pappa stod för. Jag blev allt lite stolt. Trots att jag hade med mig min egna boll och trots att Nore också kom dit var jag mest intresserad av att springa in på planen...som vanligt.
Nu blir det nog snart fint väder igen. Härligt tycker jag. Sommaren kom och gick lika fort men vi hann få upp poolen i trädgården och jag och Nore busade och hade roligt när solen sken och det var som varmast. Skönt att svalka sig men i och med mastocytosen får jag ju inte bada kallt. Kan ni tro jag var frustrerad när Nore fick hoppa i medan mamma och moster sprang med varmvatten för att det skulle bli lite behagligare värme i vattnet. Väl i poolen efter en väntan som kändes som en evighet halkade jag och blev lite rädd. Efter det stod jag mest utanför poolen och kollade in när Nore plaskade och själv gick det lika bra att stå utanför poolen och hälla vatten över sig. Nu skiner solen loite smått och det finns hopp om en sommar även i år- då är det dags att bada i poolen igen. Å gungan tycker jag jättemycket om. Lekborgen som jag fick av måmo o måffa Kari börjar jag få kläm på och den kommer jag ha jätteroligt med. Sommaren är underbar!!!
Klibbiga kramar från energiknippet och babbelfisen Wian

Välkommen underbara värme och sol

Sommaren verkar vara här och jag är lycklig som få när jag springer runt i det fina vädret. Det är sååå skönt att slippa ha massa kläder på sig. Skönast är att bra springa runt i blöja och t-shirt men när man ska iväg är det bäst att man klär sig lite anständigt. Jag älskar att springa runt i vår trädgård. Jag kan inte smita men det finns så klart andra farligheter. Invid trappen har mamma och pappa lagt singel och gjort fint men jag ser till att det blir lite utspridning på stenarna och stoppar såklart en och en annan i munnen. Det är roligt tycker jag, men inte mina föräldrar. Jag tänkte de kunde fatta vinken när jag sitter med spann och spade och försöker gräva bland stenarna- HALLÅ- jag vill ju ha en sandlåda!!!! Jag har en sandlåda i min lilla lekhörna i vår trädgård men den är inte gjord igår kan jag lova. Pappa har lovat att när det finns en stund över- ska han bygga mig en ny.

Min alldeles egna gunga som äntligen hänger i ett utav våra stora träd går dock inte av för hackor. Det är sååå roligt att "ginga"- särskilt när jag får ha en boll i famnen. Förutom att jag ibland fäller en tår för saknaden av en sandlåda har jag det riktigt mysigt och roligt i min lilla lekhörna. Spadar, spannar, lastbilar med mera är roliga påfund men det är inte heller här något som slår bollen. Skulle jag komma in i en leksaksaffär där det fanns miljontals leksaker att välja bland skulle jag definitivt välja en fotboll. Det bara ligger i min natur på nåt vis.

Tack vare det underbara vädret som äntligen har hittat till Sverige och Gemla gör att dagarna trillar på i skrämmande fart. Det finns alltid något att göra och jag blir inte rastlös för fem öre. I veckan var det till och med så pass bra väder att det fick bli premiär på Evedalsbadet. Vattnet var dock alldeles för kallt i min smak men det gick an att gå i och doppa fossingarna och plaska lite. Mormor, moster och Nore var med oss men det som roade mig mest var som ni kanske kan gissa- min fotboll. Mormors solstol var rolig att klättra upp och sätta sig i också.

Det finns mycket mer att göra utomhus även om jag har ett hav av leksaker och en oftast leksugen mamma hemma, men inomhus görs utrymme för fler hyss. EEEEEmil- kanske jag skulle ha hetat i alla fall...hihi. Nä då- mitt namn kan ingen ta ifrån mig- min fina Emil-mössa duger fint. Jag har börjat klättra på allt som går att klättra på- ibland går det bra men ibland går det åt pipsvängen.... Mitt huvud får stå ut med en hel del... men man måste ju prova på saker och ting för att kunna ta lärdom av det. Ett roligt hyss jag kom på idag är att tömma förvaringsboxarna och slänga ner innehållet i källartrappen. Kanske får pappa bygga en snickerboa istället för en sandlåda.....

Mormor tyckte att både jag och kusínen skulle ha varsin Emilmössa och det tycker jag var bra- för det är faktiskt Nore som lär mig alla hyss. Pssst...Berätta inte för Nore att jag avslöjat vår hemlis....

Äntligen fick vi tid hos doktorn för att kolla mitt tungband och precis som mamma anade- har jag för kort sådant. Hade det inte varit för min mastocytos som säger att jag löper hög risk att bli dålig av att bli sövd och bedövningsmedel- hade doktorn klippt av det direkt- men det var ju såklart inte värt att riskera något. Det beslutades att vi ska ligga lågt tills vi märker om talet påverkas- i sådana fall går det säkert lösa utan bedövning men vem vet- jag kanske blir av med min mastocytos snabbare än väntat och då är ju tungbandsproblemet indirekt löst. Det som var allra bäst med besöket hos farbror doktorn var att vårdcentralen bor granne med Strandbjörket där det självklart hanns med att lekas lite innan det bar hemåt. Det har blivit en del fotbollstittande på sistone. Som ni kanske förstår- inte mig emot. Både pappa och Nores pappa spelar ibland matcher om kvällarna. Tyvärr får inte jag gå innanför de visa strecken...tråkigt.... Men men... det kommer en dag då jag debuterar i Gransholms IF- det kan jag lova. Av matcherna vi skådat har dessvärre endast en match och publiken med den- klarat sig ifrån regnet. Men vad gör det när jag fått nya fina gummistövlar av mormor- vattenpölar är otroligt facinerande tycker jag.

En sak jag gillar med min mamma är att hon oftast....med betoning på oftast... planerar ganska bra. Vi slår ofta två flugor i en smäll när vi är inne i stan. När pappa exempelvis spelade match i närheten av där min faster Pauline bor- passade vi på att gästa dem med ett besök. Det var nog inte sista gången för där bjöds på god kvällsmat. Serveras det något riktigt gott ser jag ut så här när jag äter.I övrigt går veckorna i ganska lugnt tempo för tillfället. Inte i lugnt tempo som sådant men det är inte lika mycket saker inplanerade nu för tiden. Många mammor har börjat jobba igen vilket leder till att de och deras barn inte har möjlighet att ses så ofta längre. Sån tur är har jag ju min Nore och så har vi ju sån himla tur att vår mormor har möjlighet att träffa oss så mycket också. Vad vore livet utan hennes goda fika och mysiga sällskap!!?? Det blir liiiite annat bus också såklart- Måns och hans mamma träffar vi till exempel ibland- men eftersom de valt en håla långt ifrån vår håla- krävs det lite mer planering. Sen är det ju alltid så att man önskar man kunde träffa alla man tycker om oftare- alla kusiner på pappas sida till exempel. Det är dock svårt att få ihop träffar ibland då det kan låta som att man som mamma och barn har all tid i världen för roligheter. Men jag kan tala om att tiden alla gånger faktiskt inte räcker till för oss heller. Oftast blir det spontangrejer rätt så ofta nu mera- och det gillar vi- både jag och mamma. Vi var ganska bundna ett tag efter scheman och måsten- inga livsviktiga sådana men det var ändå sådant vi ville göra som babysim, sång i kyrkan, förädlragrupp med mera. Jag måste erkänna att det är rätt skönt att bara ta resten av tiden vi har på heltid tillsammans för vad en är och inte planera så mycket. Däremot har helgerna varit ganska fullspäckade på sistone- vilket förmodligen har att göra med att renoveringen har legat på vila några veckor men snart är det dags igen- så jag nån gång får mitt förbaskade badkar. Det är ju självklart superkul att träffa folk också men man kan inte få allt här i världen har jag hört..hehe.

Nyssens var det mors dag och jag köpte jag en jättefin morsdagtårta till min lilla mamma denna dag. Tyvärr fick jag inte chansen att smaka då små pojkar tydligen måste gå och lägga sig om kvällarna innan man blir övertrött, och eftersom mamma och pappa inte var fikasugna på dagen - men väl var kanske det för det var visst nötter i tårtan. Nåja- mamma blev glad i alla fall och pappa skämde bort henne med två sovmorgnar den helgen. Ena morgonen stod frukosten serverad när hon vaknade och andra morgonen blev det hotellfrukost i Hovmantorp hos Måns och hans familj eftersom vi var där på kvällen och grillade, umgicks och övernattade. Tänk när jag är så stor att jag får sova över själv hos Måns... Först och främst blir det nog att jag och Nore sover över hos mormor tillsmmans- skavis eller jämte mormor i hennes säng. Det är något jag längtar till. Samma helg som det var bus i Hovet var Jennie och Henrik (aka Tarzan) på besök och åt kvällmat och busade med mig innan jag somnade. I goda vänners sällskap, lek och bus. Så ser oftast helgerna ut om inte det är något annat särskilt- härom helgen jobbade mamma tillexempel vilket gör helgen lite lugnare.

Nu till helgen kommer mina älskade små tvillingkusiner på besök igen. Det går inte beskriva i ord hur mycket vi längtar efter dem mellan gångerna vi ses. Puss och kram till Nikki och Bim och till alla er andra också såklart. Extra många pussar och krya-på-kramar till kusin Maja som trillade och bröt armen och till Maltes bästis Elvis som slog sig och fick ajaj och var tvungen att opereras.

Wian

Mycket att uppdatera er med

Jag har äntligen fått mig en alldeles egen fotboll. Eller två stycken rättare sagt. En som jag har ute och en som jag har inne. Fråga inte varför men just en fotboll har jag inte haft tidigare, bara en massa andra bollar, bland annat 300 stycken i bollhavet. De mjuka fotbollarna från IKEA går an men med riktiga studsande fotbollar är det ju något visst. Pappa skulle spela fotbollsmatch härom veckan och när jag och mamma var och handlade innan matchen fick jag syn på fotbollarna och hade ALDRIG gett mig om jag inte fått en boll med mig hem. När pappa spelade match lekte jag och mamma med min boll och det var nog inte sista gången vi följde med och supportade pappsen på planen. Hemma kastar jag riktiga inkast med bollen, säger ”dang” och tar upp den igen, kastar, ”dang” och tar upp den på nytt…om och om igen.

Det är så otroligt roligt med bollar och för till tillfället är det- och Mora Träsk mina bästistar. Mamma förstår mig precis när jag pekar på tv:n och säger ”uhuh”, så sätter hon på de roliga, sjungande gubbarna. Hoppas bara inte det är farligt för ögonen att stå och digga till Mora Träsk varje dag. Mamma undrar om jag försöker hoppa in i tv:n ibland. Kanske behöver jag skaffa mig såna fina glasögon som mormor har eller också så slutar det kanske att allt mitt Mora-Träsk-tittande leder till att jag måste skaffa mig såna. Äh, kan ni inte bara förstå att jag tycker om att stå nära och kolla!!??

Jag har hunnit få två kindtänder till så nu har jag elva tänder som jag för tillfället går med på att få borstade. Tricket är att man måste byta tandkräm ibland, för den är ju himla god att sutta i sig. I övrigt protesterar jag gärna mot det mesta nu för tiden. Jag testar min mamma hela tiden men hon visar ofta tydligt gränserna men det är ju fantastiskt roligt att testa. När det väl kommer till kritan är det dock hos mamma jag helst vill vara. Jag har blivit lite mammig igen och vid nya situationer och miljöer iakttar och avvaktar jag gärna en stund i mammas famn eller tätt tryckt mot hennes ben innan jag känner mig trygg och varm i kläderna.

Vi har firat valborg med mormor, moster med familj, Kari och Emma med familj. Alla sov över hos mormor och hade en superdag/kväll. Vi smågrabbar fick så klart gå och lägga oss lite tidigare men innan dess busades det flitigt. Jag studerade Melvin och Nore noga men den här gången kunde jag ju vara med och leka på riktigt med de stora grabbarna. Av Melvin fick jag lego i ettårspresent. Han är för snäll och go den killen.

Härom veckan var det avslutning på sången och sista gången var extra rolig för då slapp vi vara i församlingshemmet. Vi åkte till Kronobergs lantgård och tittade på alla djuren. Det var jätteroligt tyckte både jag och mamma, särkilt när korna blev släppta på grönbete och de muade som bara den. Anna och Micke har vi träffat och grillat och haft trevligt med. Det är roligt när mamma och pappa har vänner här men jag blir ju lite ledsen när jag måste gå och lägga mig för jag vill ju helst inte missa något. Tanterna Maria, Camilla, Linn och hennes och Jimmys söta lilla Lykke träffade vi också för lite sen. Även av dem fick jag finfina ettårspresenter och en massa uppmärksamhet- två saker jag gillar skarpt. Alla i min närhet är så fantastiskt snälla.

Lite bus i Tås med Nore, Måns och Elly har det också blivit. Favoritstället hos Nore är hans fina lilla hus. Just den här gången var det majskrokskalas i Tås. Vi grabbar slogs om majskrokarna då det bjöds på en hel skål med allas våran favorit. Den som var snabbast och glupskast vann- men jag tror vi alla var rätt nöjda när skålen var tom. Ni som är föräldrar, blivande föräldrar, mor-och farföräldrar och ni som har anknytning till småbarn på nåt vänster. Köp hem majskrokar. Det är det bästa småbarn vet. De är bra till det mesta, de tröstar, mättar (en stund) och roar på ett i vuxna ögon obegripligt sätt.

Pappa och hans kompis har varit i London på grabbweekend. Nästa gång får nog jag följa med pappa och titta på fotboll. Det verkade som att de hade en jättebra och rolig helg men saknaden efter sin familj var stor. Saknaden var ömsesidig. Jag och mamma hade det jättemysigt här hemma i vår ensamhet men vi saknade ju pappa jättemycket..särskilt på eftermiddagarna och kvällarna. Om dagarna är vi ju vana vid att inte träffa pappa så mycket så visst saknade vi honom extra mycket när vi nu heller inte fick träffa honom om kvällarna…. Han kom i alla fall helnöjd hem med finfina presenter från London. Jag fick världens tuffaste jeans och en jättefin stickad luvtröja. Två leksaker fick jag också- en superhäftig säl som jag ska ha i badkaret och en hamster som springer runt i en genomskinlig boll. Mamma fick en jättegod parfym, lite underkläder och en superfin klänning. Han handlade lite till sig själv också förstås- parfym och skor. Fast det viktigaste var ju att han fick komma iväg och bara ha lite semester och gå på fotboll och göra sånt som han gillar. Nu har han laddat batterierna och är redo för renovering igen.

En utav kvällarna som pappa var i London var mamma på tjejfest så då fick jag äran att busa och sova hos farmor och farfar. Vi hade som vanligt jättemysigt, trots att jag blev jätteledsen när mamma gick. Hon lovade ju att hon skulle komma tillbaka och hämta mig morgonen efter och som vanligt stod hon för sitt ord.

Nikki och Bim har varit och hälsat på nästan en hel vecka. Vi har träffat dem varje dag och gosat och busat. De börjar bli stora de små töserna. Snart halvåret. Känns som igår då vi skyndade hem till mormor för bebisvaka och vi fick den underbara nyheten om att världens sötaste flickor kommit till världen. Mestadels har det blivit mysiga dagar hos mormor med morbror, Sus, moster och kusinerna.

En eftermiddag var vi ute i Tås och grillade korv vid vattnet. Vi hade tur med vädret och hade det helhärligt. Men den som nog trivdes bäst och hade roligast var nog faktiskt Malte.

Varje gång det är dags för dem att åka hem igen blir jag och mamma lite ledsna i ögat. Önskar att de bodde närmre så vi fick träffa dem oftare. Fast nu dröjer det bara några veckor till nästa gång. I juni är det vår tur att åka och hälsa på dem, så då blir det en helhelg i Falun hos Falunfyran. Längtar redan. Min morbror Daniel är med allt rätt en stolt pappa till världens sötaste små flickor. Pappa har ju fyllt 30 år vilket vi firade hemma hos oss med nära och kära. Jag och mamma, eller mestadels mamma fixade och donade för att pappa skulle slippa göra för många kraftansträngningar hans stora dag till ära. Det var dock roligt att vara med och hjälpa till lite på en kant- för då fick man lite belöning. Festen bjöd på grillat, tårta, dryck, paket och massa trams. Gästerna tycker nog att det börjar bli dags att bli färdig med bastun snart för just bastu var temat i nästan alla presenterna. De, precis som vi tvivlar kanske på att det blir sommar över huvud taget i år och då kan ju en bastu vara skön att värma sig i och drömma sig bort till varmare breddgrader. Hur som helst var pappa och även vi andra och gästerna- helnöjda med kalaset. Jag, Nore och Maja busade så länge vi bara orkade. Det var supertrevligt på festen och de flesta satt uppe och umgicks och hade trevligt på vår altan nästan hela natten. Jag var dock en ovanligt orolig liten prick den natten så det slutade med att mamma fick gå upp och krypa ner bredvid mig för att jag skulle komma till ro. Dagen därpå njöt vi av en riktig familjemysdag hemma i Gemla. Det enda vi tog oss för förutom att bara mysa hemma var att promenera till kusinerna på Husarvägen för att smaska i oss rabarberpaj och gosa lite med Mollie och busa lite med Maja.

Det har varit dags för glasspinnepremiär. Detta skedde hos mormor när de stora grabbarna Melvin och Nore också var där. Inte kunde väl en stackars liten Wian sitta utan glass och titta på när de andra barnen åt. Nore och Melvin visste ju vad som väntade när mormor sa att vi skulle få glass och jag härmade deras reaktion och log snällt i väntan på något som visade sig vara väldigt gott.

Det är mycket sånt gottigt man får börja prova på nu när man är en stor kille. Chips är också en nyhet mina smaklökar har fått känna på. Å jag som tyckte livet var underbart när jag var en liten pojk och suttade mjölk från mamma. Herregud vad lite jag visste om världen och dess underbara utbud.

Den här veckan har börjat bra. Hemmamys på förmiddagen och den dagliga promenaden med Malte innan vi cyklade bort till faster Weronica och kusinerna för att tillsammans med dem busa av oss på öppna förskolan. Mamma tycker det är roligt att ha ytterligare en mammaledig mamma att umgås med och jag tycker såklart att det är roligt att träffa mina söta flickkusiner.

Eftersom jag och mamma har varit dåliga på att uppdatera bloggen på sistone fick det denna gången bli ett långt inlägg. Vi lovar att bättra oss för det är lätt att missa en del saker som hänt när man inte uppdaterar. Men det är inte alltid lätt att hinna med allt. Vi hoppas dock att vi den här gången har lyckats få med alla trevligheter och händelser- annars kommer det i nästa kapitel.

I övrigt är jag en pigg filur som numera halvspringer istället för att gå. Jag upptäcker fler och fler saker och livet blir bara roligare och roligare, men med utvecklingen kommer även fler farligheter. Livet är i alla fall otroligt roligt för en liten knat som mig och det syns och hörs långa vägar. Mamma och pappa är också oerhört nöjda och glada med livssituationen. "Vad vore livet utan mig"- brukar de säga.
Ses snart
Kramar och pussar

från Wian (snart 14 månader)

Tiden går och jag går, går och går!

Jag blir duktigare och duktigare på att gå. Från vardagsrummet in till lekrummet är inga problem. Jag har dessutom lärt mig att kliva i bollhavet på egen hand och där trivs jag som fisken i vattnet. Nu när jag fått en lagom stor bassäng till bollarna är det helmysigt att sitta där och sprattla. Ibland när jag är ute och traskar händer det dock att jag stannar upp mot en vägg eller en möbel för att vila och samla kraft men stegen i följd är många. Jag har i dagarna till och med lärt mig att resa mig upp utan hjälp. Jag sätter båda händerna i golvet och ställer mig upp med rumpan i vädret och hittar sakteligen balansen för att ställa mig upp. Oj oj vad det har hänt mycket med min utveckling på sistone.

För varje dag förstår jag mer och mer av vad mamma och pappa säger till mig. Ber de mig hämta bollen- gör jag det, likaså telefonen. Min förståelse går såklart inte hand i hand med det jag själv kan uttrycka men jag kopplar fler och fler ljud att forma till ord. Jag och kusin Nore lär oss utav varandra. Jag har lärt honom säga ”uuuuhhhhh” och han har lärt mig säga ”waaaaooouuu”.

Det nya nu är att skaka på huvudet till allt som jag inte vill göra eller vill ha. Samtidigt som mamma och pappa säger nej- skakar de ju alltid på huvudet- vilket även lilla jag har lärt mig. Det är skrämmande- tycker mamma och pappa hur mycket lilla jag redan kan och förstår.

De baciller som min kropp verkar vara mest mottaglig för är de som sätter sig i magen. Jag åkte härom helgen på ytterligare en magsjuka vilket betyder att det är tredje gången gillt i år. Nu får vi väl hoppas jag slipper allt vad magbacillusker, kräkningar och rännebajsning heter, på ett bra tag. I övrigt mår jag bra. Jag är en oerhört stolt liten grabb som knatar på och min mage är inte fullt lika elak längre. Visst kan jag behöva hjälp ibland med bajseriet och den stadiga efterrätten är fortfarande katrinplommonpurré men det går inte jämföra med tidigare.

Pappa har fått dit det fina staketet och nu sitter även grindarna på plats- så nu kan både jag och Malte springa runt i trädgården utan att riskera att rymma. Det är fortfarande lite knivigt att gå utomhus med skorna- framförallt på vår inte allt för jämna gräsmatta så ofta får jag hjälp av en hand eller min kära gåvagn. På mormors gräsmatta är det lite lättare att gå men även där kan jag ta hjälp av en vagn.

I veckorna har vi träffat och busat med nära och kära- däribland mormor, moster och kompisen Måns. Självklart har jag busat med min älskade kusin Nore som nog tycker att jag är lite roligare att leka med nu eftersom jag kan gå nu och helt plötsligt kan jag göra saker som han kan. Han förstår dock inte alltid att jag fortfarande inte kan allt som han kan men han är en duktig ”storebror” som håller mig i handen och visar mig hur man gör. När han vill att jag ska komma slår han handen på benet och pratar ”Norespråk” med mig och jag förstår- det är bara det att det tar lite tid. Till skillnad från min kusin lärde jag ju mig gå innan jag tänkte jag ska lära mig springa- höhö.

Det är jätteroligt att leka med andra barn men det är faktiskt inte bara barn som det är roligt att leka med. Som bekant är min pappa den roligaste som finns och den dära roliga tanten Anna var med mig och mamma i Strandbjörket en solig eftermiddag och förra veckan besökte vi tant Ida som visade oss hela Hovshaga runt. Det som är så härligt med tanter som Ida och Anna är att de själva inte har barn och man märker hur roligt de tycker det är när vi kommer på besök. Det finns ju på så vis lite extra tid för bara mig- och det tycker jag ju om…hihi. Även tant Jennie och Henrik har vi träffat i dagarna och de är också glada i mig och vise versa. Till Strandbjörket var nog förresten inte sista gången jag var och lekte. Min kusin Maja tycker också om att leka där. Vi sprang på dem när vi var där och min minstingkusin Mollie är fortfarande lika liten och söt som sist. Vi får nog ta och åka dit tillsammans nån dag så Maja kan lära mig hur man gör på alla lekställningarna och grejerna som ser så roliga ut. Jag trivs visserligen bra bara den finns en gunga.

Sen är det ju en himla tur att jag har min Malte. Han och jag har börjat busa riktigt bra nu. Vi "slåss" om en leksak ofta en boll och båda drar och sliter och Malte viftar på svansen och jag skrattar. Sen har jag börjat träna på att vara ute och gå med honom- eller åtminstone hålla i kopplet. Visst att jag kan gå nu- men det är skönast att sitta i vagnen än så länge- för ibland blir ju promenaderna jättelånga.

I helgen var pappa iväg en heldag på västkusten och fiskade. Han fick med sig fyra fina torskar hem och jag kan lova att de smakade finemang. Vi saknade såklart pappa när han var iväg men när han är iväg nånstans vet man ju att det delvis är för vår skull han gör det. När han jobbar tillexempel så ser han ju till att jag kan äta mig mätt och go och slippa gå med blöt blöja. Vuxna måste ju göra saker som de kanske egentligen inte vill göra- men så fungerar det tydligen här i livet. Jag tycker ju inte heller att allt är roligt men jag är ju fortfarande så pass liten att jag tror det hjälper att skrika och gnälla då. Som tidigare nämnt har jag fortfarande mycket, mycket, mycket…att lära. Inte bara den nyfångade torsken smälte i munnen utan det gjorde även IKEA-köttbullarna förra veckan. Det blev nämligen en tripp till IKEA med mormor, moster och Nore. Där åt vi inte bara goda köttbullar utan vi handlade lite nödvändigheter till hemmet också. Mamma tyckte inte att jag var någon bra hjälpreda när de nya vardagsrumsmöblerna skulle monteras ihop- för jag ville ha ALLA skruvar och verktyg. Hur som helst var det en fantastiskt trevlig utflykt och både mamma och pappa blev jättenöjda med våra inköp. Jag var nog den som minst uppskattade den nya tv-bänken med luckor för nu kan jag ju inte pilla på alla knappar på de otroligt roliga tekniska prylarna men det är nog bara en tidsfråga innan jag lär mig öppna även dem. Som bekant är jag ju en liten klåfingrig filur och nu har pappa till och med fått sätta barnlås på vitrinskåpet.

Det är fortfarande lite trixigt med min sömn. Somliga dagar behöver jag bara en vilostund men ibland behövs det definitivt två- vilket gör att min nattsömn är lite knasig nu. Min faster berättade att när min kusin Maja lärt sig gå- sov hon jättedåligt om nätterna och mamma och pappa tror att det kan bero lite på båda delarna. Hur det än är- så är det fantastiskt mysigt när mamma hämtar in mig sent på natten eller tidigt på morgonen och få ligga och sova några timmar mellan mina föräldrar. Att jag är lite orolig om nätterna är ju inget ovanligt. Mamma är van nu efter över ett år med lilla mig i familjen. Hon säger att hon nog lider av konstant sömnbrist för periodvis är det ju dessvärre något som stör mig om nätterna. Bland annat har jag fått min första kindtand som irriterade mig flera nätter innan den ville titta ut. Men min lilla mamma skulle inte byta ut mig mot hur mycket sömn som helst- det vet jag.

Jag är alltså lite drygt 13 månader ung, har 9 tänder, går galant och befinner mig i livets häftigaste utvecklingsfas. Hela livet är ju en enda stor utveckling.

Ha det så bra så hörs och ses vi snart igen.

Wian

Lycklig, lyckligare, lyckligast- stora målet är nått

Som nämnt tog jag ett steg, sedan två på min födelsedag men dock inte på egen vilja och eget begär. Däremot släppte jag för första gången på långfredagen när jag exakt var ett år och tio dagar gammal och gick några steg alldeles själv. Stegen har sedan dess bara blivit fler och fler och mitt mod och min skicklighet blir bara större. Det är i hemmiljön jag känner mig som tryggast och det är också där jag vågar släppa mest och oftast. På morgonen är jag lite försiktig men ju längre dagen går desto varmare blir jag i kläderna och lagom till pappa är hemma från jobbet och han vill busa med mig resten av dagen och kvällen så trippar jag på som bara den. Jag går, går och går och det finns inget roligare i hela världen just nu.

Mamma och pappa försöker vänja mig vid att bara sova en gång om dagen nu- efter lunch. Det har visat sig att jag sover bättre om nätterna då och jag är ju faktiskt en stor kille nu som inte behöver sova så mycket på dagen. Det är dock inte alltid det fungerar- då jag ibland är alldeles för trött på förmiddagen för att orka hålla mig vaken tills det ska sovas middag. Detta beror ofta på en orolig föregående natt eller att det hänt massa roligt på morgonen och förmiddagen som gjort mig trötter. En förmiddag somnade jag till och med i mammas famn och hur mysigt hon än tyckte att det var och hur ont det än gjorde i hennes hjärta fick hon väcka mig och ge mig lunch innan jag fick lov att sova...

Jag äter som en häst nu för tiden. Jag fortsätter även att träna på att äta själv. Försöker någon mata mig blir det är himla liv. Jag vill ju såklart själv! Moster gav ett tips att låta mig ha en sked och mamma en- så kan jag äta själv och mamma kan försöka slinka in en sked då och då för mycket av maten som ska hamna i min mun hamnar ju på andra ställen. Det är inte lätt med allt nytt som ska läras.

Jag är otroligt medveten om vilka saker som mina smaklökar tycker om och vise versa. Vissa saker är godare än andra- punkt slut. När jag går förbi saker eller ser saker jag vet är goda gör jag en rolig min genom att puta på läpparna och säga ”uuuhhhuuuhhh”. Detta ljud betyder att jag vill ha.

Något jag och mormor har tränat en del på är att pussas. Jag har lärt mig att puta med min pussmun och få fram ett sånt där härligt smackljud. I övrigt förstår jag mer och mer vad vuxna säger till mig och det roligaste är fortfarande när man frågar mig hur min rumpa säger. Då svarar jag ju genom att prutta med munnen.

Jag har äntligen fått träffa båda mina kompisar Wilmer och Lykke. Wilmer är 3 ½ månad och lilla Lykke är bara 3 veckor ung så jag kände mig som en jättestor kille i deras sällskap. De små liven var i alla fall dundersöta och jag talade om för dem att jag ska lära dem allt jag kan och lite till. När vi träffar små bebisar som jag inte kan leka med måste dock erkänna att jag tycker det är lite tråkigt när de får en bit av uppmärksamheten. Helst vill jag ju vara i fokus helt själv. Då ser jag till att slå näven i bordet för att få ögonen på mig igen....hihi. Ni ser väl min sura min... När Wilmer var och hälsade på var också Alicia och Ally med och lekte. Det är jätteroligt när vi träffar andra barn och leker och busar men mamma säger att hon än så länge tycker att det är skönt att bara ha ett barn. Det är mycket att stå i som det är. Siblings will come when we are ready and bebissugna!

Jag, mamma och Malte var på långpromenad häromdagen i det fantastiska vårvädret. Vi gick och hälsade på kusinerna i Öja, vilket med en hanhund tar en knapp timme. Lite bus i deras roliga trädgård och lite mellanmål blev det innan det var dags att promenera hemåt igen.

Annars har det varit mycket mys i vår trädgård då den ska hägnas in. Jag tycker det är roligt en stund att leka på en filt i gräset men efter en stund blir jag uttråkad och vill krypa iväg eller gå. Det är dock lite svårt i alla överdragskläder och knasiga skor man måste ha på fossingarna. Inomhus är det mycket lättare att röra sig.

En del utav trädgården ska alltså hägnas in med stängsel men på framsidan bland annat har pappa börjat bygga på vårt staket. Tur man har en händig pappa som fixar allt och lite till. Jag hoppas han vill lära mig allt sånt sen när jag blir lite äldre för flickorna gillar när man är händig. Ett staket kan behövas när jag och Malte ska springa runt där och busa. Släpp inte fångarna loss när det blir vår, för då kan det bli farligt.

Min kära pappa fyller som kanske bekant 30 år i maj. Därför tänkte vi låta honom få avnjuta en helg i London med kompisen Marcus som också fyller 30 år i maj. De ska få kolla på Premier-League fotboll och ha en riktig grabbhelg. Jag och mamma tyckte pappa var värd en helg utan renovering och jobb. Vi kommer så klart sakna honom jättemycket när han är borta men han kommer nog ha jättekul. Detta hade min och Måns mamma ordnat med i smyg så det var med stor förvåning, överraskning och glädje de öppnade sitt weekend-paket. När Måns och hans familj var här och vi överraskade våra pappor busade vi lite och hade det mysigt innan vi småpojkar behövde sussa kudde.

Så här lagom till denna vår,

släpper jag och går.

Det är det roligaste som finns,

Nu är bebistiden endast något vi minns.

Pussen och kramen från en stolt och lycklig Wian