Tiden går och jag går, går och går!

Jag blir duktigare och duktigare på att gå. Från vardagsrummet in till lekrummet är inga problem. Jag har dessutom lärt mig att kliva i bollhavet på egen hand och där trivs jag som fisken i vattnet. Nu när jag fått en lagom stor bassäng till bollarna är det helmysigt att sitta där och sprattla. Ibland när jag är ute och traskar händer det dock att jag stannar upp mot en vägg eller en möbel för att vila och samla kraft men stegen i följd är många. Jag har i dagarna till och med lärt mig att resa mig upp utan hjälp. Jag sätter båda händerna i golvet och ställer mig upp med rumpan i vädret och hittar sakteligen balansen för att ställa mig upp. Oj oj vad det har hänt mycket med min utveckling på sistone.

För varje dag förstår jag mer och mer av vad mamma och pappa säger till mig. Ber de mig hämta bollen- gör jag det, likaså telefonen. Min förståelse går såklart inte hand i hand med det jag själv kan uttrycka men jag kopplar fler och fler ljud att forma till ord. Jag och kusin Nore lär oss utav varandra. Jag har lärt honom säga ”uuuuhhhhh” och han har lärt mig säga ”waaaaooouuu”.

Det nya nu är att skaka på huvudet till allt som jag inte vill göra eller vill ha. Samtidigt som mamma och pappa säger nej- skakar de ju alltid på huvudet- vilket även lilla jag har lärt mig. Det är skrämmande- tycker mamma och pappa hur mycket lilla jag redan kan och förstår.

De baciller som min kropp verkar vara mest mottaglig för är de som sätter sig i magen. Jag åkte härom helgen på ytterligare en magsjuka vilket betyder att det är tredje gången gillt i år. Nu får vi väl hoppas jag slipper allt vad magbacillusker, kräkningar och rännebajsning heter, på ett bra tag. I övrigt mår jag bra. Jag är en oerhört stolt liten grabb som knatar på och min mage är inte fullt lika elak längre. Visst kan jag behöva hjälp ibland med bajseriet och den stadiga efterrätten är fortfarande katrinplommonpurré men det går inte jämföra med tidigare.

Pappa har fått dit det fina staketet och nu sitter även grindarna på plats- så nu kan både jag och Malte springa runt i trädgården utan att riskera att rymma. Det är fortfarande lite knivigt att gå utomhus med skorna- framförallt på vår inte allt för jämna gräsmatta så ofta får jag hjälp av en hand eller min kära gåvagn. På mormors gräsmatta är det lite lättare att gå men även där kan jag ta hjälp av en vagn.

I veckorna har vi träffat och busat med nära och kära- däribland mormor, moster och kompisen Måns. Självklart har jag busat med min älskade kusin Nore som nog tycker att jag är lite roligare att leka med nu eftersom jag kan gå nu och helt plötsligt kan jag göra saker som han kan. Han förstår dock inte alltid att jag fortfarande inte kan allt som han kan men han är en duktig ”storebror” som håller mig i handen och visar mig hur man gör. När han vill att jag ska komma slår han handen på benet och pratar ”Norespråk” med mig och jag förstår- det är bara det att det tar lite tid. Till skillnad från min kusin lärde jag ju mig gå innan jag tänkte jag ska lära mig springa- höhö.

Det är jätteroligt att leka med andra barn men det är faktiskt inte bara barn som det är roligt att leka med. Som bekant är min pappa den roligaste som finns och den dära roliga tanten Anna var med mig och mamma i Strandbjörket en solig eftermiddag och förra veckan besökte vi tant Ida som visade oss hela Hovshaga runt. Det som är så härligt med tanter som Ida och Anna är att de själva inte har barn och man märker hur roligt de tycker det är när vi kommer på besök. Det finns ju på så vis lite extra tid för bara mig- och det tycker jag ju om…hihi. Även tant Jennie och Henrik har vi träffat i dagarna och de är också glada i mig och vise versa. Till Strandbjörket var nog förresten inte sista gången jag var och lekte. Min kusin Maja tycker också om att leka där. Vi sprang på dem när vi var där och min minstingkusin Mollie är fortfarande lika liten och söt som sist. Vi får nog ta och åka dit tillsammans nån dag så Maja kan lära mig hur man gör på alla lekställningarna och grejerna som ser så roliga ut. Jag trivs visserligen bra bara den finns en gunga.

Sen är det ju en himla tur att jag har min Malte. Han och jag har börjat busa riktigt bra nu. Vi "slåss" om en leksak ofta en boll och båda drar och sliter och Malte viftar på svansen och jag skrattar. Sen har jag börjat träna på att vara ute och gå med honom- eller åtminstone hålla i kopplet. Visst att jag kan gå nu- men det är skönast att sitta i vagnen än så länge- för ibland blir ju promenaderna jättelånga.

I helgen var pappa iväg en heldag på västkusten och fiskade. Han fick med sig fyra fina torskar hem och jag kan lova att de smakade finemang. Vi saknade såklart pappa när han var iväg men när han är iväg nånstans vet man ju att det delvis är för vår skull han gör det. När han jobbar tillexempel så ser han ju till att jag kan äta mig mätt och go och slippa gå med blöt blöja. Vuxna måste ju göra saker som de kanske egentligen inte vill göra- men så fungerar det tydligen här i livet. Jag tycker ju inte heller att allt är roligt men jag är ju fortfarande så pass liten att jag tror det hjälper att skrika och gnälla då. Som tidigare nämnt har jag fortfarande mycket, mycket, mycket…att lära. Inte bara den nyfångade torsken smälte i munnen utan det gjorde även IKEA-köttbullarna förra veckan. Det blev nämligen en tripp till IKEA med mormor, moster och Nore. Där åt vi inte bara goda köttbullar utan vi handlade lite nödvändigheter till hemmet också. Mamma tyckte inte att jag var någon bra hjälpreda när de nya vardagsrumsmöblerna skulle monteras ihop- för jag ville ha ALLA skruvar och verktyg. Hur som helst var det en fantastiskt trevlig utflykt och både mamma och pappa blev jättenöjda med våra inköp. Jag var nog den som minst uppskattade den nya tv-bänken med luckor för nu kan jag ju inte pilla på alla knappar på de otroligt roliga tekniska prylarna men det är nog bara en tidsfråga innan jag lär mig öppna även dem. Som bekant är jag ju en liten klåfingrig filur och nu har pappa till och med fått sätta barnlås på vitrinskåpet.

Det är fortfarande lite trixigt med min sömn. Somliga dagar behöver jag bara en vilostund men ibland behövs det definitivt två- vilket gör att min nattsömn är lite knasig nu. Min faster berättade att när min kusin Maja lärt sig gå- sov hon jättedåligt om nätterna och mamma och pappa tror att det kan bero lite på båda delarna. Hur det än är- så är det fantastiskt mysigt när mamma hämtar in mig sent på natten eller tidigt på morgonen och få ligga och sova några timmar mellan mina föräldrar. Att jag är lite orolig om nätterna är ju inget ovanligt. Mamma är van nu efter över ett år med lilla mig i familjen. Hon säger att hon nog lider av konstant sömnbrist för periodvis är det ju dessvärre något som stör mig om nätterna. Bland annat har jag fått min första kindtand som irriterade mig flera nätter innan den ville titta ut. Men min lilla mamma skulle inte byta ut mig mot hur mycket sömn som helst- det vet jag.

Jag är alltså lite drygt 13 månader ung, har 9 tänder, går galant och befinner mig i livets häftigaste utvecklingsfas. Hela livet är ju en enda stor utveckling.

Ha det så bra så hörs och ses vi snart igen.

Wian

Lycklig, lyckligare, lyckligast- stora målet är nått

Som nämnt tog jag ett steg, sedan två på min födelsedag men dock inte på egen vilja och eget begär. Däremot släppte jag för första gången på långfredagen när jag exakt var ett år och tio dagar gammal och gick några steg alldeles själv. Stegen har sedan dess bara blivit fler och fler och mitt mod och min skicklighet blir bara större. Det är i hemmiljön jag känner mig som tryggast och det är också där jag vågar släppa mest och oftast. På morgonen är jag lite försiktig men ju längre dagen går desto varmare blir jag i kläderna och lagom till pappa är hemma från jobbet och han vill busa med mig resten av dagen och kvällen så trippar jag på som bara den. Jag går, går och går och det finns inget roligare i hela världen just nu.

Mamma och pappa försöker vänja mig vid att bara sova en gång om dagen nu- efter lunch. Det har visat sig att jag sover bättre om nätterna då och jag är ju faktiskt en stor kille nu som inte behöver sova så mycket på dagen. Det är dock inte alltid det fungerar- då jag ibland är alldeles för trött på förmiddagen för att orka hålla mig vaken tills det ska sovas middag. Detta beror ofta på en orolig föregående natt eller att det hänt massa roligt på morgonen och förmiddagen som gjort mig trötter. En förmiddag somnade jag till och med i mammas famn och hur mysigt hon än tyckte att det var och hur ont det än gjorde i hennes hjärta fick hon väcka mig och ge mig lunch innan jag fick lov att sova...

Jag äter som en häst nu för tiden. Jag fortsätter även att träna på att äta själv. Försöker någon mata mig blir det är himla liv. Jag vill ju såklart själv! Moster gav ett tips att låta mig ha en sked och mamma en- så kan jag äta själv och mamma kan försöka slinka in en sked då och då för mycket av maten som ska hamna i min mun hamnar ju på andra ställen. Det är inte lätt med allt nytt som ska läras.

Jag är otroligt medveten om vilka saker som mina smaklökar tycker om och vise versa. Vissa saker är godare än andra- punkt slut. När jag går förbi saker eller ser saker jag vet är goda gör jag en rolig min genom att puta på läpparna och säga ”uuuhhhuuuhhh”. Detta ljud betyder att jag vill ha.

Något jag och mormor har tränat en del på är att pussas. Jag har lärt mig att puta med min pussmun och få fram ett sånt där härligt smackljud. I övrigt förstår jag mer och mer vad vuxna säger till mig och det roligaste är fortfarande när man frågar mig hur min rumpa säger. Då svarar jag ju genom att prutta med munnen.

Jag har äntligen fått träffa båda mina kompisar Wilmer och Lykke. Wilmer är 3 ½ månad och lilla Lykke är bara 3 veckor ung så jag kände mig som en jättestor kille i deras sällskap. De små liven var i alla fall dundersöta och jag talade om för dem att jag ska lära dem allt jag kan och lite till. När vi träffar små bebisar som jag inte kan leka med måste dock erkänna att jag tycker det är lite tråkigt när de får en bit av uppmärksamheten. Helst vill jag ju vara i fokus helt själv. Då ser jag till att slå näven i bordet för att få ögonen på mig igen....hihi. Ni ser väl min sura min... När Wilmer var och hälsade på var också Alicia och Ally med och lekte. Det är jätteroligt när vi träffar andra barn och leker och busar men mamma säger att hon än så länge tycker att det är skönt att bara ha ett barn. Det är mycket att stå i som det är. Siblings will come when we are ready and bebissugna!

Jag, mamma och Malte var på långpromenad häromdagen i det fantastiska vårvädret. Vi gick och hälsade på kusinerna i Öja, vilket med en hanhund tar en knapp timme. Lite bus i deras roliga trädgård och lite mellanmål blev det innan det var dags att promenera hemåt igen.

Annars har det varit mycket mys i vår trädgård då den ska hägnas in. Jag tycker det är roligt en stund att leka på en filt i gräset men efter en stund blir jag uttråkad och vill krypa iväg eller gå. Det är dock lite svårt i alla överdragskläder och knasiga skor man måste ha på fossingarna. Inomhus är det mycket lättare att röra sig.

En del utav trädgården ska alltså hägnas in med stängsel men på framsidan bland annat har pappa börjat bygga på vårt staket. Tur man har en händig pappa som fixar allt och lite till. Jag hoppas han vill lära mig allt sånt sen när jag blir lite äldre för flickorna gillar när man är händig. Ett staket kan behövas när jag och Malte ska springa runt där och busa. Släpp inte fångarna loss när det blir vår, för då kan det bli farligt.

Min kära pappa fyller som kanske bekant 30 år i maj. Därför tänkte vi låta honom få avnjuta en helg i London med kompisen Marcus som också fyller 30 år i maj. De ska få kolla på Premier-League fotboll och ha en riktig grabbhelg. Jag och mamma tyckte pappa var värd en helg utan renovering och jobb. Vi kommer så klart sakna honom jättemycket när han är borta men han kommer nog ha jättekul. Detta hade min och Måns mamma ordnat med i smyg så det var med stor förvåning, överraskning och glädje de öppnade sitt weekend-paket. När Måns och hans familj var här och vi överraskade våra pappor busade vi lite och hade det mysigt innan vi småpojkar behövde sussa kudde.

Så här lagom till denna vår,

släpper jag och går.

Det är det roligaste som finns,

Nu är bebistiden endast något vi minns.

Pussen och kramen från en stolt och lycklig Wian

Tagit mina första steg, varit magsjuk, gjort min cykeldebut och firat Påsk

Några dagar efter min födelsedag släppte jag och tog mina första steg. Först 4 steg, sen 6, sen 10 och sen 16. Jag mognar mer och mer framåt kvällarna, då jag är försiktig och lite rädd tidigt på dagen. Jag behöver helt enkelt bli varm i kläderna innan jag vågar träna på att gå. Med detta inte sagt att jag går hela tiden och helt på egen hand men jag har i alla fall debuterat. Det känns fortfarande tryggast och hålla i mammas eller pappas ben eller händer, gåvagnen eller något annat som är någorlunda stadigt. Men jag har i alla fall gjort det nu- gått alldeles på egen hand (eller borde man kanske säga; alldeles på egna ben).?. Det spritter av lycka i mig när jag går och jag blir mer och mer stabil och självsäker och om några veckor knatar jag nog på utan bekymmer och besvär. När man varit så duktig och kämpat med att lära sig gå- brukar det bli lite mys i vår nya soffa- det är inte helt fel. Som ni ju vet är hunden människans bästa vän men för tillfället ligger jag inte högst upp på Maltes "tycka-om-lista". Han tycker nog att jag är ganska jobbig för att tala klarspråk. Jag vill ju bara gosa in min i hans mjuka päls, busa med honom och testa hans gränser, men jag blir jätteledsen när han inte vill ha med mig att göra. Jag hoppar efter honom som en tok och Malte orkar en stund sen vill han inte mer och då blir jag dunderledsen. Han tycker dock om mig, det märks tydligt men ibland tycker han nog att jag är lite väl jobbig. Vänta bara tills jag går helt på egen hand- då har han inget val. Det är tur för lille Malte att pappa har satt upp grindar överallt- jag tror de är för Maltes skull, för ibland behöver han gå undan och få vila lite.

Jag börjar bli en riktigt liten viljestark grabb som blir tokarg om jag inte får som jag vill. Till de sakerna hör att äta själv. Helt plötsligt kom jag på att jag faktiskt inte vill bli matad längre. Några skedar går bra men jag vill helst äta själv. Det är inte det lättaste vill jag lova- men jag fick en jättebra sked av påskharen som det går lite lättare med. Skeden är formad och svängd efter min hand och jag kan lova att Malte är glad när det är dags för mig att sitta till bords för det kommer betydligt mer mat på golvet än tidigare- nu när jag kan fälv. Till denna lilla bekännelse om en liten arg och viljestark krabat- krävs dock att tillägga att jag fortfarande är världens gladaste prick. Är jag sur så vänder det fort och mamma och pappa försöker lära mig att man inte alltid kan få som man vill. Det sägs bara att jag fått min mammas vilja och temperament.

På tal om påskharen så fick jag två påskägg denna ljuvliga påskhelg. Ett som påskharen hade gett till mormor för att ge mig och ett som han gett till farmor och farfar som jag fick. I äggen fanns smått och gott som jag tycker om och som jag behöver. Kläder, spann och spade, russin, bestick mm. Precis innan påskhelgen lyckades jag såklart bli sjuk igen. Det var en jädrans magbacill som slog till så där alldeles lagom till påskfirandet. Jag fick precis som sist jag var magjuk inte behålla något jag fick i mig och mamma uppskattade att ett halvt paket blöjor gick åt på tre dygn. Jag hade jätteont i magen men efter ett par dagar var den dumma bacillen ute.

Sån tur var lyckades jag piggna till ganska raskt för det var en massa trevligheter inplanerade. Jag fick för det första prova på att vara påskkärring för en dag. Världens sötaste sådan dessutom. Vi träffade jag tant Sara och hennes Olsson en del i påskhelgen. Det är jätteroligt när de är på besök och nu blev vi lite bortskämda av att träffa dessa filurer då det inte var så länge sen vi hälsade på dem i Lidköping. Vi kommer sakna dem jättemycket tills nästa gång och troligtvis blir det inte förrän till sommaren. Årets grillpremiär gick av stapeln på långfredagen och vi passade på att grilla även på lördagen i det fina vårvädret. Grillning nummer två fick Kari och mormor ären att stå för men jag fick inte äran att prova på grillat varken första eller andra gången. Så är det när man är liten och behöver sova.

Påskhelgen bjöd även på en liten tripp till farmors och farfars stuga i Pukavik där farbror Kim och Julia också var. Där bjöds det på påskbord och det fick jag minsann smaka. Oj vad det är gott med köttbullar och prinskorv och det är ingen som riskerar att tappa kilon i min farmors närhet, inte minst Malte som alltid får en massa smaskigt. Vädret var ingen höjdare i Blekinge men vi hade det jättemysigt ändå. Jag hade ju till exempel ett helt nytt ställe att utforska och bemästra. Sist jag var där var jag ju bara några månader gammal och varken medveten om tid eller rum. Hemåt bar det igen redan dagen efter för vips så var helgen snart slut. Så tur var hann vi med lite kvällsmat med tant Annie och hennes Stellan innan alla skulle åka hem till sitt och återgå till vardagen igen. Jag fick en jättefin Emil-skjorta i födelsedagspresent av skåningarna. Oj vad jag ska bli fin i den och min mysse jag fick av mormor. Minns jag inte helt fel så finns det dessutom en bysse någonstans i vårt hus som faster Pauline gjort i slöjden när hon var yngre och som ingen ville ha vid utrensningen hos farmor och farfar. Vilken tur att mamma la beslag på den så Emil-outfitten är komplett till sommaren.

Det blev en alldeles förträfflig påskhelg. Förra påsken var jag ju bara tre veckor gammal och som sagt inte medveten om mycket mer än mamma och pappa så den här påsken var riktigt rolig! Det är ju dessutom aldrig fel att ha lite tid tillsammans allihopa i vår lilla familj. Vi njöt nog rätt bra alla tre.

Innan påskens alla trevligheter busade jag, Nore, våra mammor och mormor av oss på Leo's lekland. Trots att jag har ett eget bollhav hemma så är det alltid roligt att vara på Leo's. Den här gången fick vi dessutom träffa Leo i egen hög person. Det var lika kul som sist och vi var helt slut när det bar hemåt igen. Något som också kan vara värt att nämna är att mamma har köpt sig en cykel, en alldeles sprillans ny, fin, vit cykel. Men det som gör den extra fin och extra speciell är att på hennes nya cykel sitter också min nya fina barncykelsadel. Vi provcyklade lite förra veckan och den här veckan gjorde vi första riktiga premiären när vi skulle till sången i Öja. Det var riktigt spännande och det fanns hur mycket som helst att titta på, på vägen från Gemla till Öja. Som vanligt var jag helt slut efter sången och somnade gott medan det skumpade på cykelvägen. Visst är jag fin i sadeln med tuffa hjälmen och allt!!??

Annars är ju för den som lyckats missa- våren här. Dagarna springer på ännu fortare nu om nu det är möjligt. Tiden går ju fort när man har roligt och utomhus är ju en helt ny värld för mig. Förra våren var jag ju en liten bäse som vid utomhusvistelser enbart befann mig i vagnen, ofta sovandes. Gungan är en utav mina bästa vänner för tillfället. Bara ett stenkast från vårt hus ligger en lekpark dit vi brukar gå och gunga. Är jag riktigt snäll har mamma och pappa lovat mig att när det är dags att göra iordning i trädgården med staket och doningar ska jag få en egen gunga och jag har även blivit lovad en sandlåda. Jag har ju tillbehören- nu behövs bara lite sand och en låda.

En rolig nyhet är att en liten tjejkompis har kommit till världen. Hon ska heta Lykke och är hur söt som helst på de bilder vi sett. Nästa vecka hoppas både jag och mamma att få träffa henne och hennes mamma Linn (som är mammas kompis) i verkligheten. Oj vad jag kommer få svårt och välja tjej om några år nu när det finns så otroligt många sötisar omkring mig. Även hon lyckades hålla sig borta från att födas på mitt datum, den 23/3. Inte för att det hade skadat att dela dag med någon annan nära och kär men jag måste ändå erkänna att jag är glad att jag fortfarande har den för mig själv.

Nä he, nu är det färdigmyst i saccosäcken för idag, som för övrigt är en av mina stora favoriter just nu. Den, precis som mammas och pappas famn är perfekt att ha som mål efter att ha tagit några steg. Klockan är efter läggdags och på schemat står pyjamas, välling, sänggång och möte med John Blund. Kramar och gos från Wianfiluren.

Första året med allt vad det innebär – avklarat!

Det har som ni säkert förstår blivit kalas för hela slanten de här dagarna. Det blev dubbelt kalasfirande, ett litet och ett stort. I tisdags då jag fyllde år firades jag av mamma och pappa med paket, god mat och glasstårta. Glass var okej men tårta var mycket godare. Jag åt en stor bit tårta på mitt stora kalas och mamma och pappa var förvånade över att jag tyckte att det var så otroligt gott. Tur var väl det för mamma och mormor hade kämpat flera timmar med tårtorna. Det som nästan var roligast med hela kalaset var alla ballongerna pappa blåst upp. De hängde lite överallt i vårt hus och jag blir alldeles lyrisk när jag ser dem. Mamma och pappa bestämde att de nog får hänga kvar ett tag till.

Jag fick otroligt många och otroligt fina presenter. Bland annat fick jag en alldeles egen Electrolux dammsugare. Äntligen kanske mamma får ha sin dammsugare ifred. Annat fint jag fick var en cykel-barn-sadel, en gummihopp-ko, en spis med tillbehör, ett bollhav, en urtuff skinnjacka, en lika häftig jeansjacka, ett underbart fint album från faster Pauline, trädgårdsmöbler, kläder, pyjamasar, en Nike-ryggsäck och en jättesöt Emil-mössa. Ni förstår kanske att det var en hel drös med presenter och sån tur är har jag flera storkusiner som hjälpte mig med paketöppningen. Själv tyckte jag det var roligast att äta på presentpappret.
Kalaset firades på Maltes 4-årsdag hemma på Bokvägen med mamma och pappa såklart, kusinerna Nore, Maja, Mollie, Nathanael, Ciselle, Minette och deras familjer, farmor, farfar, mormor och syssling Astrid och hennes mamma, mormor och morfar. Det var fullt ös med andra ord.


Det goda fikat var det mestadels mamma som stod för. Mormor hjälpte också till en del med bland annat tårtbottnarna. Annars var det mamma som bakade en massa minichokladbollar och minimuffins med färgglatt strössel för att göra det så barnkalasaktigt som möjligt, dagen innan då mormor passade mig. Fikat var förresten uppskattat även av mina gäster. Pappa spelade fotbollscup i Strandbjörkshallen så dit åkte vi en sväng och kollade fotboll. Pappa var jätteduktig och jag har redan fått upp intresset för denna omtalade idrott. Kanske var det just det som var meningen. Det här med kalas var super. Man fick träffa alla härliga släktingar, fick äta god tårta, fick många fina presenter och fick vara i centrum nästan hela tiden. Kalas är något jag tänker ha fler gånger. Å tydligen har man ett kalas varje år, så nu är det bara ett år kvar till nästa gång.

Mormor, farmor och farfar och faster och farbror satte in gratulationsannonser min födelsedag till ära i tidningen. Jag var med på hela fem bilder, tre i Smålandsposten och två i Magasinet. Dessa har vi självklart sparat och de pryder kylskåpet fint. Jag har varit på 1-årskontroll på BVC. Där springer vi ju inte alls ofta nu för tiden. Nästa gång är inte förrän det är dags för 1½ -års-kontroll. Jag är nu hela 78 centimeter lång och väger 10,1kg. Jag gick ju ner ett halvkilo när jag var magsjuk så det var inte kostigt alls att jag vägde mindre nu än vid förra kollen. BVC-sköterskan gav mig en vaccinationsspruta i vardera lår… inte alls skönt om jag ska vara ärlig. Jag blev jätteledsen när hon stack mig men det gick över fort. Å ingen glass fick jag denna gången heller…men som plåster på såren den här gången fick jag så klart plåster på låren och fler bollar till mitt bollhav.
Så var mitt första år avklarat och som jag tidigare talat om- har det varit ett fantastiskt år med många upptäckter, mycket kärlek och roliga händelser att minnas. Det är ju helt otroligt hur mycket som händer med en liten människa det första året. Jag blir mer och mer lik min lilla mamma trots att de ”Wibergska” dragen är oerhört tydliga. Mitt hår har tagit fart och börjat växa som bara den efter det att mormor tog lite på topparna. Man ser mer och mer att jag kommer bli ett lockigt barn, och konstigt vore det ju annars- då både mamma och pappa är ganska lockiga. Jag får mer och mer vilja för varje dag som går och jag är nu en egen liten personlighet som vet precis vad jag vill och inte vill.

Det är få saker som jag nu vid ett års ålder inte upptäckt och jag tränar ideligen på att gå. Jag går med det mesta framför mig. Inte bara gåvagnen är rolig att gå med utan även Bobby-caren, matstolen, lekbackarna, dammsugaren, stolar och kökspallen. Det är dessutom väldigt roligt att gå runt, runt och runt och hålla i mammas ena hand. Jag känner mig som en stor och duktig kille då. Men riktigt än är inte det stora målet nått. Jag släppte dock oavsiktligt hos mormor på min födelsedag och gick ett steg, sedan två, men det räknas knappt. Jag är fortfarande lite rädd och osäker och har gärna något tryggt med mig när jag går.

På återseende!
Kramen och pussen från ettåringen

Hipp hipp hurra, jag fyller 1 år idag!

Mamma och pappa minns tillbaka och ryser i kroppen av glädje. För ett år sedan föddes jag, 3782 gram lätt och 52 centimeter kort- i alla fall i jämförelse med mina idag lite dryga 10 kilo och 75 centimeter. Samtidigt som det för mina föräldrar känns som igår då de åkte och lämnade Malte hos min mormor och värkarna var regelbundna, täta och osköna, de fick ett rum på BB och efter
17 ½ timmas kämpande som jag äntligen kom till världen- så känns det som att jag funnits i all evighet. De kan inte se sitt liv utan mig då jag ju funnits hos dem i precis, just, exakt ett år idag. Det har varit det absolut lyckligaste, roligaste och mest underbara året i deras liv, säger mamma och pappa.
Dagen till ära ska firas hos mormor med kusin Nore, moster, tant Anna och så mormor så klart. På kvällen när pappa kommit hem ska de fira mig med paket, min favoriträtt (fisk och potatismos- troligen fiskgratäng) och glass. Hade jag kunnat tala om vad jag ville ha på min födelsedag skulle jag sagt fisk och potatis i någon form, för det är ju min favoriträtt. Mamma och pappa känner mig så pass väl nu att de vet vad jag önskar att få serverat på min alldeles egna dag. Glass två gånger på en dag lär ge mig väldens sockerkick så vi får väl se om jag vill somna ikväll. Extra viktigt att borsta tänderna noga blir det i alla fall. Lite extra mys i soffan blir det nog också denna speciella dag. Kalas med resten av släkten blir det inte förrän till helgen då alla är lediga. Mamma och pappa har kämpat i källaren för att få gillestugan nåt så när klar för att kunna ställa ner en massa möbler och annat bråte som har stått på altanen. Med min tjocka släkt måste vi kunna använda altanen för att få plats.

Eftersom mamma och pappa skulle hinna få färdigt ena rummet i källaren fick jag bo hos mormor nästan hela helgen. Jag kan ju inte direkt krypa runt bland spackelspadar, målarfärg och byggdamm så planen fick bli att jag fick spendera nästan två hela dagar och en natt hos min mormor. Inte mig emot- för där har jag det ju helt fantastiskt roligt. Vi hade det jättemysigt hela helgen och jag har utforskat mormors hela hus och alla spännande saker och farligheter där till. Det är intensivt men roligt att passa mig säger mormor. Hon är ju inte purfärsk längre men trots ständig värk i kroppen biter hon ihop och är världens bästa barnvakt- dels för att hon tycker att det är roligt och dels för att hon tycker så otroligt mycket om sina barnbarn.

Som nämnt är jag oerhört aktiv om dagarna och det jag är världsmästare på för tillfället är att fisa. Äntligen behöver jag inte längre hjälp med ”nummer 2” utan nu kommer det av bara farten och en massa fisar får man på köpet om man är i min närhet.

Man kan också kalla mig för babbelfis för det kommer en hel del från min mun- konstant. Inga riktiga fisar så klart men när man frågar mig hur min rumpa låter- fiser jag med munnen. Dessutom lär jag mig att säga fler och fler ord- därav mitt nya nickname babbelfis. ”Momo” är det senaste ordet och tillhör favoriterna. Delad förstaplats går även till ”gunga”, vilket jag säger när jag dansar/gungar, gärna i takt till musik. Dessutom förstår jag skrämmande mycket av vad vuxna säger till mig. Frågar man mig var magen är pekar jag på min lilla prickiga, men ack så gulliga mage. En annan härlig grej i min språkutveckling är att jag prickar in rätt ord på rätt plats och vid rätt tillfälle ganska ofta nu för tiden. När dörren öppnas framåt eftermiddagen och pappa kommer hem från jobbet, säger jag "dada" eller "baba" och kryphoppar till hallen. Jag vet att det oftast är pappa som kommer in genom dörren och gör mamma och framförallt pappa glad genom att tala om att jag vet att det är han som kommer. När någon ska gå händer det att jag får fram ett ”hejå” som vi tror betyder hej då. Ja herregud vilken fantastisk resa en liten människas utveckling är. Mamma och pappa säger att de är lyckligt lottade som får följa med på just min resa i livets utveckling.

I övrigt har det blivit en del födelsedags och kalasplanering på sistone. Det ska bakas tårta och annat smarrigt till mitt kalas. Sen ska det blåsas upp ballonger och annat sånt som hör till ett barnkalas. Hujedamej vad vi har att stå i. Det är ju inte var dag man ska planera in en sån stor grej som sitt första födelsedagskalas och självklart vill man ju att allt ska bli så bra som man önskar.

Annars har det inte hänt så mycket den senaste veckan förutom att en ny liten kusin tittade ut i helgen. Hon ska heta Mollie och Maja är nu en stolt storasyster till en jättesöt liten tjej. Hon föddes den 20 mars och det tycker jag var ett bra datum. Då fick hon precis som jag en egen dag för vi är annars många i vår släkt med födelsedag i mars. Mollie är min åttonde kusin och skaran kommer troligtvis att bli ännu större med åren. Det är få förunnat att ha så många kusiner att busa med. Vi var såklart och hälsade på henne och gav henne en liten välkomstpresent när de kommit hem från BB. Mamma och pappa trodde inte sina ögon när de såg henne. Att man kan vara så liten och skör. Tänk att jag också var det för exakt ett år sedan. Man glömmer fort. Hon var en kopia av sin storasyster med mörkt hår, runda kinder, pigga stora ögon och jättesöt. Pappa är nu en stolt morbror till två söta systrar. Min farmor och deras mormor som ni ser på bilden är också stolt så klart. Nu är inte längre Nikki och Bimsan mina minstingkusiner. I skaran är vi tre pojkar och sex flickor. Det måste betyda att mamma och pappa bara kommer få pojkar- så ställningen jämnas ut….hihi den som lever får se.

På söndag gäller det alltså. Mitt första egna födelsedagskalas. Jag har önskat mig lite smått och gott som jag kan komma att behöva och det ska bli spännande att se vad som finns i paketen och det ska bli roligt att träffa alla kusiner och deras familjer. Å så mormor, farmor och farfar så klart. Vi ska dessutom på 20-årskalas i veckan. Min farbror och faster fyller år den 24:e så då ska vi mumsa tårta. Det blir med andra ord många födelsedagskalas den här veckan och mina 10 kilo lär inte vara 10 så länge till.

Det ska bli spännande att fylla år och jag hoppas att mamma och pappa vet att mitt första år har varit så bra som det bara kan vara. Visserligen vet jag ju inte bättre men all tid och kärlek jag får, alla roliga saker vi hittar på och allt som vi gör är roligt, spännande eller lärorikt så vad mer kan jag begära. Mamma och pappa har ju faktiskt inte gjort det här förut. Precis som allting har varit premiär för mig det här första året, så har ju väldigt mycket varit nytt för dem också. Jag tycker att de har skött ”mamma-pappa-barn-grejen” med bravur och som de flesta vet är jag en otroligt glad, nöjd, lycklig och skön liten grabb som är nöjd med livet och har varit det från första stund. Så tack mamma och pappa och alla ni andra i min närhet som har varit delaktiga under mitt fantastiska första år.
Hipp hurra,
vad jag är glad,
för idag är det min födelsedag!

Pussar från 1-åringen

Småkusinerna på besök och en visit i Lidköping

Jag har äntligen fått träffa mina småkusiner Nikki och Bim. De och föräldrarna (min morbror) Daniel och hans Sus kom körandes från Falun förra veckan. Det var obeskrivligt att äntligen få se de söta små liven. Lika som bär är de också men konstigt vore det kanske annars eftersom de ju är tvillingar. Tydligen går de ofta om varandra dvs när den ena sover så är den andra vaken och vise versa. Det tyckte dock vi var trevligt för då fick man lite tid för dem var för sig.
Vi spenderade i stort sett hela förra veckan hos min mormor och deras farmor. Lite sotis blev jag när mamma gick runt och vaggade och gosade med tvillingarna fast jag vet ju innerst inne att jag är den hon gillar mest och jag kan såklart förstå att hon tyckte det var gosigt att sniffa bebis. Sen vet jag att hennes syskonbarn betyder oerhört mycket för henne och hon tycker om dem sååå mycket och jag får ju nästan alltid ha både min mamma och pappa för mig själv. Lite svartsjuk blev jag dock när mamma och pappa höll i varsin tvilling...=).

Mormor har fyllt år. Detta firade vi med lunch och bakelser hos henne med moster och kusinen. I present fick hon en förstoring på ett utav fotografierna som vi tog innan jul. Ingen vidare fantasi men vad ger man en tanta som har allt och lite till- jo en ovärderlig bild på barnbarnet. Den helgen var det ju släktkalas och hela kusinskaran med familjer samlade så då firade vi henne lite också. För er som inte ser skillnad på mina söta kusiner så är det Nore till vänster på bilden nedan. Kanske inte så svårt att se men vad gäller tvillingarna så är jag nog mest lik Nikki för hon ses precis som jag ofta utan strumpor. Strumpor ska ju sitta på fötterna....Det är ju därför det heter strumpor...det säger i alla fall min morbror...
Det är inte klokt vad jag och Nore kände oss stora i jämförelse med Nikki och Bimsan. Man kan inte förstå att för några månader sedan var vi nästan lika små. Vi njöt av varje minut vi fick träffa tvillingarna och jag tror att de också tyckte det var roligt att få träffa sina kusiner. Morbror tyckte i alla fall att det var roligt att träffa oss och han tyckte att både jag och Nore blivit jättestora.
Vi har hämtat farmor och farfar vid tåget när de kom hem från sin resa i Vietnam. Det landet ligger tydligen nära det vi ska besöka till hösten. De hade köpt jättefina presenter till mig. Två pikétröjor och svarta Nike-skor. Oj vad bruna och fräscha de var när de kom hem och bra hade de också haft det fast jag kände knappt igen dem. De såg inte ut som de brukar. Solen gör visst att man ser ut som en pepparkaka. Utomlandssemester ska ju vara något alldeles speciellt sägs det och jag längtar mer och mer tills vi landar i Thailand den 24:e november.

När Falunborna åkt hem fanns det åter tid för att göra annat och träffa andra. Vi ville ju spendera så mycket tid som möjligt med dem eftersom det inte är så ofta vi ses. Bland annat blev det lunch hos en av familjerna i föräldragruppen och nu när vi ses, jag, Albert, Elton och Meja är det fullt ös må jag säga. Alla är ungefär i samma stadie och går och står mot det mesta som går att stå och gå mot och är inte den ena lite gnällig så är det den andra. Våra träffar är inte längre lika lugna och stillsamma utan mammorna får vara glada om de får i sig lite lunch och en kopp kaffe. Vi barn har roligt i alla fall. Fast det har mammorna också men självklart kan de inte sitta ner och snacka mamma-snack i samma utsträckning som förr. Man vet aldrig när det är nåt barn som tappar balansen eller har för höga tankar om sig själv och trillar och slår sig.


Jag trillade och slog i mitt huvud rätt rejält för ett tag sen då jag skulle visa pappa hur jag och Nore busat i mormors säng samma dag. Leken gick ut på att sitta på rumpan och ta sats och slänga sig bakåt. Det fungerar jättebra och är superroligt så länge man han något mjukt bakom sig. Problemet var att när jag exalterat skulle visa pappa hur man gör- fanns det inget mjukt bakom- utan ett parkettgolv. Jag fick väldigt ont men mamma och pappa såg inga tecken på hjärnskakning men jag sov jättedåligt den natten. Så fort jag la mig med bakhuvudet på kudden gjorde det jätteont och jag vaknade. Efter ett samtal med sjukrådgivningen skickades en remiss till akuten då man ska ta huvud- och nackskador lite extra allvarligt och mamma och pappa tyckte förutom att jag verkade ha jätteont att jag var svullen i nackpartiet. Jag slapp dock träffa farbror doktorn denna gången för på vägen till akuten somnade jag gott- fortfarande ont men väldigt väldigt trött. Dagen efter då mamma och pappa skulle hålla mig under lite extra bevakning var jag som vanligt- bara lite stel och öm i nacken. Jag tror att jag lärde mig något av det som hände och man säger ju att man lär sig av sina misstag.
I övrigt blir jag säkrare och säkrare på att gå mellan saker och jag reser mig utan att tänka mot allt och ingenting. Oftast går det bra och den sista veckan har jag inte trillat och slagit mig lika mycket. Skönt är ju det för nu slipper jag få ont och vara blå/grön/gul i pannan var dag. Gåvagnen och jag börjar bli riktigt bra vänner och jag fixar det bättre och bättre. Visst händer det att jag slår mig ibland men jag klarar mig oftast ur svåra situationer även om det ibland har slutat med att jag blöder i munnen efter att ha klippt i en stol. Mamma och pappa blir såklart rädda när det blöder- särskilt när det kommer från munnen och man blir rädd att jag skadat mina bissingar. Många gånger är det dock inte så farligt som det ser ut.

Resterande dagar efter det att kusinerna åkt hem och vi fällt en tår- bestod av att städa, tvätta och packa för helgen efter, alltså nu i helgen bar det av till Lidköping och tant Sara och farbror Olsson. Vi åkte på fredagen när pappa slutat jobbet och tre timmars bilfärd till Lidköping var mindre roligt när det inte var sovdags. Mamma och pappa byttes vid med att roa mig i baksätet och resan var inte alls rolig tyckte varken jag, mamma, pappa eller Malte. Malte tycker ju inte om när jag skriker och nu har jag börjat gå upp i falsett igen när jag inte är riktigt nöjd och man märker att både Malte, mamma och pappa får ont i öronen- men hur lätt är det när man inte kan prata då...? Mitt ordförråd utökas dock hela tiden och jag förstår mer vad mamma och pappa säger än vad de tror- men jag kan ju inte säga så mycket själv. När de bland annat ber mig vinka, pussas och klappa händerna gör jag dem nöjda genom att göra som de säger och jag förstår mer än jag låtsas om för jag vill ju inte alltid göra som de säger.

I Lidköping hade vi en toppenhelg. Vi busade och hade jättemysigt. De vuxna spelade spel och lagade god mat och pratade och umgicks så som vuxna gör. Jag hade det jätteroligt i Lidköping för Sara och Olsson hade visst också en sån dära rolig dammsugare och sen fick jag jättefina presenter av dem. De tyckte jag skulle bli en cool kille nu när jag snart fyller ett. Det är inte klokt vad jag är bortskämd.

Malte blev otroligt glad när han träffade sin tjej Ilse igen. De busade, gosade och lekte hela helgen. Ilse är den sötaste tjejhunden som Malte känner. De är så söta tillsammans. Jag börjar nog bli redo att enbart sova en gång om dagen. Helgen visade att jag är i övergången då jag inte kunde somna förrän klockan tio på kvällen när jag sovit på eftermiddagen. Vissa dagar måste jag sova två gånger och vissa räcker det med en, vilket för mamma och pappa inte alltid är så lätt att veta. I helgen resulterade det i att jag fick vara uppe och titta på Melodifestivalen och gosa med Sara. Mat blir bara godare och godare och för tillfället äter jag det mesta som serveras. Efterrätten består fortfarande av katrinplommon eller päron då vi fortfarande kämpar med min mage. Även om den just nu fungerar precis som den ska så behöver den ändå lite drivmedel för att fungera bra. Det är inte bara motordrivna saker som bilar och sånt som behöver drivmedel utan även ett litet energiknippe som jag. Jag är väldigt "grabbig" i det mesta jag gör och är en tuffing när det gäller det mesta. Jag älskar att träffa folk och är inte alls blyg och mamma och pappa tycker inte alls att de har en bebis längre- utan en stor grabb som verkligen tar för sig. Jag hade dock varit söt om jag varit en liten tjej också. Eller hur?
Att jag har ofattbart mycket energi fick mormor bevis på när hon passade mig sist. Hon förstår att mamma är trött efter en hel dag tillsammans med mig. Jag har lika mycket energi och ork som mormor och mamma tillsammans. Jag tror att mamma tycker det är skönt när jag har barnvakt ibland och få ladda batterierna lite och mormor tycker såklart att det är roligt att passa mig. Hos mormor finns jättemycket roliga leksaker. Det är ju roligt att leka med andra saker än de jag har hemma ibland och så är det ju roligt att alldeles själv få mormors uppmärksamhet, tid och kärlek ibland. Hon skämmer också bort mig och ger mig presenter jätteofta fastän jag inte fyller år. De senaste presenten från mormor och Kari är en "Moraträsk-skiva" som jag älskar. Det nya nu är nämligen att dansa i sittande position. Kari fick jag förresten också turen att träffa en stund när han var i Växjö och hälsade på mormor och han är ju som vi alla vet en otroligt trevlig och rolig prick.
Vi hörs!
Kramar och pussar och sånt gosigt!
Wian