Hipp hipp hurra, jag fyller 1 år idag!

Mamma och pappa minns tillbaka och ryser i kroppen av glädje. För ett år sedan föddes jag, 3782 gram lätt och 52 centimeter kort- i alla fall i jämförelse med mina idag lite dryga 10 kilo och 75 centimeter. Samtidigt som det för mina föräldrar känns som igår då de åkte och lämnade Malte hos min mormor och värkarna var regelbundna, täta och osköna, de fick ett rum på BB och efter
17 ½ timmas kämpande som jag äntligen kom till världen- så känns det som att jag funnits i all evighet. De kan inte se sitt liv utan mig då jag ju funnits hos dem i precis, just, exakt ett år idag. Det har varit det absolut lyckligaste, roligaste och mest underbara året i deras liv, säger mamma och pappa.
Dagen till ära ska firas hos mormor med kusin Nore, moster, tant Anna och så mormor så klart. På kvällen när pappa kommit hem ska de fira mig med paket, min favoriträtt (fisk och potatismos- troligen fiskgratäng) och glass. Hade jag kunnat tala om vad jag ville ha på min födelsedag skulle jag sagt fisk och potatis i någon form, för det är ju min favoriträtt. Mamma och pappa känner mig så pass väl nu att de vet vad jag önskar att få serverat på min alldeles egna dag. Glass två gånger på en dag lär ge mig väldens sockerkick så vi får väl se om jag vill somna ikväll. Extra viktigt att borsta tänderna noga blir det i alla fall. Lite extra mys i soffan blir det nog också denna speciella dag. Kalas med resten av släkten blir det inte förrän till helgen då alla är lediga. Mamma och pappa har kämpat i källaren för att få gillestugan nåt så när klar för att kunna ställa ner en massa möbler och annat bråte som har stått på altanen. Med min tjocka släkt måste vi kunna använda altanen för att få plats.

Eftersom mamma och pappa skulle hinna få färdigt ena rummet i källaren fick jag bo hos mormor nästan hela helgen. Jag kan ju inte direkt krypa runt bland spackelspadar, målarfärg och byggdamm så planen fick bli att jag fick spendera nästan två hela dagar och en natt hos min mormor. Inte mig emot- för där har jag det ju helt fantastiskt roligt. Vi hade det jättemysigt hela helgen och jag har utforskat mormors hela hus och alla spännande saker och farligheter där till. Det är intensivt men roligt att passa mig säger mormor. Hon är ju inte purfärsk längre men trots ständig värk i kroppen biter hon ihop och är världens bästa barnvakt- dels för att hon tycker att det är roligt och dels för att hon tycker så otroligt mycket om sina barnbarn.

Som nämnt är jag oerhört aktiv om dagarna och det jag är världsmästare på för tillfället är att fisa. Äntligen behöver jag inte längre hjälp med ”nummer 2” utan nu kommer det av bara farten och en massa fisar får man på köpet om man är i min närhet.

Man kan också kalla mig för babbelfis för det kommer en hel del från min mun- konstant. Inga riktiga fisar så klart men när man frågar mig hur min rumpa låter- fiser jag med munnen. Dessutom lär jag mig att säga fler och fler ord- därav mitt nya nickname babbelfis. ”Momo” är det senaste ordet och tillhör favoriterna. Delad förstaplats går även till ”gunga”, vilket jag säger när jag dansar/gungar, gärna i takt till musik. Dessutom förstår jag skrämmande mycket av vad vuxna säger till mig. Frågar man mig var magen är pekar jag på min lilla prickiga, men ack så gulliga mage. En annan härlig grej i min språkutveckling är att jag prickar in rätt ord på rätt plats och vid rätt tillfälle ganska ofta nu för tiden. När dörren öppnas framåt eftermiddagen och pappa kommer hem från jobbet, säger jag "dada" eller "baba" och kryphoppar till hallen. Jag vet att det oftast är pappa som kommer in genom dörren och gör mamma och framförallt pappa glad genom att tala om att jag vet att det är han som kommer. När någon ska gå händer det att jag får fram ett ”hejå” som vi tror betyder hej då. Ja herregud vilken fantastisk resa en liten människas utveckling är. Mamma och pappa säger att de är lyckligt lottade som får följa med på just min resa i livets utveckling.

I övrigt har det blivit en del födelsedags och kalasplanering på sistone. Det ska bakas tårta och annat smarrigt till mitt kalas. Sen ska det blåsas upp ballonger och annat sånt som hör till ett barnkalas. Hujedamej vad vi har att stå i. Det är ju inte var dag man ska planera in en sån stor grej som sitt första födelsedagskalas och självklart vill man ju att allt ska bli så bra som man önskar.

Annars har det inte hänt så mycket den senaste veckan förutom att en ny liten kusin tittade ut i helgen. Hon ska heta Mollie och Maja är nu en stolt storasyster till en jättesöt liten tjej. Hon föddes den 20 mars och det tycker jag var ett bra datum. Då fick hon precis som jag en egen dag för vi är annars många i vår släkt med födelsedag i mars. Mollie är min åttonde kusin och skaran kommer troligtvis att bli ännu större med åren. Det är få förunnat att ha så många kusiner att busa med. Vi var såklart och hälsade på henne och gav henne en liten välkomstpresent när de kommit hem från BB. Mamma och pappa trodde inte sina ögon när de såg henne. Att man kan vara så liten och skör. Tänk att jag också var det för exakt ett år sedan. Man glömmer fort. Hon var en kopia av sin storasyster med mörkt hår, runda kinder, pigga stora ögon och jättesöt. Pappa är nu en stolt morbror till två söta systrar. Min farmor och deras mormor som ni ser på bilden är också stolt så klart. Nu är inte längre Nikki och Bimsan mina minstingkusiner. I skaran är vi tre pojkar och sex flickor. Det måste betyda att mamma och pappa bara kommer få pojkar- så ställningen jämnas ut….hihi den som lever får se.

På söndag gäller det alltså. Mitt första egna födelsedagskalas. Jag har önskat mig lite smått och gott som jag kan komma att behöva och det ska bli spännande att se vad som finns i paketen och det ska bli roligt att träffa alla kusiner och deras familjer. Å så mormor, farmor och farfar så klart. Vi ska dessutom på 20-årskalas i veckan. Min farbror och faster fyller år den 24:e så då ska vi mumsa tårta. Det blir med andra ord många födelsedagskalas den här veckan och mina 10 kilo lär inte vara 10 så länge till.

Det ska bli spännande att fylla år och jag hoppas att mamma och pappa vet att mitt första år har varit så bra som det bara kan vara. Visserligen vet jag ju inte bättre men all tid och kärlek jag får, alla roliga saker vi hittar på och allt som vi gör är roligt, spännande eller lärorikt så vad mer kan jag begära. Mamma och pappa har ju faktiskt inte gjort det här förut. Precis som allting har varit premiär för mig det här första året, så har ju väldigt mycket varit nytt för dem också. Jag tycker att de har skött ”mamma-pappa-barn-grejen” med bravur och som de flesta vet är jag en otroligt glad, nöjd, lycklig och skön liten grabb som är nöjd med livet och har varit det från första stund. Så tack mamma och pappa och alla ni andra i min närhet som har varit delaktiga under mitt fantastiska första år.
Hipp hurra,
vad jag är glad,
för idag är det min födelsedag!

Pussar från 1-åringen