Småkusinerna på besök och en visit i Lidköping

Jag har äntligen fått träffa mina småkusiner Nikki och Bim. De och föräldrarna (min morbror) Daniel och hans Sus kom körandes från Falun förra veckan. Det var obeskrivligt att äntligen få se de söta små liven. Lika som bär är de också men konstigt vore det kanske annars eftersom de ju är tvillingar. Tydligen går de ofta om varandra dvs när den ena sover så är den andra vaken och vise versa. Det tyckte dock vi var trevligt för då fick man lite tid för dem var för sig.
Vi spenderade i stort sett hela förra veckan hos min mormor och deras farmor. Lite sotis blev jag när mamma gick runt och vaggade och gosade med tvillingarna fast jag vet ju innerst inne att jag är den hon gillar mest och jag kan såklart förstå att hon tyckte det var gosigt att sniffa bebis. Sen vet jag att hennes syskonbarn betyder oerhört mycket för henne och hon tycker om dem sååå mycket och jag får ju nästan alltid ha både min mamma och pappa för mig själv. Lite svartsjuk blev jag dock när mamma och pappa höll i varsin tvilling...=).

Mormor har fyllt år. Detta firade vi med lunch och bakelser hos henne med moster och kusinen. I present fick hon en förstoring på ett utav fotografierna som vi tog innan jul. Ingen vidare fantasi men vad ger man en tanta som har allt och lite till- jo en ovärderlig bild på barnbarnet. Den helgen var det ju släktkalas och hela kusinskaran med familjer samlade så då firade vi henne lite också. För er som inte ser skillnad på mina söta kusiner så är det Nore till vänster på bilden nedan. Kanske inte så svårt att se men vad gäller tvillingarna så är jag nog mest lik Nikki för hon ses precis som jag ofta utan strumpor. Strumpor ska ju sitta på fötterna....Det är ju därför det heter strumpor...det säger i alla fall min morbror...
Det är inte klokt vad jag och Nore kände oss stora i jämförelse med Nikki och Bimsan. Man kan inte förstå att för några månader sedan var vi nästan lika små. Vi njöt av varje minut vi fick träffa tvillingarna och jag tror att de också tyckte det var roligt att få träffa sina kusiner. Morbror tyckte i alla fall att det var roligt att träffa oss och han tyckte att både jag och Nore blivit jättestora.
Vi har hämtat farmor och farfar vid tåget när de kom hem från sin resa i Vietnam. Det landet ligger tydligen nära det vi ska besöka till hösten. De hade köpt jättefina presenter till mig. Två pikétröjor och svarta Nike-skor. Oj vad bruna och fräscha de var när de kom hem och bra hade de också haft det fast jag kände knappt igen dem. De såg inte ut som de brukar. Solen gör visst att man ser ut som en pepparkaka. Utomlandssemester ska ju vara något alldeles speciellt sägs det och jag längtar mer och mer tills vi landar i Thailand den 24:e november.

När Falunborna åkt hem fanns det åter tid för att göra annat och träffa andra. Vi ville ju spendera så mycket tid som möjligt med dem eftersom det inte är så ofta vi ses. Bland annat blev det lunch hos en av familjerna i föräldragruppen och nu när vi ses, jag, Albert, Elton och Meja är det fullt ös må jag säga. Alla är ungefär i samma stadie och går och står mot det mesta som går att stå och gå mot och är inte den ena lite gnällig så är det den andra. Våra träffar är inte längre lika lugna och stillsamma utan mammorna får vara glada om de får i sig lite lunch och en kopp kaffe. Vi barn har roligt i alla fall. Fast det har mammorna också men självklart kan de inte sitta ner och snacka mamma-snack i samma utsträckning som förr. Man vet aldrig när det är nåt barn som tappar balansen eller har för höga tankar om sig själv och trillar och slår sig.


Jag trillade och slog i mitt huvud rätt rejält för ett tag sen då jag skulle visa pappa hur jag och Nore busat i mormors säng samma dag. Leken gick ut på att sitta på rumpan och ta sats och slänga sig bakåt. Det fungerar jättebra och är superroligt så länge man han något mjukt bakom sig. Problemet var att när jag exalterat skulle visa pappa hur man gör- fanns det inget mjukt bakom- utan ett parkettgolv. Jag fick väldigt ont men mamma och pappa såg inga tecken på hjärnskakning men jag sov jättedåligt den natten. Så fort jag la mig med bakhuvudet på kudden gjorde det jätteont och jag vaknade. Efter ett samtal med sjukrådgivningen skickades en remiss till akuten då man ska ta huvud- och nackskador lite extra allvarligt och mamma och pappa tyckte förutom att jag verkade ha jätteont att jag var svullen i nackpartiet. Jag slapp dock träffa farbror doktorn denna gången för på vägen till akuten somnade jag gott- fortfarande ont men väldigt väldigt trött. Dagen efter då mamma och pappa skulle hålla mig under lite extra bevakning var jag som vanligt- bara lite stel och öm i nacken. Jag tror att jag lärde mig något av det som hände och man säger ju att man lär sig av sina misstag.
I övrigt blir jag säkrare och säkrare på att gå mellan saker och jag reser mig utan att tänka mot allt och ingenting. Oftast går det bra och den sista veckan har jag inte trillat och slagit mig lika mycket. Skönt är ju det för nu slipper jag få ont och vara blå/grön/gul i pannan var dag. Gåvagnen och jag börjar bli riktigt bra vänner och jag fixar det bättre och bättre. Visst händer det att jag slår mig ibland men jag klarar mig oftast ur svåra situationer även om det ibland har slutat med att jag blöder i munnen efter att ha klippt i en stol. Mamma och pappa blir såklart rädda när det blöder- särskilt när det kommer från munnen och man blir rädd att jag skadat mina bissingar. Många gånger är det dock inte så farligt som det ser ut.

Resterande dagar efter det att kusinerna åkt hem och vi fällt en tår- bestod av att städa, tvätta och packa för helgen efter, alltså nu i helgen bar det av till Lidköping och tant Sara och farbror Olsson. Vi åkte på fredagen när pappa slutat jobbet och tre timmars bilfärd till Lidköping var mindre roligt när det inte var sovdags. Mamma och pappa byttes vid med att roa mig i baksätet och resan var inte alls rolig tyckte varken jag, mamma, pappa eller Malte. Malte tycker ju inte om när jag skriker och nu har jag börjat gå upp i falsett igen när jag inte är riktigt nöjd och man märker att både Malte, mamma och pappa får ont i öronen- men hur lätt är det när man inte kan prata då...? Mitt ordförråd utökas dock hela tiden och jag förstår mer vad mamma och pappa säger än vad de tror- men jag kan ju inte säga så mycket själv. När de bland annat ber mig vinka, pussas och klappa händerna gör jag dem nöjda genom att göra som de säger och jag förstår mer än jag låtsas om för jag vill ju inte alltid göra som de säger.

I Lidköping hade vi en toppenhelg. Vi busade och hade jättemysigt. De vuxna spelade spel och lagade god mat och pratade och umgicks så som vuxna gör. Jag hade det jätteroligt i Lidköping för Sara och Olsson hade visst också en sån dära rolig dammsugare och sen fick jag jättefina presenter av dem. De tyckte jag skulle bli en cool kille nu när jag snart fyller ett. Det är inte klokt vad jag är bortskämd.

Malte blev otroligt glad när han träffade sin tjej Ilse igen. De busade, gosade och lekte hela helgen. Ilse är den sötaste tjejhunden som Malte känner. De är så söta tillsammans. Jag börjar nog bli redo att enbart sova en gång om dagen. Helgen visade att jag är i övergången då jag inte kunde somna förrän klockan tio på kvällen när jag sovit på eftermiddagen. Vissa dagar måste jag sova två gånger och vissa räcker det med en, vilket för mamma och pappa inte alltid är så lätt att veta. I helgen resulterade det i att jag fick vara uppe och titta på Melodifestivalen och gosa med Sara. Mat blir bara godare och godare och för tillfället äter jag det mesta som serveras. Efterrätten består fortfarande av katrinplommon eller päron då vi fortfarande kämpar med min mage. Även om den just nu fungerar precis som den ska så behöver den ändå lite drivmedel för att fungera bra. Det är inte bara motordrivna saker som bilar och sånt som behöver drivmedel utan även ett litet energiknippe som jag. Jag är väldigt "grabbig" i det mesta jag gör och är en tuffing när det gäller det mesta. Jag älskar att träffa folk och är inte alls blyg och mamma och pappa tycker inte alls att de har en bebis längre- utan en stor grabb som verkligen tar för sig. Jag hade dock varit söt om jag varit en liten tjej också. Eller hur?
Att jag har ofattbart mycket energi fick mormor bevis på när hon passade mig sist. Hon förstår att mamma är trött efter en hel dag tillsammans med mig. Jag har lika mycket energi och ork som mormor och mamma tillsammans. Jag tror att mamma tycker det är skönt när jag har barnvakt ibland och få ladda batterierna lite och mormor tycker såklart att det är roligt att passa mig. Hos mormor finns jättemycket roliga leksaker. Det är ju roligt att leka med andra saker än de jag har hemma ibland och så är det ju roligt att alldeles själv få mormors uppmärksamhet, tid och kärlek ibland. Hon skämmer också bort mig och ger mig presenter jätteofta fastän jag inte fyller år. De senaste presenten från mormor och Kari är en "Moraträsk-skiva" som jag älskar. Det nya nu är nämligen att dansa i sittande position. Kari fick jag förresten också turen att träffa en stund när han var i Växjö och hälsade på mormor och han är ju som vi alla vet en otroligt trevlig och rolig prick.
Vi hörs!
Kramar och pussar och sånt gosigt!
Wian